För ett år sedan...

Det här blir mitt 890 inlägg.
Att jag skrivit så många känner ganska konstigt. Det är väl först på senare tid som jag börjat uppdatera konternuerligt. Men som humöret så har även bloggen sina ups and downs-perioder. 
Tycker det är kul att titta tillbaka på...tja, förra månaden och se vad som hände och vilka man var med då.

Nu gjorde jag somså att jag tittade tillbaka och läste om vad jag gjorde för exakt ett år sedan. Då hade jag en av mina allra första fotoutställningar. Det var på ett café i Alingsås och ingick i något som kallades Dinkytown (som finns kvar än idag, men inte längre i Alingsås). En konstnär och en musiker medverkade. När jag tackade ja till att ställa ut mina bilder hade jag ingen aning om att det var Mattias Hellberg som skulle spela, vilket blev en mycket positiv överraskning.

Jag gjorde en kort video om när Mattias spelade på caféet. Såhär såg det ut...


Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Graveyard

 

Äntligen! Hurra! Ja! Fyttifaen vad kul det här är.
Det är ju ingen direkt nyhet att Graveyard släppat nytt album i dagarna,
och att en klubbturné i Sverige är spikad. Singeln Endless Night har till och med
spelats i P3 flera gånger.
Det känns så fräckt när man tänker tillbaka på den gången man såg
dem allra första gången i Majvallen i Majorna i Göteborg. Världens minsta
klubbstuga för fotbollskids. Och nu, idag, 5 år senare, är de förband till
Iron Maiden och får spela på Ullevi.

Första gången jag hörde talas om dem var när Louie satt ute i vardagsrummet och tittade på tv.
Något program på MTV med Nikki Wicked från Crucified Barbara som programledare.
Hon intervjuade massa svenska musiker,  och den här gången var det alltså Graveyard. Louie ropade:
"De är från Göteborg...och har fina hår..."Tyst en stund.
"Äh, jag byter kanal...eller...nä, nu börjar de prata om Cream. Och Fleetwood Mac. Oj."Sedan var
hon fast där. Jag lyssnade halvt med ena örat där jag satt i rummet intill.
Sedan började de spela. Live i programmet.
Och så var det så...jävla bra.

Kommer ihåg den där gången vi såg dem i Majvallen. Vi parkerade utanför.
Brevid den stora fotbollsplanen. Det kändes så konstigt och fel.
"Mäh... är det verkligen där?" frågade vi oss själva.
När vi kom till den lilla stugan gick Louie fram och frågade några killar i proten;
"Hej...eh...vet ni om...Graveyard spelar här ikväll?"
"Heh, jo - det stämmer. Kom in!" Det visade sig senare att det faktiskt var bandmedlemmarna själva som stod där i dörren.

Bokade för bara en liten stund sedan biljetter till deras spelning på Pustervik, 10 november.
Det kommer bli så bra. Så fantastiskt fint och bra! 

Lyssna på den där braiga nya låten Goliath här!
Så jädrans tung. Shit on the pitt.
Känns lite som när Louie skulle beskriva hur bra musik känns inom en
"Som om alla atomer inuti en sprängs!"

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Isblåa ögon och stora, blöta läppar...

Jag ska spela skivor på L'assassino på Andra Långgatan i Göteborg ikväll.
Världens bästa musik ska spelas från sena kvällen till ännu senare natten.
Kom dit, vettja.

Satte mig framför datorn en stund och hamnade vid Youtube och letade efter massa klipp från förr.
Lite gullighetstår i ögat kom när jag tittade på den här videon med massa blandade klipp från några av Rolling Stones-tvframträdande.
Mick Jagger ser lite läskig ut tycker jag. Isblåa ögon och stora, blöta läppar liksom.
Uuhu...
Men det låter bra. Skitbra.




Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Fyra blågråa

1. Graveyard - Longing
Hisingen Blues, 2011.



2. Transwagon - Ghost
Transwagon, 2011.



3. Sea Lion - America, why does the heart cry?
Guns of Alaska, 2012.



4. Nancy Sinatra - Bang Bang (my baby shot me down)
How Does That Grab You?, 1966.


Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Deportees @ Way Out West

Jag jobbade som funktionär under årets Way Out West i Slottskogen i Göteborg.
Mina arbetspass var under fredag och lördag,
så under torsdagen (första dagen på festivalen) fick jag möjlighet att utforska området. Titta på folk, kolla in och lyssna på band, hälsa på vänner och äta vegetariskt.



Ett utav banden jag stod och lyssnade på en stund var svenska Deportees.



Jag har inte lyssnat något nämnvärt på gruppen tidigare,
det är bara någon hit på P3 då och då som har man hört.
I och med det kände jag igen några låtar från setlistan, som te x Medicate it Right, Islands & Shores samt A Heart Like Yours in a Time Like This .



Det ska sägas att det var väldigt bra ljud och lät väldigt pampigt från Flamingo-scenen. Måste vara väldigt speciellt för bandet också att spela på samma scen som Florence & The Machine, Kraftwerk och Blur för att bara nämna några.



Om jag skulle beskriva Deportees, eller jämföra med något annat band så skulle det väl bli något i stil med
Coldplay, Me & My Army och litelitepyttelite Fleet Foxes.
Därför tycker jag dem är... helt ok.



Efter Deportees spelning...



...gick jag och köpte fruktsallad och en liten petflaska för 78 spänn.
Crazy.
Men är man på festival så är man.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Alice Cooper @ Liseberg

Och så kom den där dagen,
då Alice Cooper äntrade staden.



Det var en fantastiskt fin kväll på Liseberg.
Nog kände jag en viss nervositet, men framförallt förväntan inför vad som komma skulle - jag hade ju faktiskt fått fotopass och skulle få fotografera en utav de absolut största i hårdrockens historia. Eller...musikens historia överhuvudtaget. Största i historien kanske? Den största. Ääh...



Jag orienterade mig fram och tittade på folk som låg här och var.
Svårt att tro att det skulle vara en konsert med Alice. Kanske två, tre svartmålade fans fanns att se i publiken, och med bara 1,5 timme kvar till konserten var det fortfarande glest vid staketet längst fram. Lite skillnad jämfört med ett par år sedan då Alice spelade i Lisebergshallen och folk började köa redan kl 11:00 på förmiddagen för konserten som skulle börja vid 21:00 i Lisebergshallen.



Hej kamerafamiljen!



Där framme vid scenen hittade jag en radiokollega från 88, Johanna!



Hon ville posa framför kameran tillsammans med sina vänner...



...men de fick de inte göra hur länge som helst eftersom jag skulle gå och förbereda mig innanför staketet och hämta ut mitt pass.



Osch, osch, osch...



Åsså bara kom han där; Good Ol' Alice. Nästan 70 bast, men låter och ser precis likadan ut (nästan) som för 40 år sedan när gruppen bildades.



Fanskap.



Okey, jag tar tillbaka det jag påpekade om att det var lite folk framför scenen. Efter mina två låtar jag fick på mig att fotografera Alice från diket var det tillbaka ut i publikhavet. Ställde mig på en bänk och blickade ut; världens största hav av människor. För att vara Liseberg i alla fall.
22 000. Tjugotvåtusen stycken människor.
Shit on the pitt asså.


Om ni vill se mer bilder från Alice Cooper
tycker jag att ni ska komma och kolla in min fotoutställning som börjar den 20 augusti på Musikens Hus i Göteborg. Där kommer Alice, The Darkness, Rival Sons, Soundtrack of Our Lives och många, många fler fotografier att hänga.
Kolla in det vettja!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Det som är - det är, det som inte är - det är inte

För tredje gången tänkte jag dela med mig av en spelningslista till er.
Det som är - det är, det som inte är - det är inte.
Konstig mening tycker många, men det är en fras som ständigt dyker upp huvudet på mig. Det kommer från ett medium, en healer som jag gick hos några gånger för en tid sedan. Hon gav mig lite råd i livet helt enkelt. Att inte tänka så mycket på vad som skulle komma eller vad som borde komma. Det är som det är och händer nu - det är NU. Tänk inte på det som inte händer eller kanske skulle kunna hända, för det är ändå inte aktuellt och ingenting som är verklighet nu.
"Tänk om jag inte klarar av det här jobbet...",
"Tänk om han inte tycker om mig...",
"Tänk om jag blir hånad för mitt inlägg där...".
Tänk inte så mycket.

Den här playlistan har jag suttit lyssnat på under många tågresor då man sjunkit ner djupt i sitt säte och tittat ut genom fönstret. Inte tänkt så mycket, utan bara varit.
Den är lite...känslig, vackert vemodig kanske man också skulle kunna säga.
Musiken kommer från bland andra lokala band och artister som Sea Lion, Transwagon och Björn Olsson, samt klassiker som Velvet Underground och Tom Rush.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Det är inte kärlek, det är kramp

Nu tänkte jag presentera en spelningslista jag suttit och fixat ihop i Spotify. Sist fick ni den här listan som jag kallade en av världens bästa listor genom tiderna och, ja - det var den faktiskt. En av de bästa.

Den här gången är det lite mer girly. Arg girly. Jävlaranammanufårdetvaranog-girly. Lite ilska, sorg och hopp på en dryg timme med allt ifrån The Ark och Linnea Henriksson och Blondie och Tom Jones. Konstigt blandning, men det funkar.

19 låtar har ni att lyssna in er på om ni skulle behöva en spark i baken eller en klapp på axeln i alla fall.

Love to ya all, här kommer listan...

- Det är inte kärlek, det är kramp.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Graveyard @ Zeppelin Stage, Sweden Rock Festival 120607

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Hej hej, här är jag!

Ni tror jag sover,
men det gör jag inte...



...för det mesta åker jag buss och tåg, precis som vanligt.
Nu har jag varit hemma ett par dagar. Har åkt på en förkyldning som jag hoppas väldigt snart ska ge med sig. Det blev lite väl mycket efter trippen till Sweden Rock förra veckan.

Nåja,
allt är väldigt bra med mig. Sitter hemma i byn och lyssnar på Mattias Hellberg. Hans debutplatta är väldigt bra. Alldeles lagom att ha i bakgrunden när man går och grejar med något eller sitter och skriver framför datorn. Favoriter på plattan är bland andra Sight Supreme och Walking Restless.
Jag ställde faktiskt ut mina bilder tillsammans med honom i Alingsås för ett par månader sedan. Ni kan läsa och se mer av den kvällen här!

När vi ändå pratar om Mattias...
Förra veckan såg jag honom live tillsammans med Nationalteatern på Sweden Rock. Snart tänkte jag lägga upp ett par bilder från festivalen. The Darkness, Graveyard, Rival Sons, Twisted Sisters mfl. Jag hade en mycket fin tid där nere i Sölvesborg och jag längtar tillbaka jättemycket.

Som sagt, det blir ett inlägg om mina festivaldagar.
Tills dess, lyssna lite på Mattias och kolla in min backpacker-bag.


Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Teaspoon, Transwagon och The Movements @ Pustervik

Nu är det sommar! Junimånad och allts är så fantastiskt fint och bra.
1:a juni var min syster och jag här...



...på Pustervik och spanade in deras nyrenoverade lokaler. Mycket fint var det.



Louie var också fin. Hon smakade på en ny ölsort. Made on Hisingen.
Jag vet att det låter lite konstigt, men den smakade väldigt mycket ananas och mango. Och då var det verkligen ananas och mango och inte bara sånt där "finlir-dryckesnack" man hör på tv.



Vi köpte varsin kaffe och delade på de sista smulorna från vår kexchoklad vi hade köpt med oss tidigare från byn.



Från övervåningen kunde man titta ut genom de stora fönstrerna och spana in Cecilias resoluta steg mot entrén till Pustervik.
Hej Cicci!



Vi blev ett litet gäng då även Bruno tittade förbi.
Senare på kvällen öppnade konsertlokalen upp dörrarna och kvällens första band äntrade scenen; Teaspoon.



Jag hade aldrig sett eller hört dem innan, men det påminde en aning om Dungen.



Skön musik. Tackar för det!



Andra bandet ut; kärt återseende med Transwagon.



Tredje gången systern och jag ser bandet. Fruktansvärt bra är de!



De spelade en hel del nytt material. Det låter lovande inför den kommande plattan.



Han sa att han såg ut som en helikopterförsäljare.
Oh yeah.



Sist, men inte minst - The Movements!



Stackars Kritan hade opererat knät och fick sitta på en stol och spela gitarr under hela spelningen.
Han var fin i mjukisbyxor.



Det var närmare tre år sedan jag såg The Movements. Även dem spelade nytt material från kommande plattan. Mycket, mycket bra!



Lyssna när David och Kritan gästade Mattias och Fredricks podcast och pratade rymden, spacerock och räkor, vettja. Klicka här!



...de gjorde en göörfin spelningslista också med bland andra Hawkind och Amon Düül. Lyssna här!



Föresten,
jag har gått med käpp de senaste dagarna på grund av min onda fot. Den fick även hänga med i fredags på spelningen, som ni ser här ovan. David tog en sväng om med den uppe på scenen.
Good, old David.



Tack ska ni ha, alla tre
- det gjorde ni bra!



Sedan fortsatte det fantastiska underbara gänget att dansa på golvet.
Jag själv, Mattias...



...Ciccis och Bruno. Syster min hade lämnat lokalen när dessa bilder togs.
Fantastiskt fin kväll!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine