torsdag, mars 29, 2012

Allt som ryms i en torsdag och en tjejs handväska

Torsdagmorgon. Mitt alarm ringde prick klockan 07:00. Vaknar upp ur en mardröm och stiger upp med en obehaglig och vemodig känsla i hela kroppen. Allt jag kommer ihåg av drömmen var att radiokollegor, gamla pojkvänner och kattungar var inblandade. Det hela utspelade sig i vårat sovrum och ute i skogen också. Vi grillade kanske...eller...nej, jag vet inte.
Det var jobbigt i alla fall. Och så smakade jag äckligt i munnen.



Kokar havregrynsgröt till mig själv och äter i lugn och ro.
Strax innan jag skulle gå vidare mot bussen fick jag lust att vända ut och in på min väska. Där i hittade jag massa saker, som hörlurar, småpengar, mobiltelefonen, örhängen, tre bläckpennor, hårsnoddar, extern blixt, ett objektiv, en duk från Cyberphoto till att tvätta kameralinsen med, idominsalva, visitkort, mobilladdare, minneskort till kameran, bindor, inspelningsapparat, min fina nyinförskaffade lila klocka, näsdukar, radiomanus, anteckningsblock och en bok.
Det brukar inte vara så rörigt, jag lovar - men nog är det intressant hur mycket som ryms i min oranga bag.



Klockan 11:00 var jag på plats i Sävedalen och Radio 88's studio för att sända Radio JoJo. Precis som vanligt, kl 11:00 till 12:00 - en hel timme med störtskön 60- och 70talsrock.
Lyssnare ringde in, önskade låtar och fortsatt trevlig torsdag. Då blir man glad i magen.



Imorgon fredag sänder jag igen. Då ska jag vara vikarie för Stefan Garyd i hans program Out of Time. Lyssna gärna, kl 14:00 till 16:00. Tjoho!



Strax efter 12:00 var jag klar med sändningen. Sa hej då till Jimi Hendrix och fortsatte vidare mot centralstationen i Göteborg.



Där hoppade jag på ett tåg mot Trollhättan jag aldrig tidigare åkt med. Det var läskigt. Lädersäten, tapeter (nästan) på väggarna, stora fönster och hög i tak. Till och med bord! Kändes lite för flashigt för min del och ett tag trodde jag att jag skulle bli avkastad då mitt månadskort inte skulle gälla.
Men jojomen, det gick igenom och jag kunde sitta tryggt och säkert i min kupé och titta ut på alla träd genom fönstret.



Jag lyssnade på musik, mest det här och det här, samtidigt som jag skrev massa små antecknignar i mitt lilla block. Resan mot Trollhättan tog ungefär en timme.



Min pappa kom och hämtade mig vid tågstationen. Vi åkte vidare till Överby och hade en far och dotter stund på ett café på tredje våningen. Vi pratade resor, familjeliv, jobb och Saab.
Han ser arg ut...



...men är för det mesta ganska snäll.



Vi satt på de där caféet ett tag. Fortsatte sedan vidare in i några affärer.
Precis innan vi skulle gå ut från köpcentrumet fick pappa syn på godisstånd. En gubbe stod och sålde massa marsipanfigurer.



Påsken är räddad. Pappa betalar.



Som om det inte vore nog,
jag fick ju faktiskt världens bästa och mest försenade julklapp - ett helt nytt objektiv!
Nu ska jag leka paparazzi och gömma mig i det höga gräset och photoshoota korpar och kronhjortar mest hela dagarna.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

onsdag, mars 28, 2012

Första vårkvällen @ Late Night Club, Henriksberg

Mina vänner,
då vart det ännu en gång tisdag och återigen tog jag tåget till Göteborg för att spela skivor på Late Night Club och Henriksbergs takterass.



Det hade varit superfint väder hela dagen, över 20 grader hemma i byn. På Henriksberg hade de öppnat takterassen och vi kunde sitta ute och beskåda hamnen från högre höjder utan att frysa ihjäl.



Fyra band skulle spela på scenen den här kvällen och folk började välla in redan vid 18:00 när banden vanligtvis sätter igång runt 21:00.



Vi var ett gäng som satt ute på takterassen. Henrik och Mattias var där.



Men när det blev för kallt ute gick vi och värmde oss i strålkastarnas ljus.
Mattias vad glöjd.



Fantastiskt duktiga pojkar i Maddox Street.



Dylan Brock och jag träffades redan i somras då han och de andra grabbarna i Maddox-gänget spelade på Late Night Club. Det var kul att få se och höra deras 60-70talsbluessväng igen. Kolla in vettja!



Ännu ett kärt återseende; världens fränaste David från The Movements var där.



And the band played on...
Jag stod från mitt DJ-bås och betraktade roddarna och banden uppe på scenen.



Viktor Kadziolka spelar gitarr i...



...Rakeum Dexter. Jag såg dem för första gången förra sommaren då de tävlade i Rockkarusellen. Jag satt i musikjuryn i Alingsås och blev redan då väldans imponerad av deras fräna och kaxiga 90talsfunkpunkrock.



Det blev ett jädra röj där framför scenen...



...och folk dansade, sjöng, kramades, pussades och spred fred och kärlek på Henriksberg.
Ännu en fin kväll på taket. Det tackar vi för!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Ett försenat inlägg om våfflor, såndär konst och Patti Smith's 60-tal

Hej på er!
Ännu en gång har det gått lite väl lång tid mellan uppdateringarna.
Ledsen för det. Jag har haft lite problem med blogspot's nya design. Förstod ingenting och tappade därmed lusten.
Nu har lusten kommit tillbaka och jag har fått ordning på instrumentplanelens layouten.
Tänkte berätta lite vad jag gjorde helgen som var.



I lördags åkte jag in till Göteborg för att träffa Mattias. Han var mitt uppe i sin inspelning av Superlife Podcast. Lyssna själva här!
För att inte störa under poden gick jag ut en sväng på egen hand i stan.



Jag svängde in på gator jag inte gått på förr. Tittade lite i olika boutiquer, lyssnade på musik och hade det ganska bra...



...men så började det blåsa och solen gick i moln.
Hade ont i magen. Gnällde för mig själv. Kände mig som en barbapappa med en uppblåst mage. Så för att chilla lite och bara ha det gött så gick jag in på ett café jag aldrig tidigare varit på; Tazza Di Caffe. Det låg på kyrkogatan, bakom Domkyrkan ungefär.



Köpte en ostfralla samt kaffe och satte mig sedan i ett hörn. Jag läste om Patti Smiths resa och liv i New York bland konstnärer, loppor, syltmunkar och musiker i min medtagna bok Just Kids.

Någon timme senare gick jag tillbaka till Mattias och Fredrick som precis blivit klara med sin podcast.
Avslutade denna enkla lördag med middag och film och somnade sedan gott hemma hos Mattias.



Söndagmorgon. Vaknar upp strax efter 11:00.
Utanför fönstret lyste solen och himlen var blå. Vi bestämde oss ganska snart för att vi skulle gå ut mot okänt mål.



Vi gick och hamnade uppe på ett berg. Där fanns världens fränaste borg. Saknades bara en vallgrav och Robin Hood-soldater marscherandes fram och tillbaka där uppe på toppen.
"Bögarnas hus" sa Mattias att det var. Tss...



Vi satt där uppe på berget ett tag och såg ut över staden. Pratade om onödiga men oh så intressanta saker, som t ex att åka tillbaka till medeltiden och hur man skulle kunna bevisa för det medeltida folket att man faktiskt var från framtiden.
Typ.



Vi promenderade ner till Haga och Andra Långgatan. Köpte varsin take away-kaffe och cirkulerade i stan ett tag innan vi bestämde oss för att...



...fira våffeldagen! Vi köpte sylt, grädde, glass och våffelmix för att sedan återvända hem till Mattias igen och grädda ett rejält lass. Jag la inte upp min våfflor så fint som Mattias. Jag slängde på en klick med allt mitt i våfflan, för att sedan gegga runt det hela som ett dagsibarn och dra isär allt med besticken.
Men... det gick ju att äta ändå.



Efter våfflorna dog vi av mättnad framför tv:n och South Park.
Utanför fönstret började det mörkna och våra ögonlock slogs igen framåt småtimmarna.
Fint avslutning på våffeldagen.

På måndagen tog jag mitt pick och pack, lämnade Mattias lägenhet för att ta mig vidare hemåt. Men innan jag åkte stannade jag till på Göteborgs Konstmuseum, längst upp på Avenyn. Jag ville se Andy Warhol och Francis Bacons utställning.
Jag hade aldrig tidigare varit på konstutställning och kände mig väldigt kulturell när jag gick där inne, helt ensam i de gigantiska ekande salarna med 5-6 meter högt i tak.
Utställningen i sig var väl...tja, nja...jag vet inte riktigt. Det var kul att gå runt och kolla, men samtidigt blev jag lite frustrerad över alla "konstverk". Ställer mig frågan gång på gång;
Vad är konst?



Jag fortsatte att knalla runt på stan på egen hand. Kände att jag började bli hungrig så jag bytte riktning och gick till Cecilias jobb; Brunos Café.
Dagen till ära, de serverade en väldans intressant indisk soppa med kålrot, morötter, kokos och - hör och häpna - russin! Klart jag var tvungen att testa.



Mättande soppa och glad Josefine.
Tack Göteborg för den här gången, vi ses snart igen.
Ja, tisdag närmare bestämt; Late Night Club på Henriksberg - men det kollar vi in senare.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

fredag, mars 23, 2012

Åkrar, skog och gårdar i morgonljus

"Josefiiine! Kom ner till Oxhagen. Det är så fint här!" sa mamma i luren när jag drog med pekfingret över displayen för att svara på samtalet från henne (märk väl, ett diskret sätt att säga att jag har en fin touchtelefon!).



Tog min kamera och gick ner mot oxhagen. Klockan var bara lite över 07:00 och solen hade börjat gå upp.



Och där nere stod mamma. Framför hagen och betraktade ljuset.



Sådana här mornar är det faktiskt ganska fint att bo ute i ingenstans.



Åkrar, skog och gårdar.



Bra start på en fin fredag.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Snörvel och tårar bland blomster och broderi

Idag har jag gjort något jag aldrig tidigare gjort.

Jag har sjungt på en begravning...
...med världen bästa Cecilia. Vi grät, snörvlade, grät ännu mer så att vi till slut brast ut i skratt.
Vi sjöng för långsamt, eller så spelade orgelspelaren (heter det organist??) för snabbt.
Vi stirrade ner på texten till Den Blomstertid Nu Kommer i varsin psalmbok och lyckades fukta ner hela uppslaget med våra tårar och allt det snoret som aldrig ville ta slut.
Vi höll varandra i handen som två småflickor. Försökte titta upp då och då och möta de andra i kapellets blickar, men det var för mycket tårar i vägen. Den blöta mascaran gjorde att de övre och undre ögonfransarna klibbade ihop sig. Kändes som superlimm på fransraderna och det var nästan omöjligt att få upp ögonen ordentligt.
Vi försökte ta i. Sjunga starkt och träffa rätt toner, men det gick inte. Det blev falskt och i de ljusa tonerna sprack rösten och vi slukades upp av orgeln.

Men vet ni vad?
Det gjorde ingenting. Det gjorde ingenting att det varken lät eller såg särskilt bra ut. Att vi överhuvudtaget vågade gå upp, ställa oss framför alla där i Ljusets Kapell och sjunga i ett sådant tillstånd kändes bra i magen.

Nu har vi tagit farväl av Elisabeth. Jag saknar henne fruktansvärt mycket, samtidigt som det känns som att hon inte har lämnat oss. Hon har bara bytt form, skepnad. Rest långt, långt bort...och att vi ses någon gång snart igen.



Puss på'rey Bettan, Love ya!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine



Straight from my heart

Medvetet har jag undvikit bloggen den senaste tiden.
Kanske var det för att jag blev nervös efter att ha skrivit den där statusuppdateringen på Facebook häromdagen; jag skulle ge mig själv en utmaning att varken äta russin eller youghurt till frukost under en veckas tid.
Kände att jag tog i lite väl när jag gav mig själv den där utmaningen...

I och med att jag fotograferar min frukost praktiskt taget varje dag och sedan lägger upp bilderna här på jsvinbloggen så skulle jag bli avslöjad ganska snabbt med att jag inte klarade utmaningen.
Sanningen är den att jag köpte en ny burk russin häromdagen på ICA Maxi i Alingsås.
Youghurt också för den delen.
Forgive, forget... snälla?

Eller så...
har jag bara struntat i det och haft bloggfria veckan helt enkelt.
Ungefär som vita veckan,
eller fastan.
Äh.

Klockan är 07:03 när jag skriver det här. Gröten kokar ute i köket.
Idag är det fredag 23 mars. Om några timmar står jag i Ljusets Kapell i Alingsås och tar avsked av Elisabeth Johansdotter Gadd på allvar. Jag har fortfarande inte förstått att hon gått bort, så det känns väldigt konstigt alltihopa. Samtidigt skönt att få ett ordentligt avslut, säga hej då på riktigt och sedan gå vidare.

Kommer sakna henne.
Jättemycket.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

onsdag, mars 14, 2012

"Aaah vad dä ä gött!"

Onsdagmorgon och jag vaknar upp strax efter 08:00.
Laddar upp med frukost inför en dag i Göteborg.



Det var kanonfint vårväder ute, vilket kändes bra då min vän Bruno och jag hade planerat att åka Longboard ute i solen.



Jag tog kameran och satte mig på pendeln in mot storstan.



Jag träffade Bruno untaför centralstationen. Därifrån tog vi en spårvagn mot Slottsskogen.
Det var det ännu varmare i stan än hemma i byn, 15 grader ungefär.
Det känns så jädrans bra att vi är på väg mot ljusare och varmare tider nu.



Bruno imponerade med sin longborad. Jag hade inte riktigt tänkt att det skulle vara så förbannat svårt att åka på en såndär bräda. Jag menar, det ser ju så förbannat lätt ut när andra gör det. De bara gliiiider fram.
Den här gången skyller jag på att jag hade klackskor.
Nästa gång blir det converse. Humprf.



Vi orienterade oss runt omkring i Slottskogen i jakt på lagom branta backar.
Bruno åkte medan jag stod längre ner och försökte fotografera honom.



Se så lätt,
inget konstigt allls.
Swisch förbi!





Efter någon timme eller två ute i skogen kom Brunos klasskamrat.
De var sedan tvugna att gå till en föreläsning på Chalmers.



Gick runt och kollade på lite ankor och gubbar..



...och fantiserade om att jag också hade en röd fin cykel.



Sedan mötte jag upp en nystylad och halvförkyld Mattias. Han skulle in till stan och Beyond Retro för att hämta ut ett presentkort han hade vunnit.
Lucky Number One...



Vi kollade lite affärer, käkade lunch och promenerade omkring i solskenet.
En fantastiskt fin vårdag. Oj oj vad jag har saknat den här tiden på året.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine