Det är inte bara alla andra som flyttar hemifrån och äter pannkakor

Det är en grå fredag som visar sig när jag tittar ut genom sovrumsfönstret. Numera har vi en liten miniskridskorbana på åkern där grannungarna brukar gå ner och åka på. Det brukar inte gå så bra för dem då isen är så tunn att den genomtänkta skridskoturen tar slut innan den ens hinner börja. Typ.

Jag äter frukost, läster lite om fotografins historia i en av de böckerna jag hade lånat dagen innan från Stadsbiblioteket. Sedan går jag ut och går i skogen i en timme.



Efter promenaden sitter jag och jobbar lite vid datorn. Mailar ut dokument till radiofolk och redigerar bilder. Efter ett tag säger Louie att vi ska åka upp till henne och lämna lite saker.
Sagt och gjort, vi åkte iväg.



Hon och Anders har satt upp köket. Det är fortfarande lite småsaker som saknas, men nog ser man hur jädrans bra det kommer att bli när allting är på sin plats. Stor skillnad från hur det såg ut för bara någon månad sedan.



Nåja, som sagt - fortfarande är det lite grejer som ska ordnas innan det går att flytta in där.



Känns konstigt att ens syster faktiskt kan "flytta hemifrån". Det är ju bara sånt som andra gör, tycker man. Men, tja - frågan är ju vilka "de där andra" egentligen är.



Vi lämnade av några grejer som planerat, sedan åkte vi vidare mot byn och handlade. Cecilia ringde och vi pratade i telefon medan jag var inne på ICA och köpte juice och youghurt.
Hon och jag brukar titta på The Voice på Tv4 tillsammans via sms. Vi sitter och skickar små kommentarer till varandra om alla deltagare och hurvida snygg Magnus Uggla är eller inte. Den här fredagen skulle Cecilia inte ha möjlighet att se programmet då hon skulle på möte. Tragiskt, ikväll är det ju faktiskt Nettis kväll. Kolla in han Peter Netskar, vettja. Eddie och jag intervjuade honom i vårat Radio Nowhere för några månader sedan.



Hemma, på Erskavägen 53, igen ställde jag mig framför spisen och gjorde lite pannkakor till mig och gänget, det vill säga mamma och Louie.
Medan pannkakorna stektes lyssnade vi på Supertramp. Louie satt och pillade med små konstiga fröer vid köksbordet och var lite sur över att någon blomma bara var två-årig. Jag, som inte är något vidare insatt i växtligheter, förstod inte så mycket men tyckte ändå lite synd om henne.



Ta-dah! Pannkakorna blev nästan bättre än vad jag hade vågat hoppas på. Med en klick turkisk youghurt och aroniasylt smakade det ganska bra.



A piece of art, typ.



Sen kletade jag ut konstverket likt en tvååring och åt upp.


Puss och kram, fred och kärlek // Josefine