söndag, april 07, 2013

"Luftfuktmätarprovet kl 07 på morgonen" - Torsdag den 4 april


Tja,  det var väl inte direkt mening att min frukostblogg skulle inleda med en sånhär fattig och oerhört klen frulle, men det var så den där dagen började. I alla fall nästan.

Torsdagmorgon. Tillbaka i Kungälv och skolan igen efter att ha varit hemma en sväng i byn och hälsa på mamma. Det är påsklov och jag bestämmer mig för att spendera halva lovet i Sollebrunn och det resterande i Kungälv och på skolans internat. 
Den här morgonen var det extra viktigt att jag skulle sova ut då jag skulle gå på en sen spelning i Göteborg samma kväll, men sova - nä, det fick jag inte göra. 
Några minuter i 07 knackar det på dörren. Trodde jag drömde ett bra tag, men efter ett tag blir jag medvetande och hör hur knackningarna blir otåligare och någon som ropar ”Hallå!” *knack knack* "HALLÅ?!".
Ops.


Vinglar fram till garderoben och slänger på mig en nopprig pippimyströja för att inte blotta mig alltför mycket. Jag har sovit i en obekväm, lite för tight långärmad tröja och för stora trosor, inget jag vill visa upp för någon som fortfarande är främmande utanför dörren. När jag tänker efter... så skulle jag inte vilja visa mig i den där outfiten för någon icke-främmande heller. 

Jag slänger på mig min pippitröja och låser upp dörren. Utanför står Gunilla, den där vaktmästaren i de rosa snickarbrallorna på skolan som ser lite sur ut men egentligen är jättesnäll. Brevid henne står en ung kille. Han är längre än henne och känns ganska irriterad på att jag inte öppnat dörren på en gång.  
De skulle hämta något på mitt rum, ett rumfuktmätareprov tror jag att det var. Jag hade sett något mystiskt på mitt rum då jag anlänt kvällen därpå. En lapp låg på golvet då också "Tas bort onsdag kl 19" stod det, men det var aldrig någon som kom och tog bort den så...jag lät den var. Förrän nu. Klockan 07 på en ledig torsdag.
"Ah, jaja - visst!" sa jag halvt groggy och drog upp den där fuktmätaren som suttit i marken på något mystiskt vis. En pinne med en stegmätarliknande-grej på toppen. De båda tittar på mig ganska underligt när jag står där med pinnen riktad mot dem. 
"Näej men så ska du ju inte göra..." säger killen och tar den ifrån mig. Tydligen hade jag missat ytterliggare en grej som suttit fast i marken. Jag skäms och känner mig dum. 
"Förlåt om jag...sabbat det helt och hållet för er..." säger jag skamset och sätter mig på sängkanten brevid killen som grejar med det där hålet som pinnen suttit i. 
Han håller på att pilla med provet en stund. Jag känner mig dum med min bed head-frilla, mascara på kinderna och knän med skrapsår på efter att ha ramlat i asfalten några dagar tidigare. Vet inte riktigt vad jag ska göra medan han jobbar, jag kan ju inte gå och lägga mig direkt. Så istället kollar jag gamla sms på min telefon, men låtsas att jag fått viktiga mail under natten och verkar då istället väldigt upptagen. 
Efter en stund suckar han. Gunilla står i dörren och tittar på lite oroligt. 
Tydligen får pinnen sitta kvar i 15 minuter till. De går iväg och kommer tillbaka på pricken en kvart senare. 
Då öppnade jag dörren lite snabbare, lite mer påpälsad också.

Efter jobbet ursäktade de sig snällt. "Sov du vidare nu gumman!" sa Gunilla med de rosa brallorna och stängde dörren in till mitt rum. 
Nu var klockan 07:30. Omöjligt att somna om, så jag steg upp och serverade mig själv denna student-frukost; snabbkaffe med lättmjölk och en enkel Activia med blåbärssmak. Satte mig framför datorn och kollade mail, lyssnade på musik (se morgonens frulle-låt nedan)
Vad ni inte vet är att jag hällde i massa müsli i youghurten också. 
Såklart.

Morgonens frulle-låt: 


Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

"Du och din jävla frulle!" - ett startskott för ännu en frukostblogg


Jag älskar frukost. Jättemycket. 
Det är ingen ny grej det här med att fotografera den perfekta frukosten, sina solrosfrallor och löskokta ägg på loppisfyndat porslin med blomstermönster på i pastell-färger. Överallt - bloggar, Instagram, Facebook, Flickr mm hittar vi de där bilderna på de frukostarna som ska se så spontana och självklara ut, när man i själva verket kämpat i en halvtimme för att först komma på vad man ska äta, sedan ännu en halvtimme för att rota fram rätta tillbehören, porslinet, rätt placering vid köksbordet där det naturliga ljuset ska falla perfekt på måltiden. Icke förglömma de obekväma ställningarna man ibland står i för att få med allt i bilden.
Ja, ni vet allt det där och ni får bilderna själva i huvudet. 

Det är inget fel med de där frukostuppläggen. Jag älskar dem. Jag tycker det är göörfint och kan sitta hur länge som helst på Flickr och inspireras. 
Camilla Sundberg hade en gång i tiden den finaste bloggen jag någonsin beskådat, 365daysofbreakfast. Faen vad jag många gånger per dag jag checkade in den. Kollade i arkiven, flera år tillbaka och ville bara ha mer och mer. Hur har hon fått det ljuset? Har hon redigerat den på det viset, eller kanske så? Eller?
Sandra Beijers Niotillfem blogg likaså. Frukostporr, som man ibland säger har jag hört.

Jag instagram:ar alltid min frukost. 
Tycker det är göörkul att lägga upp det snyggt och använda udda porslin i olika färger. 
Men, det skiter sig ganska ofta på en grej...
...jag varierar mig aldrig. Aldrig. 
Müsli. Russin. Lite mer müsli. Ännu mer russin. 
Müsli.
Russin.
Faen vad gott det är.
Om det skulle vara så att müslin är slut eller jag har lite mer tid på mig så brukar jag koka havregrynsgröt också. Massa russin på det också, naturligtvis. Så mycket att man knappt ser den bleka och gryniga gröten under.


Så, för att mina followers på Instagram inte ska tröttna på mig alltför mycket brukar jag skriva utförliga och hyfsat långa bildtexter till varje frukostbild. Det kan handla om vad som helst, allt i från vem jag äter frukosten med, mina drömmar jag haft under natten, vad som hände strax efter jag gått upp, funderingar och undringar kring livet, korta dikter, framtidsplaner, varför jag äter det jag gör och vad som kommer att hända under dagen.  
Sånt tycker jag är skoj.
Andra...tycker inte det.

"Du och din jävla frulle!"
"Jag är trött på dina fucking müslibilder på Instagram nu!"
Hopp. Synd.
Men...jag är glad ändå! Tihi.

Nu tar jag det hela ett steg längre och har därmed fortsatt på mina gamla jsvin-blogg som hamnat i skuggan ett bra tag efter att jag började på Göteborg Nonstop (kolla gärna in den, då blir jag göörglad!). 


 När jag skriver det här går på jag på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv och studerar Foto och Dokumentation. Jag har bara knappt två månader kvar på den här skolan eftersom min kurs är på endast en termin. Ibland åker jag hem till mamma på helgerna, hon bor i Sollebrunn och har alltid burkar med torkade frukter, müsli och havregryn i skåpen - jag älskar't. Hon förstår.
Äter jag inte frukost på skolan eller hemma i byn kan det hända att jag sover över hos vänner och bekanta, kanske någon hotellfrukost ibland om man är borta i tjottahejti eller...ja, där man vaknar upp helt enkelt. Frukost ska jag ha, no matter where I am. Punkt.
Så, nu får ni hänga med om ni vill och lära känna mina morgonrutiner och vänner och...min müsli.


Puss och kram, fred och kärlek // Josefine