Jag har hållt mig borta från dator ett bra tag.
Eller...tja, i alla fall bloggen. Ganska tråkigt känner jag själv, för jag har egentligen jättemycket roliga saker att berätta. Jag har haft världens bästa sommarlov med massor av vänner, god mat, småjobb och fina utekvällar. Det känns jätteskoj. Dessutom är det massa nya saker på gång inom både radio och fotografering. Tjohej!
När jag skriver det här är klockan 22:21. Jag har jobbat, både borta och på hemmaplan. Alltid finns det någonting att pyssla med, och tröttnar jag på en sak är det bara att hoppa till nästa. Det är skönt.
Jag är en ständig och trogen Instagram-användare. Som twitter, fast med bilder (?).
Vill ni följa mig där är det bara att söka på Jsvin.
Det är så ljust ute den här tiden på året. Ibland har jag vaknat upp klockan 04:00 och trott att det är dags att gå upp. Den här morgonen, som ni ser bilder på ovan, var en sådan. Det var väldigt fint ute på den stora åkern precis utanför mitt sovrumsfönster. Ville inte riktigt gå tillbaka till sängen utan stod sådär en stund och bara tittade ut över mitt lilla Sollebrunn.
Louie och jag tog bussen ut till Stenungsund för att hälsa på Hannes. I förra inlägget kunde ni se några bilder från våran tripp hemma hos honom och hans dotter Sigrid.
Vi åt god mat. Mango i sallad är underskattad, så om ni inte provat det - gör't!. Dessutom - första grillningen för iår (!). Louie och jag introducerade Hannes för Pabst Blue Ribbon-ölen. Den fick mycket väl godkänt.
Vi promenerade ner till världens finaste stenstrand med massor av runda och lena Danmark-stenar. Fantastiskt fint var det. Vi drack Pabst, solade och plockade på oss massor av sten så att vi vägde 20 kilo extra på vägen därifrån.
På kvällen satt vi uppe och lyssnade på musik. Vi pratade om allt och byggde servettsvanar med hjälp av en instruktionsbok Sigrid hade fått för ett tag sedan. Jag provade inte, utan betraktade Louies sura miner över sitt misslyckande och Sigrids segerchester över sina mer lyckade slutresultat.
Dagen därpå fick vi skjuts över Tjörnbron igen för att ta oss vidare hemåt.
Eller, tja...
hemåt och hemåt. Mitt andra hem skulle man ju nästan kunna säga. Mattias har varit i Tokyo i nästan två veckor. Jag tittade till hans lägenhet under tiden han var borta. Vattnade blommorna och lassade av lite Tjörn-stenar hemma hos honom som lite prydnadstenar, typ. Eller så var det så för att jag helt enkelt ville tömma fickorna på massa tunga saker
En jättefin lapp satt på dörren.
Shit on the pitt vad jag tycker om dig, Mattias.Snodde lite nudlar av honom också. Som kompensation köpte jag ny lingonsylt till honom.
Första natten vaknade jag upp 07:00 på morgonen. Utanför fönstret regnade det och fåglarna sjöng ovanligt högt. Jag som inte kunde somna om gjorde mig i ordning i lugn och ro för att sedan bege mig ut på en mindre tripp.
Jag vet inte riktigt vart jag promenerade någonstans, men det var mysigt. Hittade världens fränaste skola och jättefina lägenheter som jag visualiserade om att jag bodde i. Åh, fina Göteborg.
Då jag inte hade några tåg och bussar att passa under min tid i Göteborg kunde jag träffa massor av vänner som jag inte sett på länge. Vi fickade, gick ibland ut och tog en öl på andra långgatan eller bara satt ute och pratade på en bänk tills gatulampornas sken var det enda som lös upp staden.
Men tja, självklart blev det en del buss- och tågresor också. Många nya playlistor på Spotify har det blivit; allt för att göra turerna lite roligare.
Jag lämnade Göteborg för att åka hem och jobba lite. Tummen upp!
Dagen innan Mattias skulle återvända till hemlandet tog jag en sista tur till hans lägenhet för att städa fint och göra ordning lite extra. Jag hade varit noga med att dra ut alla sladdar ur eluttagen ifall det skulle bli åska, men när jag den här gången skulle sätta in allt igen så gick proppen och ingenting ville sättas igång. Trodde först att jag hade förstört hela hans hem och skrev en förtvivlad "Shit on the pitt förlåt mig så fruktansvärt mycket!"-lapp och la på köksbordet. Ledsna minen fick åka på också.
Som tur var blev han inte arg när han kom hem dagen därpå.
Puh... 
Fina sommarkvällar har vi haft hemma i byn. Solen har sett ut som ett brinnande klot och lyst som en strålkastare med sitt brandgula sken över vår fina åker precis utanför huset. Fantastiskt fint.
De dagarna det har regnat har jag hållt mig inomhus och pysslat med massa sådanahär grejer. Mitt rum är min atelje och där trängs gamla serietidningar, trälim, sprayfärg, ramar, konservburkar, frukostbrickor, vassa skalpell-knivar, skruvar, utskrifter, framkallade fotografier och... ja, jag vet inte vad.
Men det blir ju resultat av det hela, och om inte annat är det fruktansvärt roligt!
Syster Louie håller men sakta men säkert på att flytta bort till sitt lilla torp strax utanför Sollebrunn. Känns konstigt att hon faktiskt kan flytta sådär. Hon är ju min syster, inte en såndär... vuxen person som skaffar bil och målar hus och fönster hela dagarna.
Men jo, tydligen. Shit asså.
Glass kan hon bjuda på också. Det är bra.
Jag bor kvar hemma i byn. Mitt rum är ett konstnärligt kaos, men jag gillar det. Och min visionstavla svämmar över av tidningsurklipp och små bilder och saker jag tycker är fina.
Min grötfrukost är också fin.
Sommar och sol! Det har blivit mycket klänningar och lätta sandlar. Det är så skönt att få användning för allt det där nu.
Sist men inte minst,
Mattias har kommit hem och jag är så kär och glad i honom...
...för han har alltid så god frukost till mig när jag är på besök.
Tackar för mig!
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
