Efter att ha vaknat på fel sida (med tanke på förra inlägget jag skrev) så var jag inte pigg och glad där hemma. Det var skitttråkigt. Göördeppig var jag.
Så jag bestämde mig för att sluta va det.
Knäppte med fingrarna och blev plötsligt glad igen. Det var till och med mysigt att lyssna på Carolas sjuttioandre julplatta (hur många har damen gjort egentligen?!) som mamma hade satt på i köket när vi skulle käka middag.
När klockan började närma sig 17:00 började jag packa ner lite grejer inför min resa mot Partille. Musikspelaren är mitt bästa resesällskap. Den här turen lyssnade jag på den här låten femtiotolv gånger. Minst.
Framme i Sävedalen träffade jag min radiokollega Willy Willhelmsson som höll på att sända sitt program Aqualung.
"Josefine, kom hit!" sa han och lämnade över ett inslaget paket till mig.
"Du får öppna det när du vill, och du får även låta de andra i din familj lyssna..." sa han och gav mig världens bästa Willy-kram.
En sån här känsla kom och jag blev nästan lite tårgöd.
Någon halvtimme senare dök även världens bästa sidekick i programmet Radio Nowhere, Eddie Wheeler, upp också. Såhär glad var han över att se mig.
"God Jul, Josefine!" sa han när han öppnade upp bildörren och överlämnade detta paketet.
Ännu mer "Shit on the pitt..."-känslor flög över mig.
Jag har världens bästa vänner.
Vår sändning av Radio Nowhere gick kanonbra! Det var sista programmet för iår. Nu kör vi juluppehåll, så får vi se när, hur och om vi fortsätter med serien nästa år.
Här är föresten vår gäst vi hade i programmet. Jacques Labouchere heter han. Han spelade några låtar live och berättade mer om sig själv och sin musik.
När klockan var 21:15 var jag själv kvar på stationen. Diskade alla kaffe- och temuggar, släckte och låste ned allt och trampade sedan vidare till busshållplatsen.
Hej hej, här står jag och är glad efter att ha fått massa fina julklappar!
Plötsligt var jag här. Klockan 22:15 rullade mitt tåg in på perrongen. Placerade mig mellan två tjejer, läste min bok och landade efter sisådär 45 minuter i Alingsås igen. Nu var det bara en bussresa hem till Sollebrunn på 40 minuter kvar, SEN skulle jag vara hemma igen.
Puh!
Föresten...
jag kunde inte hålla mig. Jag öppnade julklapparna.
Vad det var i dem får ni se en annan gång!
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar