Nu har jag inte skrivit på min positiva som fan-blogg sen förra året.
Känns konstigt att både skriva och läsa 2012. Ovant.
Jag hade önskat att jag hade kunnat bjuda på ett dundermegasuperfint inlägg med massa sköna bilder från min nyårsafton. Men, tja - tyvärr kan jag inte det.
Inte för att min nyårsafton inte var dundermegasuperfin (eller, tja...okej då, det slutade väl lite sådära), utan det bara blev somså att man satt och pratade, lyssnade på musik och umgicks med gänget och inte hade kameran framme så mycket.
Mattias och jag gick till Eddie och firade. Det droppade hela tiden in massa folk i hans lägenhet. Flera bekanta ansikten. Kändes tryggt och bra.
Som sagt, min nyårsafton hade väl ett sånt slut som alla någon gång ska gå igenom. Tur att jag hade världens bästa människor omkring mig som tog hand om mig så fint.
Jag sov över hos Mattias den natten. Vi sov i stort sett hela förmiddagen och åt inte frukost förrän klockan 15:00.
Senare samma kväll lagade han lyxig och snygg bakismat, potatisgratäng och fläskfilé. Kan med all säkerhet säga att jag inte hade kunnat få en bättre nyårsdag.
Vi spelade kort, lyssnade på Trummor & Orgel och pratade hela kvällen. Jag sov över en till natt och plötsligt var det vardag igen. Måndag 2 januari. Slut på röda dagar och igång med det nya livet.
Jag lämnade Mattias lägenhet för att låta honom jobba ostört med sitt. Tog min packväska, tackade för en fin helg och började promenera iväg och förbi Näckrosdammen.
Blev plötsligt akutpissenödig. Grävde fram en femkrona ur jackfickan och gick in på Stadsbiblioteket för att hitta en toalett.
Stannade kvar en liten stund och kollade lite böcker. Det slutade med att jag satte mig vid ett ensamt bord i caféet med en tjock bunt.
Hittade ett nummer av Close Up med en jättebaoutaintervju med Graveyard. Eftersom jag var så seg i ögonen och huvudet tog det säkert över en timme för mig att läsa igenom den fyra sidor långa intervjun med bandet.
Plockade även på mig den här boken. Full med massor av fotografier från festivaler, spelningar mm under 60-talet. Jättefin.
Efter en liten stund tittade jag ut genom fönstret och upptäckte att det hade blivit mörkt. Bestämde då mig för att börja dra mig hemåt.
Hemma i Sollebrunn stod mamma parkerad framför busshållplatsen. Hon hade köpt en försenad bakispizza och tillsammans rullade vi hem i våran lilla Opel mot vårat hus.
Vi satte oss i köket med våra stora hoodtröjor. Åt av den medköpta pizzan och turades om att berätta om våra helger i Sollebrunn vs. Göteborg.
Nu är det 2012.
Jag har rensat ur min garderob och börjat framkalla massor av bilder till mina fotoalbum. Laddat min Mp3-spelare med ny musik och ska nu gå igenom och rensa min cd-skivor. Jag har så mycket skivor att jag... inte riktigt vet vad jag har. Typ.
Nu kör vi.
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar