lördag, augusti 25, 2012

Uppe på morfars kontor

Mamma och jag åkte och hälsade på mormor och morfar en stund på förmiddagen idag.



De har världens finaste höns lösa ute i trädgården. Något som är ännu finare är att vi ska få ta över dem till vintern.



Morfar har ett kontor på övervåningen i huset. Snetak. Ser ut som ett litet loft med ett fönster i taket precis ovanför skrivbordet.



Jag ser likheter hos mig och morfar var det gäller att ha reda på sina papper.
Fast det är väl så; trots att det ser ut att vara världens röra och ingen som helst ordning på någonting så har man ändå någon form av koll på allt.
Jag menar, man vet alltid ungefär hur man la ett papper och hur den korsade ett annat blad.
"Jag la ju faktiskt pappret här i...tisdags när jag kom in och...sen la ett annat papper på onsdagen på den sidan och...Näej titta, här är det! Precis vad jag tänkte.",
eller så är det bara ett önsketänkande från mig och försöker intala både mig själv och er som läser att jag inte är så slarvig och ostrukturerad som man kanske man tro ibland.



Någon iPhone har morfar inte ännu. Däremot har han en surfplatta som han använder ganska ofta.



När jag flyttar hemifrån ska jag också ha ett litet krypin-kontor där jag kan sitta och jobba med alla mina grejer och projekt. Skriva, skissa på idéer, redigera...
det kommer bli så himla fint.



Utanför fönstret lyste solen, men i skuggan var det kallt och ännu en gång blev man påmind om att sommaren faktiskt är påväg att bli höst.



Den stora inramade bilden och den mörkhåriga filmstjärnarn med pipan i mitten är min morfar.
Han var, och är fortfarande förvisso, en riktigt snygging.



Jag gick ut från morfars kontor och stängde efter mig...



...för att gå ut och möta mamma och mormor. Vi gick till mormors trädgårdsland och fick med oss lite morötter och rödbetor hem som vi sedan använde till middagen hemma på Erskavägen.

En fin, enkel lördag i byn.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine



Fyra blågråa



1. Graveyard - Longing
Hisingen Blues, 2011.



2. Transwagon - Ghost
Transwagon, 2011.



3. Sea Lion - America, why does the heart cry?
Guns of Alaska,
2012.



4. Nancy Sinatra - Bang Bang (my baby shot me down)
How Does That Grab You?,
1966.


Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

fredag, augusti 24, 2012

Om att krama om sig själv som en trollkarl och gråta i två minuter

Det var början på augusti som jag senast skrev någonting här.
Eller, äh, det behöver jag väl inte uppmärksamma. Ni som går här ibland och håller koll på mig har nog redan lagt märke till det.

Så, okey - vi fortsätter som ingenting hade hänt.

Förvisso, det där lät fel. Det finns inget "ingenting har hänt" här. Det har hänt massor av saker.
En grej, det känns att det inte längre är sommar. Atmosfären är en annan. Det blåser på ett annat sätt, det luktar anorulunda och framförallt känns allting anorlunda.
Efter onsdagens radiomöte i Partille (sedär, planering inför den kommande hösten - bara en sådan sak) skulle jag ta tåget hem till Sollebrunn. Jag stod och frös på perrongen. Jag huttrade och kramade om mig själv, precis som Carl-Einar Häckner gör i sin varitéshow han har på Liseberg varje sommar.
Jag kom hem i säng kl 00:12 den kvällen. Tack mamma för att du kunde köra mig från bussen och hem.



Jag har två fotoutställningar i Göteborg. En på Musikens Hus på Djurgårdsgatan 13 samt en på L'assassino på Andra Långgatan 35 som jag säkerligen redan uppmärksammat. Utställningen på Musikens Hus heter Live and Alive och håller på hela hösten. Ni kan läsa mer om den här.
Just nu håller jag på att jobba med en tredje som kommer att äga rum här hemma i byn. Konstanten anordnar sin årliga konstvandring kring Anten och jag är med och ställer ut för andra året i rad. Det vore kul om ni; vänner, bekanta, familj, gamla klasskamrater, facebookvänner, radiokollegor mm kommer och tittar. 1 - 2 september. Mer information hittar ni på vår hemsida, konstanten.se.
Som vanligt är jag ute i sista stund med allting. Förhoppningsvis blir det "som vanligt" all the way och att allt faktiskt löser sig i slutändan. Jag har lite för...eller, nä - glöm det. Jag HAR LÄTT för att stressa upp mig. Ganska lätt för att gråta också. Men det går över ganska fort. Jag storlipar. Riktigt "UÄÄH!" i två minuter, sen är det bra igen. "Inget konstigt aaalls...". Eller så snyftar jag och "halvgråter" länge. Ett pokerface. Säger eller gör ingenting, samtidigt som det sakta, sakta rinner tårar.



På tal om att gråta;
ibörjan på denna veckan så gjorde jag ett av mina jobbigaste avsked någonsin.
Tänkte först börja med att skriva "det är alltid lika jobbigt att göra slut", men det kan jag ju inte riktigt stå för fullt ut. Jag har inte så mycket erfarenhet av den biten då jag inte haft någon lång relation tidigare.
Mattias och jag var tillsammans i åtta månader.
Känns konstigt att tänka tillbaka på det hela.
Det är ett under att jag inte blivit ihjälgasad av all hans hårspray.
Samtidigt är det fantastiskt fint att han har orkat med mig när jag kommit dit sena kvällar med mitt DJ-case efter mina klubbkvällar samt mina utställningsalster som fått stå och ta plats i hans lägenhet.

Nu blir det inte några sena kvällar och konstverk nedpackade i väskor hos honom längre.
Det kändes fint att avsluta det hela som vänner över en middag med stekta kantareller. Och kramar. Massor av kramar. Han lyckades lära mig hur man löser ett sudoko på ett bra sätt också innan jag lämnade hans lägenhet med mina sista saker.

Så ja,
jag hoppar på mina sena nattåg som förr igen och visulaiserar om allt det där fina som jag en dag kommer att uppnå. Det kommer. Lite jävlaranamma och power bara.



En massa tack till mamma som tagit dessa bilder på mig ovan.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

fredag, augusti 17, 2012

Deportees @ Way Out West



Jag jobbade som funktionär under årets Way Out West i Slottskogen i Göteborg.
Mina arbetspass var under fredag och lördag,
så under torsdagen (första dagen på festivalen) fick jag möjlighet att utforska området. Titta på folk, kolla in och lyssna på band, hälsa på vänner och äta vegetariskt.



Ett utav banden jag stod och lyssnade på en stund var svenska Deportees.



Jag har inte lyssnat något nämnvärt på gruppen tidigare,
det är bara någon hit på P3 då och då som har man hört.
I och med det kände jag igen några låtar från setlistan, som te x Medicate it Right, Islands & Shores samt A Heart Like Yours in a Time Like This .



Det ska sägas att det var väldigt bra ljud och lät väldigt pampigt från Flamingo-scenen. Måste vara väldigt speciellt för bandet också att spela på samma scen som Florence & The Machine, Kraftwerk och Blur för att bara nämna några.



Om jag skulle beskriva Deportees, eller jämföra med något annat band så skulle det väl bli något i stil med
Coldplay, Me & My Army och litelitepyttelite Fleet Foxes.
Därför tycker jag dem är... helt ok.



Efter Deportees spelning...



...gick jag och köpte fruktsallad och en liten petflaska för 78 spänn.
Crazy.
Men är man på festival så är man.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine


onsdag, augusti 15, 2012

Alice Cooper @ Liseberg

Och så kom den där dagen,
då Alice Cooper äntrade staden.



Det var en fantastiskt fin kväll på Liseberg.
Nog kände jag en viss nervositet, men framförallt förväntan inför vad som komma skulle - jag hade ju faktiskt fått fotopass och skulle få fotografera en utav de absolut största i hårdrockens historia. Eller...musikens historia överhuvudtaget. Största i historien kanske? Den största. Ääh...



Jag orienterade mig fram och tittade på folk som låg här och var.
Svårt att tro att det skulle vara en konsert med Alice. Kanske två, tre svartmålade fans fanns att se i publiken, och med bara 1,5 timme kvar till konserten var det fortfarande glest vid staketet längst fram. Lite skillnad jämfört med ett par år sedan då Alice spelade i Lisebergshallen och folk började köa redan kl 11:00 på förmiddagen för konserten som skulle börja vid 21:00 i Lisebergshallen.



Hej kamerafamiljen!



Där framme vid scenen hittade jag en radiokollega från 88, Johanna!



Hon ville posa framför kameran tillsammans med sina vänner...



...men de fick de inte göra hur länge som helst eftersom jag skulle gå och förbereda mig innanför staketet och hämta ut mitt pass.



Osch, osch, osch...



Åsså bara kom han där; Good Ol' Alice. Nästan 70 bast, men låter och ser precis likadan ut (nästan) som för 40 år sedan när gruppen bildades.



Fanskap.



Okey, jag tar tillbaka det jag påpekade om att det var lite folk framför scenen. Efter mina två låtar jag fick på mig att fotografera Alice från diket var det tillbaka ut i publikhavet. Ställde mig på en bänk och blickade ut; världens största hav av människor. För att vara Liseberg i alla fall.
22 000. Tjugotvåtusen stycken människor.
Shit on the pitt asså.


Om ni vill se mer bilder från Alice Cooper
tycker jag att ni ska komma och kolla in min fotoutställning som börjar den 20 augusti på Musikens Hus i Göteborg. Där kommer Alice, The Darkness, Rival Sons, Soundtrack of Our Lives och många, många fler fotografier att hänga.
Kolla in det vettja!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine



tisdag, augusti 14, 2012

Världens bästa skiva, en botanisk trädgård och Joacim


I onsdags träffade jag Joacim.



Jag var tidig in till Göteborg, så jag gick och kollade skivor på CD-centralen.



Köpte med mig en utav världens bästa skivor för 99:-. Kändes bra.



Sedan väntade jag lite till. Gick runt och tittade på folk...



...och funderade på om jag skulle hoppa på något fordon och rymma iväg. Typ till Stockholm eller Köpenhamn.



Men det blev aldrig något med det. Istället väntade jag ytterliggare några minuter och mötte Joacim utanför centralstationen. Först gick vi och åt lunch på Wasabi. Det ligger precis mittemot Saluhallen vid Kungsportsplatsen.



Efter det promenerade vi vidare mot Slottskogen. Jag skulle hämta ut mitt funktionärsarmband inför det kommande arbetet på Way Out West.
Det gick fort, och när vi ändå var däromkring och rörde oss bestämde vi oss för att gå in på Botaniska.



"Wow! Rabarber!"



Frodigaste trädgården i stan.



Vi promenerade omkring där i trädgården bland alla träd och buskar,
för att sedan sätta oss på ett café.



Det kändes lite som Nordens Ark ett tag med alla ekorrar, måsar, kajor och sparvar som hoppade omkring där.



Kaffekillen bakom kassan frågade oss
"Jaha, vilka hejar ni på ikväll då?"
Han syftade på den där Barchelona vs Manchester United-matchen (tror jag att det var?) som skulle äga rum på Ullevi samma kväll.
"BAH! Trams! Det är ju Alice Cooper på Liseberg!" sa jag.
"...Alice? Inte fatta..." svarade han.



När vi hade druckit upp vårat kaffe åkte vi tillbaka in mot stan igen.



Vi satte oss vid näckrosdammen...



...och pratade om allt och lite till, såsom ölburkar, Alice Cooper och hur dålig jag är som inte sett någon Batman-film.
Men vi hade det trevligt.

