onsdag, mars 28, 2012

Ett försenat inlägg om våfflor, såndär konst och Patti Smith's 60-tal

Hej på er!
Ännu en gång har det gått lite väl lång tid mellan uppdateringarna.
Ledsen för det. Jag har haft lite problem med blogspot's nya design. Förstod ingenting och tappade därmed lusten.
Nu har lusten kommit tillbaka och jag har fått ordning på instrumentplanelens layouten.
Tänkte berätta lite vad jag gjorde helgen som var.



I lördags åkte jag in till Göteborg för att träffa Mattias. Han var mitt uppe i sin inspelning av Superlife Podcast. Lyssna själva här!
För att inte störa under poden gick jag ut en sväng på egen hand i stan.



Jag svängde in på gator jag inte gått på förr. Tittade lite i olika boutiquer, lyssnade på musik och hade det ganska bra...



...men så började det blåsa och solen gick i moln.
Hade ont i magen. Gnällde för mig själv. Kände mig som en barbapappa med en uppblåst mage. Så för att chilla lite och bara ha det gött så gick jag in på ett café jag aldrig tidigare varit på; Tazza Di Caffe. Det låg på kyrkogatan, bakom Domkyrkan ungefär.



Köpte en ostfralla samt kaffe och satte mig sedan i ett hörn. Jag läste om Patti Smiths resa och liv i New York bland konstnärer, loppor, syltmunkar och musiker i min medtagna bok Just Kids.

Någon timme senare gick jag tillbaka till Mattias och Fredrick som precis blivit klara med sin podcast.
Avslutade denna enkla lördag med middag och film och somnade sedan gott hemma hos Mattias.



Söndagmorgon. Vaknar upp strax efter 11:00.
Utanför fönstret lyste solen och himlen var blå. Vi bestämde oss ganska snart för att vi skulle gå ut mot okänt mål.



Vi gick och hamnade uppe på ett berg. Där fanns världens fränaste borg. Saknades bara en vallgrav och Robin Hood-soldater marscherandes fram och tillbaka där uppe på toppen.
"Bögarnas hus" sa Mattias att det var. Tss...



Vi satt där uppe på berget ett tag och såg ut över staden. Pratade om onödiga men oh så intressanta saker, som t ex att åka tillbaka till medeltiden och hur man skulle kunna bevisa för det medeltida folket att man faktiskt var från framtiden.
Typ.



Vi promenderade ner till Haga och Andra Långgatan. Köpte varsin take away-kaffe och cirkulerade i stan ett tag innan vi bestämde oss för att...



...fira våffeldagen! Vi köpte sylt, grädde, glass och våffelmix för att sedan återvända hem till Mattias igen och grädda ett rejält lass. Jag la inte upp min våfflor så fint som Mattias. Jag slängde på en klick med allt mitt i våfflan, för att sedan gegga runt det hela som ett dagsibarn och dra isär allt med besticken.
Men... det gick ju att äta ändå.



Efter våfflorna dog vi av mättnad framför tv:n och South Park.
Utanför fönstret började det mörkna och våra ögonlock slogs igen framåt småtimmarna.
Fint avslutning på våffeldagen.

På måndagen tog jag mitt pick och pack, lämnade Mattias lägenhet för att ta mig vidare hemåt. Men innan jag åkte stannade jag till på Göteborgs Konstmuseum, längst upp på Avenyn. Jag ville se Andy Warhol och Francis Bacons utställning.
Jag hade aldrig tidigare varit på konstutställning och kände mig väldigt kulturell när jag gick där inne, helt ensam i de gigantiska ekande salarna med 5-6 meter högt i tak.
Utställningen i sig var väl...tja, nja...jag vet inte riktigt. Det var kul att gå runt och kolla, men samtidigt blev jag lite frustrerad över alla "konstverk". Ställer mig frågan gång på gång;
Vad är konst?



Jag fortsatte att knalla runt på stan på egen hand. Kände att jag började bli hungrig så jag bytte riktning och gick till Cecilias jobb; Brunos Café.
Dagen till ära, de serverade en väldans intressant indisk soppa med kålrot, morötter, kokos och - hör och häpna - russin! Klart jag var tvungen att testa.



Mättande soppa och glad Josefine.
Tack Göteborg för den här gången, vi ses snart igen.
Ja, tisdag närmare bestämt; Late Night Club på Henriksberg - men det kollar vi in senare.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Inga kommentarer: