Vaknar upp och allt är slut

Nä, riktigt så sorgest och ledsamt känns det inte. Men på något underligt sätt, efter en spelning, konsert eller festival så känner man sig plötsligt väldigt tom och vet inte riktigt vart man ska ta vägen. "Jaha...ska vi...gå hem...till dig, eller mig? Eller?"
Å andra sidan var jag så trött på efter spelningen med Graveyard, Free Fall och Brutus på Storan så jag hade nog inte orkat något mer efteråt. Halvsov hela vägen från Göteborg till Alingsås. Hörde allt som försegick runtomkring mig, men orkade inte vara särskilt tillmötesgående eller pratsam så jag gömde mig under min pälsmössa.
En full kille kom och satte sig i vårat säte.
"ÖH! AGDA, 93 där borta! VAKNA FÖR FAN!" skrek han gång på gång. Jag visade ingen reaktion, men skrattade för mig själv under luvan.
"Åh med din jävla...vargmössa eller vafan det är. Eller... är det en han? Eller hon? Vad är det för något?" frågade han Patrik och Louie som försäkrade honom om att jag var en hona.

Sådär lät det hela resan hem.
Mamma plockade upp oss i Alingsås och körde oss lungt och fint hem till byn igen. Kändes bra.



Dagen därpå vaknade jag upp i ett tyst och öde hus.
Nåja, nästan i alla fall. Mamma var inte hemma. Hon var på jobbet.
Jag åt frukost i sängen, men jag var inte så bra på det. Det ser ju så jädrans mysigt ut när andra tar kort på sina uppuffade kuddar och mjuka täcken som de placerat en tjusig frukostbricka med kokt ägg, en kopp te och avokadsmörrebröd på. Jättefint, jättegott och jag blir själv göörasugen på att att frulle.
Så, ja.... jag försökte igår. Men det gick inte. Jag satt fel, råkade välta vattenglaset tvågånger och spillde mjölk på min home-madebricka. Jag känner att jag måste träna på frukostätande i sängen.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Graveyard, Free Fall och Bombus @ Storan, Göteborg

Fredagmorgon och jag dricker tranbärsjuice. Befinner mig i slutskedet av urininfektionen, är inte helt återställd men sakta men säkert blir det lättare.
Förlåt för den otrevliga inledningen till det här inlägget, men ni får stå ut. Så går det i den här bloggen. Nu fortsätter vi...



Louise och jag dricker kaffe. Pratar kärlek och kvällen som ska komma; Graveyard spelar på Storan - och vi har biljetter! Jag förtränger alla sjuklighetstankar och ser istället fram emot kvällen.



Lille kissemissen, som fått sjuttiotolvtusen olika namn sen han kom till världen, fick stanna hemma när vi åkte iväg...



...mot Göteborg! Juleljus och annat stämningsfulla ljuskällor fanns i hela stan. Såhär såg de ut i några lägenheter längs avenyn.



Louie hade med sig sin pojkvän Patrik. Tillsammsn gick vår trio mot Bishops Arms för att träffa vår fjädre gängdeltagare Anders.



Jag har aldrig varit där inne förr. Det var göörmysigt. Typiskt engelskt på något sätt med heltäckningsmatta, massor av tavlor och lackade trä och skinnfotöljer. Allt gick i rött och orange. Lite bordellkänsla liksom, typ.



Det var en liten trappa ner till puben. Louie hittade julklappar och blev helt lyrisk.



Längs väggarna var det bokhyllor med alla tänkbara böcker. Jag hittade Berts Dagbok. Prislappen satt kvar; 39:- spänn kostade den.



Louie och Anders sitter och diskuterar ölsorter. Jag var nöjd med min Leffe.



Vi satt där och pratade i nästan två timmar. När klockan började närma sig 21:00 gick vi vidare och ut på gatan igen.



Lite energirik hälsokost innan spelning.



Tre band skulle spela under kvällen, bland annat Free Fall med en av Sveriges bästa sångare i spetsen; Kim Fransson. För ett år sedan gjorde jag en intervju med honom för Alingsås Tidning. Han hade en spelning på ett litet, litet café i Alingsås. I publiken fanns jag, min mamma och syster samt två från cafépersonalen och en av arrangörerna till spelningen. Totalt sex personer. Den här kvällen spelade han för ett fullsatt Storan.



Jag har aldrig sett Free Fall live förut, men jädrar i min lilla låda vad det lät bra.



Hoppas, tror och vill att de kommer tillbaka till Göteborg snart igen.



Andra bandet den här kvällen var Bombus. Tung-gung!



Jag spelade Bombus i mitt och Eddies program Radio Nowhere i Radio 88 förra veckan. Det var kul att få se bandet live också.



Bombus tackade för sig och lämnade scenen åt kvällens huvudakt...



...Graveyard.



Basisten Rikard pratade fint i mikrofonen.



...och spelade ännu finare på sin bas.



Som ni ser, fullt ös framför scenen.
Tackar så jättemycket för en fin kväll med finare människor och finaste musiken.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine