Tidig morgon på Radio 88

I torsdags ringde mitt alarm klockan 03:30. Ännu en arla med morgonradio på Radio 88.
Laddade upp med russinfrulle.

Kolla in mitt rum! Nya gardiner av tjocka och långa scarfar i indiska och starka färger.
Riktigt fräsigt om jag få säga det själv. All eloge till min mamma!

När klockan var 06:30 satt mamma (som hade skjutsat in mig till stationen) och jag och drack kaffe i studion. Jag älskar min mamma. Hon är bäst. Hon har lärt mig allt jag kan. Så, om ni lyssnar på mig och mitt program och tycker om den musiken jag spelar - det är morsan som lärt upp mig. Utan henne hade jag inte kunnat ett skvatt.

Tummen upp för ljuv musik!

Efter min sändning på radio käkade jag lunch med min chef på radion, Ulf. Pratade, skrattade, diskuterade musik, 60-talet och teknik. Trevligt.
När klockan var närmare 13:00 tog en mycket snabb visit på CD-centralens i Göteborg. Det blev inget köp. Kollade mest lite löst.

Jag var trött när jag kom hem. Somnade gott i min säng redan 18:30.

Det här var sista gången jag hade morgonprogram, eller i alla fall för den här gången. Den 1 mars kommer nämligen den riktiga programledaren för tisdags- och torsdagsmorgonsändningarna hem. Bob har varit i USA i närmare en månad, men nu så... nu är han tillbaka!
Vi får se om det blir några mer morgonsändningar för min del. Det har varit fruktansvärt roligt och jag är oerhört glad och tacksam för alla fina mail och telefonsamtal jag fått under sändningarna. Fred och kärlek till er, ni är bäst!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Överraskning!

Jag hade en trevlig onsdag.
Efter skolan åt min vän Kristian och jag en gemensam lunch. Vi åt sushi på Yummy inne på Storken i Alingsås. Det var gott och efter lunchen satt vi och pratade, pratade och pratade. Vi satt nog där inne över en timme. Det var trevligt. Skönt att bara prata av sig lite.
Sen kom vi på att vi var lite kaffesugna och bestämde oss för att en liten fika på Espresso House som låg strax brevid. Där fortsatte vi prata och skratta.

Vi skiljdes åt strax innan 17:00-snåret, efter det träffade jag ytterliggare en kompis; Anton. Vi har lärt känna varandra genom gemensamma kompisar, men aldrig riktigt hängt ihop. Tog en fika på Coffe House inne i stan och även vi pratade, pratade och pratade. Skrattade väldigt mycket också. Trevligt, väldigt trevligt.

När klockan var 19:00 landade jag i Sollebrunn. Mamma hämtade mig vid bussen och vi åkte hem till oss.
Där hemma väntade en överraskning...

Mamma berättade att det hade hängt en papperskasse på dörren
när hon och Louie kom tillbaka efter att de varit borta på Louies gård. Papperskassen var till mig!

I kassen låg det massor av russin, mandlar, hasselnötter,
müsli, youghurt och ett jättefint brev.
Det var nära till tårar när jag upptäckte överraskningen och förstod vem det var ifrån.
Jag vet att hon läser min blogg, och jag hoppas att hon vet att jag blev jättejätteglad över den här överraskningen.
Tack så hemskt mycket!



Det är sånt här man lever på en lång tid framöver.
Små, små överraskningar i vardagen
som betyder så mycket för en.
Ingen kan vara gladare än jag just nu.
Jag är så glad och tacksam för allt som händer och sker just nu.
Livet är fint, bra, toppen!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine