lördag, augusti 28, 2010

Close to Home i Borås



Igår besökte jag Borås för tvådagarsfestivalen Close to Home.
Det var inte direkt fullpackat på stadsfestivalen. Endast 1 500 biljetter hade sålts.
Tråkigt och sorligt. Det var faktiskt ett väldigt nice place, trevliga människor och
ganska bra band. Men jaja, jag hade iallafall roligt!
Kolla in mina bilder från min tur i diket.

Hästpojken.


Amanda Jenssen.


Tobias Einstad spelade kontrabas med Amanda.


Crucified Barbara.
Mustasch.

Du vill se fler bilder?
Jag vet. Kolla då in min facebook-sida,
"http://www.facebook.com/?ref=logo#!/profile.php?id=730667177"
eller min bilddagbok - http://www.bald.bilddagboken.se/ .

onsdag, augusti 25, 2010

Photoshoot me!


Matilda Wirth fick agera modell när vi var ute och fotograferade porträttbilder idag.

tisdag, augusti 24, 2010

So far, so good


De två första skoldagarn är avklarade. Vi lär upp förstaårselever på medieprogrammet om radio, video, foto och graf. De är snälla, men lite blyga.
Jouline Bartelsen visade mer än gärna upp sin tandställning.


Sebastian Drab har som vanligt koll på det mesta."Vad är det där för objektiv?", "Jaså jaha... är det Macro då da?", "Mm... men det är inte ditt va?".
Nej, det är inte mitt. Objektivet är Macro 100 mm och tillhör min fotolärare Raymond. Jag har fått lov att låna det för att provplåta lite. Skoj är det. Mycket nöje!



Sara Nyhlen var piercad och taggad inför skolstarten.

Get back to where you once belonged

Igår, måndag den 23 augusti, var det dags igen.
Jag välkomnar dagen kl 08:30. Min telefon vibrerar på sängbordet.
Påminnelse: Skolstart.
Ofan?



Youghurt med banan och sommarens bär. En bra start på dagen.


Skoldagen varade knappt i 20 minuter.
Jag och Kristian firade det nya läsåret med att köpa varsin baguett från Smörgåsspecialisten.
Vi satte oss och åt vid den välkända "trappan" framför klasskiosken


Vi fick sällskap utav två av mina gamla klasskamrater från Sollebrunn; Karolina och Adela.

Adelas pojkvän William var också med. Jag har aldrig träffat honom förut, bara hört om honom. Krisitan berättade lite skvaller om hur han äter sina hamburgare.




Jag träffade min vän Cecilia klockan 15:00 för ett möte med Mats Byström och en annan dam jag inte minns namnet på. Vi pratade om en kommande fotoutställning jag och Cecilia kommer att utföra någon gång i höst, troligtvis. Just nu är allt väldigt diffust, men det kommer. Det kommer...

17:00 var jag hemma i byn igen. Allt är i sin ordning, allt är som vanligt.
Tillbaka till vardagen med tidiga mornar, frukost, buss, vänner och kamrater...
En ny tid med nya möjligheter och uppdrag!
Tackar för mig.

Straight from Paris



För ett par dagar sedan hade jag besök av Mikael, som precis hade kommit hem från en cykelsemester i Paris. För drygt fyra veckor sedan började han trampa iväg från sin hemstad Göteborg till Paris och med jämna mellanrum har jag fått lägesrapporter i from av sms från honom. Han är faschinerande. Jag beundrar honom. Vill vara lite som honom; våga och bara göra det man tycker är kul.


Grått och mulet, kallt och fuktigt. Sommaren ser ut att vara slut för den här gången. Men jag och Mikael trotsade det dåliga vädret och bestämde oss för att åka till såkallade Hawaiihålan utanför Sollebrunn för att ta oss ett dopp. Det är ett sanduttag som är fyllt med vatten. Fin botten och inte massa läskiga sjöodjur och skit.



Vi doppade oss i vattnet som faktiskt inte var så kallt. En liten kick som gjorde att man vaknade till. Inne i plåtskjulet (se bild) så värmde vi oss så gott vi kunde med handdukar och tröjor. Drack kaffe, åt Pågens kanelgifflar och pratade om hans resa.



En gubbe stod och stirrade på oss upp ifrån vägen. Vi stirrade tillbaka, tog kort och försökte zooma in på kameran för att se vad det var för typ. Det gick inte så bra, man såg bara en suddig gestalt på skärmen. Får nog skaffa ett 100 mm objektiv om jag ska fortsätta med den typen av spaning.
Nu är Mikael hemma i Göteborg igen och jag sitter här och planerar smått min framtid i mitt huvud.
Det kommer bli bra. Allt kommer allt bli bra...Nej.Allt är bra.


söndag, augusti 15, 2010

Lördagkväll på Truckstop Alaska


Igårkväll åkte jag och Louie in till Göteborg. Vi tog oss till "andra sidan" och besökte Truckstop Alaska på Hisingen; en ganska klubb med sköna och snygga soffor, grafittimålningar på väggarna och bra musik ur högtalarna. Två band skulle spela där senare på kvällen. Jag och Louie satt och "chillade" i sofforna, lyssnade på musiken, pratade och drack varsin öl.

Daniel, på bilden ovan, hade inte ätit något på hela dagen och var inte särskilt fit for fight...

Första bandet ut var Charaz från Göteborg. Svängig 70-talsspykedelisk rock. Kul att de gjorde en cover på The Doors Not To Touch the Earth!

Stockholmarna i Gordon Fights avslutade en kvällen. Innan jag och Louie begav oss hemåt tog vi över dansgolvet med ett par andra sköna lirare och dansade till den góa musiken DJ-paret spelade från sitt bås.

lördag, augusti 14, 2010

Göteborgs Kulturkalas, del 5

Vaknar upp. Kelar med katten en stund för att sedan äta frukost. Lingongrova med ost och tomat. Jag leker med katten och låter honom hoppa efter ostskivan när jag retsamt håller den över nosen på honom.
Christel vaknar och vi pratar lite om gårdagen. Idag blir det nya band, bl a Louise Hoffsten och Hardcore Superstar.

Det regnar i Göteborg. Jag håller mig inomhus på Nordstan. Dricker massa kaffe och smoothies på olika cafeer för att slippa gå ut. Lunchen äter jag på Paprika; bakad potatis med någon form av skagenröra. Gott. Mätt. Rör på mig lite.
När Louise Hoffsten spelar på Storans Parkering regnar det inte längre. Det har samlats hyffsat mycket folk framför scenen och jag, tillsammans med en annan fotograf, går scenen och knäpper några bilder. Blues på svenska. Det låter bra.

Efteråt vill jag gå över vägen, till det stora cirkustältet mittemot Storan (är det detta som kallas Bältesspännarparken?). Men jag hör och får syn på ett gäng killar som fångar min uppmärksamhet.
En sylofonorkester?



Japp, störtsköna killar som spelar grymt rolig musik. Ledmotivet till Disneys Lilla Sjöjungfrun och De tre vännerna och Jerry; det kan ju bara inte bli fel på en sylofon.
Det är många folk som står och tittar på dem. Barn dansar, de ramlar, slår i huvudet i asfalten och brörjar gråta. Men det dröjer inte länge förrän de är uppe och springer igen. Glada och pigga, som om ingenting hade hänt.
Jag lämnar pojkarna och går istället till cirkustältet jag hade planerat för en stund sedan. Tjejtrion Cookies & Beans står och spelar. Det är fullsatt i tältet. Även utanför är det många som står och lyssnar, för att se något - det är nästan omöjligt. Mycket folk, alltså.
Jag hittar som tur en plats som gör att jag ser scenen helt perfekt. Puh.

Timmarna går. Jag har ganska tråkigt. Kollar runt på folk. Hoppas på att någon jag känner ska dyka upp. Jag vill prata med någon. Ha lite skoj. Men... jag har inte så skoj. Det är ganska trist. Inne i öltältet händer det inte mycket där heller. Folk sitter med sin dricka och tittar på Sarah Dawn Finer och Gospelkören. Jag köper en öl och ställer mig och kollar jag med.



Sen, puh, finally! Slut på väntan. Slut på äckligt och tråkigt regn. Nu blir det fotojobb!
Kvällens sista akt på Götaplatsen, Hardcore Superstar, sätter igång 21:30. Jag och ungefär tio andra fotografer ställer oss i diket och plåtar vilt för att försöka fånga Jocke Berg på bild. Svårt, han sprang fram och tillbaka över hela scenen, men jag tror jag lyckades få ett par góa bilder på honom ändå.



Efter fotografernas tid i diket står jag och kollar på bandet vid sidan av. Ingé kul, så jag drog vidare mot öltältet. Ställde mig strax bakom Poseidon-statyn. Plötsligt, mitt upp i allt, kommer två killar gående framför mig. Jag stoppar dem; japp, det är välbekanta ansikten från Sweden Rock Festival tidigare i somras! Två av deltagarna på vårat musikquiz vi hade i vårat affärsstånd vi hade på festivalen i Sölvesborg.
Vi kramas, pratar (gapar kanske, musiken var såpass hög), kramas igen ("Fan vad kul att se dig! Fan vad kul att se ser!").
Det slutar med att jag hänger med dessa två, samt deras medföljande vänner, hela kvällen. Vi lyssnar på bandet och pratar och pratar, skrattar och skrattar ännu mer, tar kort och har en riktigt jäkla gó kväll tillsammans.
Tyvärr fick jag ingen vidare bra bild på gänget. Men det kommer en annan gång; för vi lär definitivt träffas fler gånger.
Bra avslut på kvällen, tycker jag.