åkte jag vidare till Göteborg för att fortsätta fira långfredagen på Sticky Fingers i Göteborg.
Bandet Rival Sons skulle spela på Top Floor på klubben...
...och Factory Brains var kvällens förband.
Bluespunkrock som påminde lite om The Hives och Johnossi.
En bra inledning på vad som komma skulle!
Drygt en timme senare lämnade bandet scenen. Folk började inta sina platser och invänta kvällens huvudakt.
Jag hamnade brevid en tjej som hade sett bandet i Stockholm tidigare i veckan.
"Du kommer inte bli besviken!" berättade hon.
Och ja, jag förstod direkt vad hon pratade om när bandet äntrade scenen...
Det blev en riktigt jävlar anamma-start när de körde igång med låten Torture.
Jay Buchanan gör sig bra på skiva, men live...shit on the pitt.
Fruktansvärt bra.
Basisten Robin Everhart, som jag efter spelningen tog en liten pratstund med.
Han ville skaka hand, men jag var inte lika på den idén efter att tidigare samma dag fått min tumme halvt avbiten utav en av mina katter.
"Oh my god! What have you done?!?"
"My cat bit me today..."
"Whattafu..."
Trummisen Mike Miley var också trevlig efter spelningen.
"You look familiar?" kom han fram och sa när jag stod i trapphuset.
"Yeah, I was standing in the front."
"Aaaaaah! Good girl, good girl!" sa han, klappade mig på huvudet och en liten puss på pannan för att sedan gå vidare mot baren.
Allsång, och handklappning nådde kulmen när bandet körde Get What's Coming (hallelujah prisa gudarna vad bra den är!) och klassikern Pressure and Time.
Nöjd med kvällen tog jag min jacka från garderoben och lämnade Top Floor och Sticky Fingers. Då klockan bara var strax efter 00:00 var det full rulle på varenda klubb på avenyn. Jag promenerade förbi allt och alla och styrde istället mina steg mot en mjuk och varm säng.
Det var mitt påskfirande, hoppas ni hade en fin kväll!
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
