onsdag, februari 29, 2012

"Titta på mina oranga spiror!"

Trots att jag hamnade i säng först vid 01 kvällen innan hade jag inga större problem att ta mig upp kl 09 på onsdagmorgonen.
Vi hade planerat en liten tripp till Alingsås under dagen.



Ingen vidare bra hårdag för min del. Jag knöt en tight toffs mitt på huvudet och förlitade mig på att folk skulle titta på mina oranga strumbyxor (jajamen, nu har de kommit fram - de är ju vår!) istället för att tänka "Åh, sicken tråkig frilla hon hade!" och titta på mitt huvudet.
Någon bild på mina strumpbyxor blev det inte, istället får ni se mig här ovan då jag sitter i förarsätet på vår lilla opel. Jag körde bil idag, tjoho!



Hej då vita tupp utan namn...



...och sedan var vi påväg!



Solen lyste, himlen var blå och tempraturen visade närmare 11 grader. Då blir man glad i magen.



I Alingsås träffade vi Louie. Vi gjorde några ärenden i stan innan vi bestämde oss för att äta lunch.



Mamma bjöd på rå fisk.
Nomnom.



Sedan fick Louie världens bästa idé att bjuda oss på fika.



Helt okej, helt okej.
Årets andra semla. Också nomnom!



Sista stoppet på Alingsås-trippen blev second hand-butiken Vinden.
Jag hittade en klänning jag tyckte var fin och lade den därför i min varukorg.
"Åh, ska du köpa en gardin?" sa Louie när hon fick syn på den.
Jag köpte aldrig den klänningen...



Istället blev det en himla massa värmeljusstakar.



Sedan hittade jag den här fantastiska gurkburken som jag tyckte Louie skulle köpa.
15:-. Rena kapet.
Hon tyckte inte om den, blev sur på mig och sprang iväg.




65:- kronor fattigare, men med massa småprylar rikare återvände vi till ett soligt Sollebrunn igen.

Ännu en fin dag. Känns väldigt bra att vår mot ljusare och varmare tider.
Tackar för att ni läste.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Sett och hört på centralstationen

Tisdagsmorgonen såg alldeles underbar ut.
Däremellan inte lika rock'n roll, men på kvällen åkte jag med mamma ner till Sollebrunn. Därifrån tog jag bussen mot Alingsås. Lyssnade på musik och läste lite under resans gång.
30 minuter senare klev jag av bussen och bytte till färdsätt. Satt ner i 40 minuter, sedan hoppade jag av mitt tåg i Partille och gick mot bussen som skulle transportera mig vidare till Sävedalen.



I Sävedalen var det radiomöte. Vi pratade och diskuterade om allt sånt där viktigt som rör radion (förstås, förstås...). Från teknik och musik, till Facebook och hemsida. Jag har ansvaret för Facebook-gruppen och håller nu på att jobba lite med hur man kan utveckla sidan.
Efter två timmar med gubbarna och damerna från stationen var jag tvungen att ta bussen tillbaka in till centrala Partille. Där bytte jag buss och åkte in mot centralstationen i Göteborg.



I väntan på tåget mot Alingsås köpte jag ett äpple...



...och världens bästa magasin. Årets första nummer av Fotosidan är ute och jag är jätteglad. Tralla-lala-la...
Det står massa skoj om porträtt, leksakskameror och gatufotografering samt massa tips om fotohögskolor. Jag lusläste varenda liten kolumn i tidningen.



Blev väldigt glad när jag hittade den här flugsvamp-bilden i tidningen. Det är fotografen Kim Molander som tagit den. Jag brukar läsa hans blogg.



Tåget kom och jag hoppade på.
Jag satte mig brevid en tjej som lyssnade på Håkan Hellström och Gotye på hög volym i sina hörlurar. Ibland stängde hon av musiken och började prata i telefon med sin pojkvän. De bråkade. Kändes lite halvt besvärande när hon läste upp en ganska aggresiv och hård Facebook-konversation för honom som hon hade haft med hans syster. Fula och grova ord mest hela tiden. Hon verkade vara ganska ledsen. Aj aj...
Visste inte om man skulle lägga handen på hennes arm och säga "Det kommer att lösa sig..." eller typ "Sluta vara ledsen. Det är mycket roligare att vara glad...".
Jag gjorde inte det. Men jag tänkte, och det är väl tanken som räknas? Eh-he?



Framme i Alingsås. Nu var det bara en buss och bilskjuts kvar, sedan skulle jag vara i trygghet hos mamma och youghurten igen.
På busstationen träffade jag en ny människa som tydligen bodde i Gräfsnäs (jag som trodde att jag kände alla här omkring. Nästan...). Han såg att jag fotograferade och läste ur min fototidning.
"Fotograferar du mycket?"
Sedan vad snacket igång. Vi diskuterade undervattensfotografering och om att starta eget.
Kändes bra att ha någon att prata med på vägen hem till byn, annars hade jag nog somnat på bussen.

Det var min tisdag det! Fin kväll.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

tisdag, februari 28, 2012

Döden på frukostbrickan

Jag tycker om att skapa. Klippa, klistra och greja med massor av olika saker på en och samma gång. Pyssla säger jag, även om det låter lite halvtöntigt. Ernst-varning på det hela liksom.
Samtidigt är jag väldigt slarvig. Jag vill att det ska gå fort, och gör det inte det så är det lätt hänt att jag tappar lusten. Sy t ex, det är jag väldigt dålig på. Ibland tror jag att jag är bra på det, bara för att jag önskar att jag var det och tycker det verkar så skoj att kunna.



Ibland, bara ibland händer det att jag slutför något projekt, men för det mesta hamnar det i någon låda eller allra längst bak i bokhyllan. Försöker gömma det. Glömma.

När jag är på loppmarknader och second hand-affärer köper jag gärna grejer som jag kan göra om på något sätt. Som sådana här träbrickor som man har sett på varje café runt om i landet (säger jag, även om jag inte varit överallt i Sverige, men ni fattar the grej...).



Sen köper jag på mig massa gamla tidningar som jag tycker har fina sidor i sig. Någon vanlig GP eller Nöjesguide går också bra.



Så kan man klä om brickorna lite sådär. Det blir bäst om man lackar sjuttiotolvtusen gånger efteråt. Sitter bättre och blir definitivt snyggare också (tips från coachen!).



"Jag är döden" och shackmatchen i Det Sjunde Inseglet fick vara med på den högra brickan.



Serietidningar är ganska tacksamt att klä om med.
Alltså, ganska lagom avancerat pyssel för mig och mitt tålamod.

Så,
det tar nog ett tag innan jag kan visa upp någon egensydd klädkollektion. Det där med dagens outfit är jag heller inte så bra på.
Men... jag hoppas det går bra ändå. Jag finns ju här när ni är sugna att titta på frukostbilder och om ni funderar över hur det ser ut på centralstationen i Göteborg. Det är ju oftast sådana bilder som dyker upp på den här bloggen.

Ha det gott,
snart åker jag på radiomöte i Partille för att träffa mina favoritgubbar och damer.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Göteborgs Tidningen räddade min dag

Måndagmorgon och mitt mobilalarm ringde 09:50. Mattias vred sig besvärande i sängen medan jag stängde av alarmet och gick upp för att göra ordning mig. Jag skulle iväg och sända radio i Partille.
Frukost, puss och kram sedan var jag påväg från Göteborg.



Radiosändningen gick skitdåligt. Jag kände mig totalt värdelös och var inte alls fit för att sända. Tänkte först att jag skulle avbryta hela skiten, men jag tog mig igenom sändingen och kom med det planerade tåget mot Alingsås.

På tåget hamnade jag brevid en man som läste GT.
"Jag behöver något att läsa, så att jag kan koppla bort den här skitsändningen!" tänkte jag deppigt och sneglade mot hans tidning. Plötsligt kom vi till Stenkullen. Mannen vek ihop tidningen och tittade sedan på mig
"Vill du ha?"
"Ja! Ja! Tack! Tack så jättemycket...!" sa jag. Helt blown away av snällheten.



Väl i Alingsås blev jag upplockad av mamma som stod och väntade i sin Opel. Vi svängde in mot stan och köpte en liten sushi till mig. Det blev min färdkost mot Vårgårda, där vi + Louie hade planerat en tur till Hjulet.



Hjulet är en stor second hand-affär i Vårgårda. De brukar ha fina grejer där.



Som Mirakel på flaska...



...Kyssar på burk...



...fina skålar och...



...böcker för aggresiva golfare.



Jag köpte inga mirakelkurer eller böcker om aggresiv golf, men däremot lite andra prylar som jag ska pimpa och göra om.



Och världens finaste pennvässare förstås.
Den ska jag ha i mitt framtida kontor sedan när jag flyttar.
Jädrar vad fint det kommer att vara där.


Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

måndag, februari 27, 2012

Förlåt, Harrison Ford

På söndagen vaknade jag upp hemma hos Mattias. Solen lyste och himlen var blå.



Vi åt frukost och lyssnade på P3. Tittade ut genom fönstret och bestämde oss ganska snart att vi skulle gå ut en sväng.



Så vi gjorde det. Gick upp för världens djävulstrappa som totalt tog musten ur den otränade menchen som jag själv är. Gårdagens pilatesbollskumpande hade inte gjort mig till Sylvester Stallone direkt.
Men nog var det fint där uppe på berget. Fin utsikt över världens bästa stad.



Mattias, uppsnärjd i sin egna värld.



Promenad och en tupplur senare satte vi på Pink Floyd och började laga mat; rotfrukostgratäng och kyckling. Resultatet slog lördagens restaurangbesök på andra långgatan med hästlängder.



Vi kollade på en film, Blade Runner.
Eller...jag försökte, men lyckades somna flera gånger och missade flera sekvenser som gjorde det svårt för mig att få ihop handligen. Vaknade ordentligt lagom till eftertexterna.
"Nå, vad tyckte du?" frågade Mattias.
"Alltså...jag förstod inte så mycket."
"Va?! Vad förstod du inte?"
"Men...jag somnade ju."
"Mäh vafaen..."

Jag får försöka igen. Måste ge Harrison Ford en ärlig chans.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig

Efter fredagens dj-set på Henriksberg åkte Louie och jag med Anders hem till Jörlanda.



Det kändes lite som att komma hem. Louie och jag hade det så jädrans bra den sommaren då vi var husvakter där. Den tiden kan ni läsa om här.



Vi vaknade runt 10:00 och gjorde havregrynsgröt till frukost.



Sedan lärde jag Louie att blogga lite. Hon har startat upp en egen nu där hon ska skriva om sitt arbete med den lilla gården hon snart ska flytta in i.



Louie bestämde sig för att ta hand lite om Anders växter medan han var ute och jobbade. Jag gick runt i huset och...



...klappade Linn.



Som förmodligen var lite rädd för att jag skulle slå på henne...



...med tanke på vad hon gjort mot Anders vinylskivor.



Jag slog henne aldrig, istället tog jag ett kort på mig själv...



...och klappade Dino, som låg och halvsov i Anders sovrum.



När Louie och jag var hos Anders i somras gick vi igenom nästan hela hans skivsamling. Massa blues och jazz, som Buddy Guy, Etta James och Van Morrisson. Det var perfekt bakgrundsmusik på kvällarna då vi satt ute på terassen och käkade glass efter våra långa cykelturer till Stenungssund.



Ute på gården jobbade Anders och hans vän Dick med en båt. Totalrenovering. Louie och jag fick oss en liten mini-lektion vad båtens alla olika delar hette.
I sommar vill jag åka båt. Och fiska. Långt långt bort.



Dick gjorde lunch; chili con carne. Under tiden han lagade mat hoppade jag omkring i huset på Anders pilatesboll i takt till den här låten med Cornelis. Faen vad roligt det var. Jag vill också få ryggskott någon gång och träna på en pilatesboll.



Efter maten och bollstudsande sa vi tack och hej till Anders och Dick för att åka in till Göteborg igen. Där tog Louie tåget mot Alingsås, och jag spårvagnen mot Carlanders för att träffa...



...Mattias!



Vi gick och käkade på Andra Långgatan, som dessvärre var en ganska stor besvikelse. Det sved att betala så mycket pengar för den där maten...



...men vi dränkte våra sorger över några öl med ett gäng vänner på Amerikabaren och blev lite gladare.



Det var ett konstigt ställe. Om man ville läsa något till ölen kunde man t ex hitta Boken Om Kött...



Mycket spännande.



Fredrick och Mattias, Superlife-duon.



Lite senare joinade även Cecilia sällskapet.



Det var min lördag det!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine