Nere i Oxhagen var det världens finaste dimma...
...och grannen höll på att ge hästarna morgonhöt.
Ljuset kändes nästan lite overkligt...
...men det förändrades ganska snabbt. Dimman försvann och snart blev den saliga morgonen till en vanlig torsdagförmiddag istället.
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar