De ensamma själarnas bar

Häromdagen åkte jag med min syster in till Göteborg. Hon skulle träffa Patrik,
och jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på. Gjorde en lättsam kontaktannons på Facebook;
"Lite sällskap sökes"
och fick några svar från vänner kring stan. Oron över att sitta vid
De ensamma själarnas barförsvann ganska snabbt. 

 Jag väntade på Emelie i "hörnet av Seven Eleven" med en liten kopp starkt kaffe.
Hösten är här. Kände mig nöjd över att ha valt den alldeles för stora herrjackan från Jack & Jones,
och inte "den lilla svarta" med nylonstrumpor som många andra hade valt denna kväll.
Blev lite glad i mungipan när en tjej äntrade kiosken med en helvit maxiklänning och matchande Roger Pontare-rock. Hon var unik.

 Emelie kom och visade upp sin stora handväska.
"Jag älskar att vara tjej! Stor handväska = öl att dricka i smyg på krogen!"Ekonomisk tjej.
Jag hade inte tänkt i samma banor med min nyinförskaffade väska
som var dubbelt så stor som hennes. Bara min kamera får plats så är jag lugn.
Vi slog oss i alla fall ner inne på Café Publik på Andra Långgatan.
De spelade massa bra musik där, som Small Faces.
Synd bara att samma tre låtar gick om och om igen...
Annars var det helt perfekt.

 Ajust det, här har vi henne också - hon som nappade på min kontaktannons från Facebook. Invandrare från Gislaved, jobbar inom vården, säger sig själv ha ett helveteshår och föredrar att packa ner öl istället för prinsesstårta i sin handväska (!). 

Strax innan kl 22:00 var jag tvungen att dra mig hemåt för att hinna medsista bussen mot byn. Ringde en kompis, Joacim, och pratade ett tag. Han är en av mina bästa vänner. Vi skulle egentligen ses dagen därpå, men jag hade blivit tvungen att hoppa in och jobba på mitt timvikarejobb.

Det går fler tåg, och fler bussar...

På tal om det håller jag på att göra världens bästa spelningslista för långa åkturer genom höstrusket.
Den är så fin. Jag satt och ”Hu, hu”:ade med tårar i ögonen bussen hem denna kväll.
Tack Spotify. <3

 

Det var allt för den här gången!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Deportees @ Way Out West

Jag jobbade som funktionär under årets Way Out West i Slottskogen i Göteborg.
Mina arbetspass var under fredag och lördag,
så under torsdagen (första dagen på festivalen) fick jag möjlighet att utforska området. Titta på folk, kolla in och lyssna på band, hälsa på vänner och äta vegetariskt.



Ett utav banden jag stod och lyssnade på en stund var svenska Deportees.



Jag har inte lyssnat något nämnvärt på gruppen tidigare,
det är bara någon hit på P3 då och då som har man hört.
I och med det kände jag igen några låtar från setlistan, som te x Medicate it Right, Islands & Shores samt A Heart Like Yours in a Time Like This .



Det ska sägas att det var väldigt bra ljud och lät väldigt pampigt från Flamingo-scenen. Måste vara väldigt speciellt för bandet också att spela på samma scen som Florence & The Machine, Kraftwerk och Blur för att bara nämna några.



Om jag skulle beskriva Deportees, eller jämföra med något annat band så skulle det väl bli något i stil med
Coldplay, Me & My Army och litelitepyttelite Fleet Foxes.
Därför tycker jag dem är... helt ok.



Efter Deportees spelning...



...gick jag och köpte fruktsallad och en liten petflaska för 78 spänn.
Crazy.
Men är man på festival så är man.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Inbjudan till knytkalas och 90-talet

Efter att jag hade hoppat in extra på jobbet några timmar tog jag tåget till Göteborg för att träffa ett par vänner.
Hannah hade bjudit in till knytkalas i sin lägenhet.



Från Hannahs place hördes massa 90-talspop och på tv:n visades en dokumentär om Aqua. På VHS ska tilläggas.



Robin var där också. Han hade gjort hackkorv och kokat potatis. Jag som aldrig smakat hackkorv var tveksam.
Robin satte i tårtljus i maten och genast blev det lite mysigare...



...så jag fick en "hackkorv-tårta" med potatis, korv och slutligen lite lingonsylt på.
Jag smakade, men efter två tuggor gav jag bort maten till en annan gäst som tyckte det var gudagott.
Inte min påse. Inte alls, faktiskt.



Henrik fick äta av korven han med. Han tog det hela lite bättre än jag och åt snällt.



Vi satte oss ute i vardagsrummet och pratade med några vänner. Det här är Nadja. Hon sjunger i A Cup of Coffee and a Lovesong. Kolla in dem, de är bra!



Sen ställde sig Hannah upp och utropade att vi skulle dra oss vidare...



...in mot staden med spårvagnen.



Alla var med...



...hackkorvmästaren också.



Vi tog oss till järntorget och hamnade på Kings Head. Det var fullt med folk och vårat gäng blev grupper här och var inne i lokalen.



När klockan var strax över 02 var kvällen över. Tack och hej för gott sällskap och festlig tårtmat.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine Larsson

Teaspoon, Transwagon och The Movements @ Pustervik

Nu är det sommar! Junimånad och allts är så fantastiskt fint och bra.
1:a juni var min syster och jag här...



...på Pustervik och spanade in deras nyrenoverade lokaler. Mycket fint var det.



Louie var också fin. Hon smakade på en ny ölsort. Made on Hisingen.
Jag vet att det låter lite konstigt, men den smakade väldigt mycket ananas och mango. Och då var det verkligen ananas och mango och inte bara sånt där "finlir-dryckesnack" man hör på tv.



Vi köpte varsin kaffe och delade på de sista smulorna från vår kexchoklad vi hade köpt med oss tidigare från byn.



Från övervåningen kunde man titta ut genom de stora fönstrerna och spana in Cecilias resoluta steg mot entrén till Pustervik.
Hej Cicci!



Vi blev ett litet gäng då även Bruno tittade förbi.
Senare på kvällen öppnade konsertlokalen upp dörrarna och kvällens första band äntrade scenen; Teaspoon.



Jag hade aldrig sett eller hört dem innan, men det påminde en aning om Dungen.



Skön musik. Tackar för det!



Andra bandet ut; kärt återseende med Transwagon.



Tredje gången systern och jag ser bandet. Fruktansvärt bra är de!



De spelade en hel del nytt material. Det låter lovande inför den kommande plattan.



Han sa att han såg ut som en helikopterförsäljare.
Oh yeah.



Sist, men inte minst - The Movements!



Stackars Kritan hade opererat knät och fick sitta på en stol och spela gitarr under hela spelningen.
Han var fin i mjukisbyxor.



Det var närmare tre år sedan jag såg The Movements. Även dem spelade nytt material från kommande plattan. Mycket, mycket bra!



Lyssna när David och Kritan gästade Mattias och Fredricks podcast och pratade rymden, spacerock och räkor, vettja. Klicka här!



...de gjorde en göörfin spelningslista också med bland andra Hawkind och Amon Düül. Lyssna här!



Föresten,
jag har gått med käpp de senaste dagarna på grund av min onda fot. Den fick även hänga med i fredags på spelningen, som ni ser här ovan. David tog en sväng om med den uppe på scenen.
Good, old David.



Tack ska ni ha, alla tre
- det gjorde ni bra!



Sedan fortsatte det fantastiska underbara gänget att dansa på golvet.
Jag själv, Mattias...



...Ciccis och Bruno. Syster min hade lämnat lokalen när dessa bilder togs.
Fantastiskt fin kväll!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Vårkänslor, födelsedagsfirande och påskägg i öronen

Oj så många tåg- och bussresor det har blivit fram och tillbaka i veckan.
Tänkte visa hur våren i Göteborg kan se ut, samt en födelsedagsfest jag var på häromdagen...



Solen lyste, himlen var blå och gräset grönt. Inne på Nordstan hade det bunkrat upp med massor blomsterstånd och vårerbjudanden. Jag knallade runt för mig själv och fönstershoppade.



Så, nu till födelsedagsfesten...
Igår, torsdag, fyllde Eddie år. Vi, ett gäng på ungefär 25 personer, hade samlats för att fira honom på Johannebar.



Några som var där; Michelle och Cecilia...



...Bea, som sjunger i fräna Cat Killers...



...världens snyggaste Henrik, också kallad Ms. Henrik...



...en Victor...



..och massa människor vid de andra borden.



Maten kom. Min bordskamrat Susanne fick sin Pasta Pollo med kyckling, pesto och valnötter.



Jag själv tog Ceasarsallad...



..som var så jädrans stor och fin att jag knappt vågade börja äta på den.




Mattias var också där.
Han spelade svår.



Och där! Snyggast av dem alla, födelsedagsbarnet själv...



...Eddie!



Cecilia och jag hade pratat om påskfirande någon dag tidigare. Hon sa då att hon inte hade någon lust att komma till min hemby och leta efter påskägg, så...
jag fick lämna det till henne i en rökpaus. Ägget fungerade som örhänge också.



Videokameran kom fram.
"Berätta hur det känns att fylla 30, Edward!"



Födelsedagspresenten gick hem.

Fin kväll,
och ännu en gång - grattis till Eddie!


Puss och kram, fred och kärlek // Josefine