Wheeler @ Parken

I fredags åkte jag in till Göteborg med dessa två herrar, pojkar, killar, män
- Kristian och Nils, men jag kallar dem "Kriiilleee!" och Nisse.

Vi skulle käka i stan, så jag introducerade dem för L'assassino.

Och det verkade som det gick hem för dem båda. Tummen upp!

Jag testade en ny öl (igen!) som hette Snopptorp. Mest för namnet och att så många talat om den.
"Åhåå! Snopptorp! Gud vad käckt och tokigt!"
Ah..tyckte ju jag med. Jag köpte den ju.

Hur den smakade? Nja. Inte min påse alls. Tjock och  "black as midnight on a moonless night!".

Nåja, nu vet jag det.

När vi var färdigätna tackade vi för oss, lämnade L'assassino och gick vidare mot Parken.
Mina goda vänner i Wheeler skulle spela på övervåningen.
Då jag aldrig sett dem live tänkte jag att det var på tiden...

Henrik var med och lirade också. Han har för övrigt spelat in världen snyggaste musikvideo

som kommer komma upp inom en snar framtid. Någon..stans. 

Henrik nr 2 ingår också i Wheeler-uppsättningen.

Vill ni lyssna själva på Eddie och gänget, kolla in Spotify och dera hemsida.

Jag tog inte så mycket bilder under kvällen. Mest satt jag och njöt av sällskapet.

Men tiden gick och vi från Alingsås hade ett tåg att passa.

Thank you and good night, Gothenburg.

Dagen därpå vaknade jag upp på Kristians soffa i hans place i Alingsås.
Då det inte går några sena bussar från Alingsås och hem till mig i Sollebrunn

hade jag snällt frågat Kristian om jag kunde få låna en bit sovplats hos han över natten.

Snäll som han är fick jag det.
Här ovan ser vi förestens hans griffeltavla i köket. Jag bidrog med "Fred & kärlek" och "Krilleeeeee!".

Det blev russin-detox för mig den här morgonen då han inte hade några russin hemma hos sig. Det gjorde inte så mycket. Han hade köpt andra fina grejer istället.

Kristian och jag är gamla kompisar från Medieprogrammet. Han fotograferar också, som t ex rynkiga paprikor.

Jag fick prova Lemon Curd för första gången. Det kändes som honung och smakade som...vet inte. Tjock saft kanske? Inte marmelad. Typ vaniljkräm som man har på tårtor. 

Lite kul grej faktiskt.

När jag hade druckit två koppar kaffe och ätit ett par frukostbröd tackade jag Kristian för lånet av soffan och den trevliga fredagkvällen...

...för att sedan vandra vidra in mot stan, köpa ett par träningsskor och sedan ta bussen hem mot byn.
Ja, träningsskor. Sådana man tränar i. Jag ska försöka komma igång med det nu den kommande veckan.

Behöver få lite mer muskler. Här framför datorn är det inte mer än fingrarna på tangetborden och musklickaren som man använder. Höhö.

 

Tackar så mycket för att ni läste.

 

 

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Gröna blad och roliga svampar i skogen

För ett par år sedan skrev jag om en konsert i Alingsås Tidning.
Samma dag som artikeln kom i tidningen bestämde jag mig för att gå ut på en promand och stötte då på en av mina grannar.
"Jaharu, så du är sådana dära rockabruda?" sa han på bondespråk.
"Nja, det vet jag inte. Men jag tycker väldigt mycket om musik." svarade jag
"Jaså jaha ja, ah för här ute i skoga finns la inge å fotta dåh? Håhå!"
"Jodå, jag är ofta ute på småvägarna och fotograferar."
"Hahaha! Ja, om det ändå vore så." svarade grannen min, som inte verkade tro på mig.
"Vadå? Det är ju jättefint här!"
"...eh? Jaså jaha ja...jaja, aah. Aa." sa han med en förvånad uppsyn. Sedan skiljdes vi åt.

 

Det har inte blivit så mycket skogsturer för mig den senaste tiden, om jag ska vara helt ärlig.
Det var mer förr. Idag är det mest stillasittande buss- och tågturer till Alingsås och Göteborg fram och tillbaka samt framför datorn när man redigerar bilder.

Försöker dock ändra på det. Både för att jag behöver släppa jobb framför datorn,

samt att det faktiskt är fruktansvärt skönt när man väl kommer ut. Även när det regnar som mest.

Jag är ingen skogsmänniska egentligen, men det behöver man inte vara för att man ska tycka det är skönt att bara gå och lulla omkring bland gröna blad och roliga svampar.
I skogen lyckas man koppla bort massa jobbiga tankar som stör. Ännu bättre, ibland hittar man lösningar på problemen istället.

I samma veva som jag hade det där samtalet med min granne, då jag var ute med min då lilla digitalkamera på fem megapixlar...

...hittade jag det här hjärteträdet. Jag tog kort på det första gången jag hittade det och skickade in till en fototävling i Alingsås Tidning. Den lyckades hamna på löpet till och med.

Sagt det förr, men jag säger det igen - jag är jättedålig på att plocka svamp.
Dels tycker jag inte det är så roligt, samtidigt känner jag att vad jag än plockar så är det med all säkerthet dödens dödssvamp. Jag ser inte skillnaden på någon av dem. Okey, några... men you fatt what I mean.

Då är det roligare att krama lite träd och plocka blåbär. Där kan man inte misslyckas iallafall.

När jag går ut har jag i 9,5 av 10 fall musik med min. Spotify är min bästa vän sedan jag skaffade Premium. Just nu lyssnar jag väldigt mycket på den här listan.

Okey, det här var boshen-bruder i min som skrev lite tankar om skogen,

Tackar för mig

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine