På väg ut

Jag har dåligt samvete för att jag inte är utomhus. Men varför ska jag gå ut egentligen? Jag mår ju bara dåligt på det. Allergin gör mig till en zombie. Jag står inte ut. Vill bara börja gråta och springa in och gömma mig. Suck...
Istället ligger jag inne. Städar, bäddar, kollar mailen för många gånger (jag är väl medveten att jag inte har några nya), skriver lite, redigerar bilder och läser. Jag har 50 sidor kvar i boken. Mötley Crüe är på turné med Guns'n Roses. Hela tiden är det koks och eight balls som gäller. Ni har säkert hört det förut, men det är ett mirakel att Nikki lever än idag. Herregud säger jag bara.


Om två timmar åker vi till Alingsås. Mamma är snäll och skjutsar oss. Jag och min syster ska till Henriksberg i Göteborg. Det är tre band, bland annat ett som heter The Spiders, som spelar där ikväll. Fri entré innan kl 23:00 och happy hour fram till 22:00. Jag tänker inte dricka, jag vill plåta banden och människor. Vimmelfotograf, typ. The Spiders är ett band med medlemmar från bl.a Witchcraft och Graveyard. Dessutom är det en tjej som sjunger. Hon sjunger bra. Lite Courtney Love över rösten, hest och gött sådär. Det gillar jag. Det kan nog bli kul att plåta dem. Om jag snackar med dem före (eller innan) spelningen skulle man ju kunna säga att de kan få bilderna jag tar på dem. Faen, jag måste skaffa visitkort!


Jaja, jag har inga passande bilder till detta inlägg, därför skiter jag i det. Men efter den här kvällen, då blir det minsann bildbomber!

Och så en annan morgon...

Jag packade kameran och cyklade iväg en stund tidigare imorse. Knappt en kilometer hemifrån, men ändå. Klockan var tjugo minuter över tio och jag hade just ätit frukost. Youghurt med banan, valnötter och egenplockade jordgubbar från trädgården. Vilken lyx, bara plocka och äta. Solmogna. Hade jag tänkte ett snäpp längre hade jag unnat mig både smultron och de få mogna blåbären ute i skogen också. Gott.

I vilket fall, jag cyklade iväg. Det skramlade och lät om hjulen då en pinna hade lyckats trassla sig in i kedjorna. Vet inte hur, men det löste sig och jag kunde trampa vidare igen. Längs vägkanten såg jag mängder av röda små prickar. Smultron överallt! Det blir till att plocka dem senare. Antingen äta med de resterande jordgubbarna i trädgården med lite youghurt på eller bara äta dem som de är. Trä dem på något strå eller nåt, som man gjorde när man var liten. Eller liten och liten, det är man väl aldrig... när blir man vuxen?

Jag cyklade förbi Saxhögen, min mosters ridskola. De är i Helsingfors, Finlad nu. Det var ganska tomt på gården, förutom alla hästar som var ute och sprang för att komma undan blinningarna. Jag vill rida igen. Jag tror jag ska fråga Carina, när hon har kommit hem från Helsingfors, om jag får ta en ridtur. Det ligger ju bara några meter ifrån mig - go for it!

Cyklade lite till och kommer upp till Erska. En sandväg som leder vidare upp till Erska Scoutstuga. Jag saktade ner, lät en bil köra förbi och hoppade sedan av cykeln. La den i sanden och såg mig omkring. Allt var så fint. Som en tavla. Korn har såndär gulgrön färg man knappt kan få fast på bild. Det såg nästan målat ut när jag tittade på bilderna i efterhand i kameran.
Jag gick runt sådär en stund. Visste liksom inte vart jag skulle ta vägen. Men det gjorde inget, det behövdes inte. Ingen stress. Bara få va lite.Jag och en traktor. I Sollebrunn.

Sollebrunn...

Nä, jag är ledsen. Det känns hemskt, men nu vill jag härifrån. Nu har jag njutit nog av all råg, havre och gräs. Min näsa kliar och ögonen rinner. Gräsallergin tar kål på mig. Jag blir trött av åskvärmen som kväver mig och får mig att svettas som en gris. Det är fint, absolut. Men det känns så fruktansvärt att inte kunna vara ute och njuta av det. Jag blir bara trött och ledsen.
Jag ligger på soffan och läser Nikki Sixx dagbok, för att jag inte orkar något annat. Jag är så trött och Nikki bara knarkar och dricker hela tiden. Jag blir deppig av hans liv. Det är väl inte så bra? Jag har hundra sidor kvar. Kanske ska jag sluta?