Tiden gick. Jag blev tvungen att säga tack och hej för mig för att sedan promenera vidare ner mot Liseberg. Jag hade nämligen fått tag på fotopass till Alice Cooper-spelningen. Tjohej! Bildern från det kommer en annan gång.


Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

onsdag, augusti 08, 2012

Where there's pain, there's also some passion



Första gången tyckte du att jag "verkade va en trevlig tjej där bakom DJ-båset",
jag blev livrädd och tyckte du såg skitläskig och über80tal ut.
Du är nästan 30,
jag har just blivit 20.
Du har en lägenhet mitt inne i centrala Göteborg,
jag bor kvar hemma med mamma i ett litet samhälle 7 mil från stan.
Du är åttiotalsfantast och lyssnar på FR David och Talking Heads,
jag snor min mammas LP-skivor från 60- och 70talet.
Du pratar populärkultur och analyserar hipsters och white trash i en podcast,
jag sänder gubbmusik i en ideell närradio med 50+:are.
Du är från Kumla och säger "Det här kommer aldrig gå, och om det går så kommer det inte att gå bra",
jag är The Secret-representant som säger"Om man är positiv som fan så går allting bra!".
Du är skeptiker vill ha en vetenskaplig förklaring till allt,
jag får healing av ett medium och känner kattspöken i min säng om natten.
Du kan en partikelaccelerator utifrån och in,
jag vet knappt vad en atom är.
Du sprayar håret för länge så att vi kommer försent till festen,
jag sminkar mig för mycket och smetar ut mascara på dina sängkläder.
Du blir tyst mitt uppe i en diskussion om du får syn på din egen spegelbild,
jag byter till bebisröst i våra telefonsamtal om jag får syn på mina gossipussymussitussi gullekattungar.
Du stryker mig över ryggen när ungdomsfyllan spårar ur,
jag kramar dig när åldersnojan och andra hjärnspöken tar över.


Vi är så fruktansvärt olika, men på något sätt så har vi stått ut med varandra i nästan 8 månader nu.
Oj.
Vad som händer härnäst är det ingen som vet.
Nu vet jag i alla fall att jag är påväg till dig, Mattias. Hoppas att du köpt youghurt och kan krama mig lite extra innan jag åker ner till Liseberg och fotograferar Alice Cooper.

Åsså en grej till. Till alla er andra som läser och befinner er i Göteborg under veckan...
Jag agerar funktionär på Way Out West i veckan. Kom och säg hej, köp med lite russin som mellanmål till mig också så blir jag glad.



Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Det som är - det är, det som inte är - det är inte



För tredje gången tänkte jag dela med mig av en spelningslista till er.
Det som är - det är, det som inte är - det är inte.
Konstig mening tycker många, men det är en fras som ständigt dyker upp huvudet på mig. Det kommer från ett medium, en healer som jag gick hos några gånger för en tid sedan. Hon gav mig lite råd i livet helt enkelt. Att inte tänka så mycket på vad som skulle komma eller vad som borde komma. Det är som det är och händer nu - det är NU. Tänk inte på det som inte händer eller kanske skulle kunna hända, för det är ändå inte aktuellt och ingenting som är verklighet nu.
"Tänk om jag inte klarar av det här jobbet...",
"Tänk om han inte tycker om mig...",

"Tänk om jag blir hånad för mitt inlägg där...".
Tänk inte så mycket.

Den här playlistan har jag suttit lyssnat på under många tågresor då man sjunkit ner djupt i sitt säte och tittat ut genom fönstret. Inte tänkt så mycket, utan bara varit.
Den är lite...känslig, vackert vemodig kanske man också skulle kunna säga.
Musiken kommer från bland andra lokala band och artister som Sea Lion, Transwagon och Björn Olsson, samt klassiker som Velvet Underground och Tom Rush.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Brunnsgatan i Göteborg, del ll








Puss och kram, fred och kärlek // Josefine