Precis som när jag köper mjölk och plockar blåbär så följde kameran med i min packsäck.
Vet inte hur många gånger jag tittat ut på den här sjön i Norsesund, tredje hållplatsen mot Göteborg. Det är fint.
Så fint att man måste ta lite kort ibland.
Det tar ungefär 45 minuter att åka tåg mellan Alingsås och Göteborg.
På Centralstationen sprang folk om varandra med tunga resväskor och sådanadär proffesionella, hårda portföljer.
Träffad en gammal klasskamrat, Daniela, på stationen. Vi bytte inte många ord men gav varandra en "Hej! Det var längesedan man såg dig!"-kram innan vi försvann åt olika håll.
Jag promenerade för mig själv i stan. Tittade på folk, cyklar, skyltfönster, hus och andra intressanta saker.
Tog även en sväng förbi Rockhouse, där jag och min syster jobbade några gånger i somras. De har öppnat ett mysigt café på övervåningen och snart ska de även börja med liveakter i lokalen. Tror det kan bli jättebra. Checka in det, vettja.
Fortsatte att titta i några affärer. Hittade fina fotoböcker som jag blev sugen på att införskaffa.
När klockan var några minuter över 12:00 slängde jag iväg ett sms med min halvdöda telefon ("Åh, Gamla Bettan!" som föredetta klasskamraten Sara skrattade när hon fick se min telefon på bussen mot Alingsås tidigare samma morgon) till Mattias om att jag skulle bjuda honom på fika hos...
...Bruno. Eller rättare sagt...
...Cecilias. Cecilia och jag pratade om läskiga människor på Henriksberg, nyårsafton som slutade alldeles för tidigt för min del, om att ha för många Facebook-kompisar och liknande.
Efter en stund kom även Mattias förbi caféet. Vi åt lunch tillsammans med Cissi och hade det fint i varandras sällskap. Hon avslöjade världens hemligaste ingrediens i den indiska kycklingsoppan vi åt. Direkt från Willys...
Efter vår lunch sa vi hej då till Cissi och promenerade vidare mot en spårvagn. Vi skulle vidare till Krokslätt för att hälsa på Robin. Han satt i köket och sniffade upp några kryddburkar han hade införskaffat. Dragon och salvia bland annat.
"Har du ingen blixt på kameran?" frågade Robin när jag tog en bild på honom.
"Jodå, då blir det såhär!" sa jag och bländade honom.
Vi kom in på ganska djupa diskussioner om livet efter döden ("Jag vill inte leva ett till liv! Jag vill bara dö - and that's it!")
och framtiden. De djupa diskussionerna lyser igenom väldigt tydligt på bilden ovan.
När det hade blivit mörkt ute åkte Mattias och jag vidare hem till honom.
Vi lagade middag, spelade sedan kort och lyssnade på Trummor och Orgel under resten av kvällen.
God Morning Gorgeous!
Känns så tryggt när man vet att det finns youghurt och müsli i skafferiet.
Mattias och jag gjorde oss iordning för ett promenad mot okänt mål.
Vi gick och gick, pratade och pratade om allt och ingenting. Trots att det blåste kallt så var det väldigt skönt att få komma ut. Ännu skönare var det att få komma in på det här caféet (som jag tror var Café Vasa?) efter ett tag ute på gatorna.
Vi bestämde oss för att äta lunch. Vi slog oss ned de stora, gamla och antika sofforna och beställde varsin champinjon- och broccolisoppa med krutonger och hummus-smörgås.
"Tack Gode Gud välsigna maten - amen!"
Vi satt där några timmar. Åt långsamt så att krutongerna svällde i soppan, läste igenom en katalog om Göteborgs kommande filmfestival och en intervju med Ebbot Lundberg i boken Otystad.
Mattias spelade en intensiv match i Wordfeud mellan våra samtal...
...men han förlorade mest hela tiden och blev ledsen.
Det blev mörkt ute. Vi började ta på oss och lämnade caféet mätta och nöjda.
Hemma hos Mattias igen glömde vi av tid och rum. Lagade middag, spelade kort över ett eller två glas vin och lyssnade på Moby tills klockan plötsligt var 03.
Det blir så när man är med Mattias. Man kan prata om allting med honom, och ingenting är konstigt. Det är skönt. Väldigt skönt.
För att vi ska fortsätta kunna prata med varandra fick jag ärva hans gamla (?!) telefon då han införskaffat sig en iPhone. No more dödsryckningar och icke-fungerande knappar från "Gamla Bettan". Rest in Peace, du har varit göörfin och göörsnäll de här fyra åren.
Tja, så var det tillbaka till Alingsås och Sollebrunn igen.
Känns konstigt att åka tillbaka. Göteborg blir mer mitt hem för varje tågresa.
Det är något fint med den där staden asså. Faen vad jag tycker om den.
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar