Det är nästsista dagen på 2014...

Tänk om man skulle ta upp Jsvin:andet igen,
och se hur det skulle gå.

Det skulle kunna se ut såhär...

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

"Luftfuktmätarprovet kl 07 på morgonen" - Torsdag den 4 april

Tja,  det var väl inte direkt mening att min frukostblogg skulle inleda med en sånhär fattig och oerhört klen frulle, men det var så den där dagen började. I alla fall nästan.

Torsdagmorgon. Tillbaka i Kungälv och skolan igen efter att ha varit hemma en sväng i byn och hälsa på mamma. Det är påsklov och jag bestämmer mig för att spendera halva lovet i Sollebrunn och det resterande i Kungälv och på skolans internat. 

Den här morgonen var det extra viktigt att jag skulle sova ut då jag skulle gå på en sen spelning i Göteborg samma kväll, men sova - nä, det fick jag inte göra. 

Några minuter i 07 knackar det på dörren. Trodde jag drömde ett bra tag, men efter ett tag blir jag medvetande och hör hur knackningarna blir otåligare och någon som ropar ”Hallå!” *knack knack* "HALLÅ?!".

Ops.

Vinglar fram till garderoben och slänger på mig en nopprig pippimyströja för att inte blotta mig alltför mycket. Jag har sovit i en obekväm, lite för tight långärmad tröja och för stora trosor, inget jag vill visa upp för någon som fortfarande är främmande utanför dörren. När jag tänker efter... så skulle jag inte vilja visa mig i den där outfiten för någon icke-främmande heller. 

Jag slänger på mig min pippitröja och låser upp dörren. Utanför står Gunilla, den där vaktmästaren i de rosa snickarbrallorna på skolan som ser lite sur ut men egentligen är jättesnäll. Brevid henne står en ung kille. Han är längre än henne och känns ganska irriterad på att jag inte öppnat dörren på en gång.  

De skulle hämta något på mitt rum, ett rumfuktmätareprov tror jag att det var. Jag hade sett något mystiskt på mitt rum då jag anlänt kvällen därpå. En lapp låg på golvet då också "Tas bort onsdag kl 19" stod det, men det var aldrig någon som kom och tog bort den så...jag lät den var. Förrän nu. Klockan 07 på en ledig torsdag.

"Ah, jaja - visst!" sa jag halvt groggy och drog upp den där fuktmätaren som suttit i marken på något mystiskt vis. En pinne med en stegmätarliknande-grej på toppen. De båda tittar på mig ganska underligt när jag står där med pinnen riktad mot dem. 

"Näej men så ska du ju inte göra..." säger killen och tar den ifrån mig. Tydligen hade jag missat ytterliggare en grej som suttit fast i marken. Jag skäms och känner mig dum. 

"Förlåt om jag...sabbat det helt och hållet för er..." säger jag skamset och sätter mig på sängkanten brevid killen som grejar med det där hålet som pinnen suttit i. 

Han håller på att pilla med provet en stund. Jag känner mig dum med min bed head-frilla, mascara på kinderna och knän med skrapsår på efter att ha ramlat i asfalten några dagar tidigare. Vet inte riktigt vad jag ska göra medan han jobbar, jag kan ju inte gå och lägga mig direkt. Så istället kollar jag gamla sms på min telefon, men låtsas att jag fått viktiga mail under natten och verkar då istället väldigt upptagen. 

Efter en stund suckar han. Gunilla står i dörren och tittar på lite oroligt. 

Tydligen får pinnen sitta kvar i 15 minuter till. De går iväg och kommer tillbaka på pricken en kvart senare. 

Då öppnade jag dörren lite snabbare, lite mer påpälsad också.

Efter jobbet ursäktade de sig snällt. "Sov du vidare nu gumman!" sa Gunilla med de rosa brallorna och stängde dörren in till mitt rum. 

Nu var klockan 07:30. Omöjligt att somna om, så jag steg upp och serverade mig själv denna student-frukost; snabbkaffe med lättmjölk och en enkel Activia med blåbärssmak. Satte mig framför datorn och kollade mail, lyssnade på musik (se morgonens frulle-låt nedan)

Vad ni inte vet är att jag hällde i massa müsli i youghurten också. 

Såklart.

Morgonens frulle-låt: 

The Bamboos & Tim Rogers - I Got Burned

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

"Du och din jävla frulle!" - ett startskott för ännu en frukostblogg

Jag älskar frukost. Jättemycket. 

Det är ingen ny grej det här med att fotografera den perfekta frukosten, sina solrosfrallor och löskokta ägg på loppisfyndat porslin med blomstermönster på i pastell-färger. Överallt - bloggar, Instagram, Facebook, Flickr mm hittar vi de där bilderna på de frukostarna som ska se så spontana och självklara ut, när man i själva verket kämpat i en halvtimme för att först komma på vad man ska äta, sedan ännu en halvtimme för att rota fram rätta tillbehören, porslinet, rätt placering vid köksbordet där det naturliga ljuset ska falla perfekt på måltiden. Icke förglömma de obekväma ställningarna man ibland står i för att få med allt i bilden.

Ja, ni vet allt det där och ni får bilderna själva i huvudet. 

Det är inget fel med de där frukostuppläggen. Jag älskar dem. Jag tycker det är göörfint och kan sitta hur länge som helst på Flickr och inspireras. 

Camilla Sundberg hade en gång i tiden den finaste bloggen jag någonsin beskådat, 365daysofbreakfast. Faen vad jag många gånger per dag jag checkade in den. Kollade i arkiven, flera år tillbaka och ville bara ha mer och mer. Hur har hon fått det ljuset? Har hon redigerat den på det viset, eller kanske så? Eller?

Sandra Beijers Niotillfem blogg likaså. Frukostporr, som man ibland säger har jag hört.

Jag instagram:ar alltid min frukost. 

Tycker det är göörkul att lägga upp det snyggt och använda udda porslin i olika färger. 

Men, det skiter sig ganska ofta på en grej...

...jag varierar mig aldrig. Aldrig. 

Müsli. Russin. Lite mer müsli. Ännu mer russin. 

Müsli.

Russin.

Faen vad gott det är.

Om det skulle vara så att müslin är slut eller jag har lite mer tid på mig så brukar jag koka havregrynsgröt också. Massa russin på det också, naturligtvis. Så mycket att man knappt ser den bleka och gryniga gröten under.

Så, för att mina followers på Instagram inte ska tröttna på mig alltför mycket brukar jag skriva utförliga och hyfsat långa bildtexter till varje frukostbild. Det kan handla om vad som helst, allt i från vem jag äter frukosten med, mina drömmar jag haft under natten, vad som hände strax efter jag gått upp, funderingar och undringar kring livet, korta dikter, framtidsplaner, varför jag äter det jag gör och vad som kommer att hända under dagen.  

Sånt tycker jag är skoj.

Andra...tycker inte det.

"Du och din jävla frulle!"

"Jag är trött på dina fucking müslibilder på Instagram nu!"

Hopp. Synd.

Men...jag är glad ändå! Tihi.

Nu tar jag det hela ett steg längre och har därmed fortsatt på mina gamla jsvin-blogg som hamnat i skuggan ett bra tag efter att jag började på Göteborg Nonstop (kolla gärna in den, då blir jag göörglad!). 

 När jag skriver det här går på jag på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv och studerar Foto och Dokumentation. Jag har bara knappt två månader kvar på den här skolan eftersom min kurs är på endast en termin. Ibland åker jag hem till mamma på helgerna, hon bor i Sollebrunn och har alltid burkar med torkade frukter, müsli och havregryn i skåpen - jag älskar't. Hon förstår.

Äter jag inte frukost på skolan eller hemma i byn kan det hända att jag sover över hos vänner och bekanta, kanske någon hotellfrukost ibland om man är borta i tjottahejti eller...ja, där man vaknar upp helt enkelt. Frukost ska jag ha, no matter where I am. Punkt.

Så, nu får ni hänga med om ni vill och lära känna mina morgonrutiner och vänner och...min müsli.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Göteborg Nonstop

Hej på er!
Vet ni vad? Jag har börjat blogga på nättidningen
Göteborg Nonstop. Kul va?!
Om ni vill följa mig där, klicka då på bilden! Då blir jag göörglad.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

With every heartbeat

Måste bara få dela med mig av det här innan jag glömmer. Det var så fint...

 Inatt drömde jag om min hjärttransplantation till Kleerup. Hela förloppet. Från beskedet till in på Östra Sjukhus. Han skulle få det, och jag skulle lämna jordelivet.
Kleerup hade tatuerat en nyckel på hanleden, som ett minne. Sedan pratade han om mitt hjärta som hade haft ett rikt liv med över 70% kärlek och att det kommer passa perfekt för honom och rädda hans tragiska liv. Han visade upp en torkad och halvdöd ros med bruten topp och sa
"Jag lovade min flickvän, att om jag gjorde den här operationen, skulle jag bjuda henne på middag..." och log med sina snea tänder. Anade en eller två snusprillor i det där smilet också.
Eftersom jag hade "the happy period" sa han att vi skulle göra en såndär grej som alla drömmer om men aldrig vågar; åka kundvagn inne på sjukhusets taxfree-shop, gapa massa fula ord och riva ner alla deras bindor och tamponger. Som på en film.
Jag åt klassisk sjukhusmat, kallops, åkte en sväng till Radio 88 och berättade om allt för mina kollegor...
sedan lämnade jag jordelivet,
och vaknade upp i min säng.

Det var så fint...

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

...and there was Timo

För ett par veckor sedan var jag och hälsade på inne på Sveriges Radio.
Under P3's Musikguiden Session var Timo Räisänen gäst. Jag gjorde en intervju med honom för
Alingsås Tidnng om hans nya platta, att vara folkkär och inte folklig mm.

 

 

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

The last thing i remember, is a tear falling from your eye as you flew into the bright big Berlin sky

 Fotografier från Vikaryd, Alingsås.

 

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Got to get you into my life

 

 

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Hello darkness my old friend, I've come to talk with you again

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Wheeler @ Parken

I fredags åkte jag in till Göteborg med dessa två herrar, pojkar, killar, män
- Kristian och Nils, men jag kallar dem "Kriiilleee!" och Nisse.

Vi skulle käka i stan, så jag introducerade dem för L'assassino.

Och det verkade som det gick hem för dem båda. Tummen upp!

Jag testade en ny öl (igen!) som hette Snopptorp. Mest för namnet och att så många talat om den.
"Åhåå! Snopptorp! Gud vad käckt och tokigt!"
Ah..tyckte ju jag med. Jag köpte den ju.

Hur den smakade? Nja. Inte min påse alls. Tjock och  "black as midnight on a moonless night!".

Nåja, nu vet jag det.

När vi var färdigätna tackade vi för oss, lämnade L'assassino och gick vidare mot Parken.
Mina goda vänner i Wheeler skulle spela på övervåningen.
Då jag aldrig sett dem live tänkte jag att det var på tiden...

Henrik var med och lirade också. Han har för övrigt spelat in världen snyggaste musikvideo

som kommer komma upp inom en snar framtid. Någon..stans. 

Henrik nr 2 ingår också i Wheeler-uppsättningen.

Vill ni lyssna själva på Eddie och gänget, kolla in Spotify och dera hemsida.

Jag tog inte så mycket bilder under kvällen. Mest satt jag och njöt av sällskapet.

Men tiden gick och vi från Alingsås hade ett tåg att passa.

Thank you and good night, Gothenburg.

Dagen därpå vaknade jag upp på Kristians soffa i hans place i Alingsås.
Då det inte går några sena bussar från Alingsås och hem till mig i Sollebrunn

hade jag snällt frågat Kristian om jag kunde få låna en bit sovplats hos han över natten.

Snäll som han är fick jag det.
Här ovan ser vi förestens hans griffeltavla i köket. Jag bidrog med "Fred & kärlek" och "Krilleeeeee!".

Det blev russin-detox för mig den här morgonen då han inte hade några russin hemma hos sig. Det gjorde inte så mycket. Han hade köpt andra fina grejer istället.

Kristian och jag är gamla kompisar från Medieprogrammet. Han fotograferar också, som t ex rynkiga paprikor.

Jag fick prova Lemon Curd för första gången. Det kändes som honung och smakade som...vet inte. Tjock saft kanske? Inte marmelad. Typ vaniljkräm som man har på tårtor. 

Lite kul grej faktiskt.

När jag hade druckit två koppar kaffe och ätit ett par frukostbröd tackade jag Kristian för lånet av soffan och den trevliga fredagkvällen...

...för att sedan vandra vidra in mot stan, köpa ett par träningsskor och sedan ta bussen hem mot byn.
Ja, träningsskor. Sådana man tränar i. Jag ska försöka komma igång med det nu den kommande veckan.

Behöver få lite mer muskler. Här framför datorn är det inte mer än fingrarna på tangetborden och musklickaren som man använder. Höhö.

 

Tackar så mycket för att ni läste.

 

 

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Gröna blad och roliga svampar i skogen

För ett par år sedan skrev jag om en konsert i Alingsås Tidning.
Samma dag som artikeln kom i tidningen bestämde jag mig för att gå ut på en promand och stötte då på en av mina grannar.
"Jaharu, så du är sådana dära rockabruda?" sa han på bondespråk.
"Nja, det vet jag inte. Men jag tycker väldigt mycket om musik." svarade jag
"Jaså jaha ja, ah för här ute i skoga finns la inge å fotta dåh? Håhå!"
"Jodå, jag är ofta ute på småvägarna och fotograferar."
"Hahaha! Ja, om det ändå vore så." svarade grannen min, som inte verkade tro på mig.
"Vadå? Det är ju jättefint här!"
"...eh? Jaså jaha ja...jaja, aah. Aa." sa han med en förvånad uppsyn. Sedan skiljdes vi åt.

 

Det har inte blivit så mycket skogsturer för mig den senaste tiden, om jag ska vara helt ärlig.
Det var mer förr. Idag är det mest stillasittande buss- och tågturer till Alingsås och Göteborg fram och tillbaka samt framför datorn när man redigerar bilder.

Försöker dock ändra på det. Både för att jag behöver släppa jobb framför datorn,

samt att det faktiskt är fruktansvärt skönt när man väl kommer ut. Även när det regnar som mest.

Jag är ingen skogsmänniska egentligen, men det behöver man inte vara för att man ska tycka det är skönt att bara gå och lulla omkring bland gröna blad och roliga svampar.
I skogen lyckas man koppla bort massa jobbiga tankar som stör. Ännu bättre, ibland hittar man lösningar på problemen istället.

I samma veva som jag hade det där samtalet med min granne, då jag var ute med min då lilla digitalkamera på fem megapixlar...

...hittade jag det här hjärteträdet. Jag tog kort på det första gången jag hittade det och skickade in till en fototävling i Alingsås Tidning. Den lyckades hamna på löpet till och med.

Sagt det förr, men jag säger det igen - jag är jättedålig på att plocka svamp.
Dels tycker jag inte det är så roligt, samtidigt känner jag att vad jag än plockar så är det med all säkerthet dödens dödssvamp. Jag ser inte skillnaden på någon av dem. Okey, några... men you fatt what I mean.

Då är det roligare att krama lite träd och plocka blåbär. Där kan man inte misslyckas iallafall.

När jag går ut har jag i 9,5 av 10 fall musik med min. Spotify är min bästa vän sedan jag skaffade Premium. Just nu lyssnar jag väldigt mycket på den här listan.

Okey, det här var boshen-bruder i min som skrev lite tankar om skogen,

Tackar för mig

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Nolbygårds Ekobageri

När jag inte sänder radio, tittar på massa band, spelar skivor eller går på ölvandringar brukar jag göra andra saker ute i boshen och på landet där jag bor.
Som att bli bjuden på kaffe av Louie på Nolbygårds Ekobageri i Alingsås.

"Det är världens mysigaste place!" hade Louie sagt.
Klart man följer med. Speciellt om man blir bjuden på kaffe och kaka också.

Allt är helt ekologiskt på Nolbygård.
Dessutom hade de en liten hönsgård på baksidan av caféet. Närproducerade ägg - good shit.

Så mycket mer bilder tog jag inte där inne.
Jag hade ju fullt upp med att äta upp min mandelbulle.

 

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Ölvandring i Göteborg

I onsdags åkte jag och Louie mot Göteborg. Hon hade bokat in oss på Ölvandring tillsammans med Njutningsfrämjandet.
Här bor hon föresten. Eller...det här är bara den lilla stugan. Där inne har jag mina konstutställningar under Konstanten bland annat. Louie bor i ett annat hus på samma tomt, men det skiter vi i nu.

IInnan vår vandring ville vi ladda med god mat, så vi åkte ner till Majorna...

...och gick in på världens bästa Musikens Hus.

Vi slog oss ner i de innersta rummet med varsin Tuborg Gold och väntade på maten.

Louie beställde en toast med avokado, jag tog en likadan fast med pesto och tomat.

Vi åt och lyssnade på musiken som spelades ur högtalarna. Tommy Körberg varvat med The Movements och Soundtrack of Our Lives.

...och kollade lite på min egna utställning som pågår där just nu.
Under hela hösten och vintern visar jag upp live- och konsertbilder från olika delar av Sverige. Är ni nyfikna på mina bilder, gå dit vettja!

När vi var klara sa vi tack och bock...

...och tog spårvagnen tillbaka mot Kungsportsplatsen.

Vi såg en fin rosa liten vespa som vi ville ha också.

Här skulle vi samlas, vid stora statyn.
På håll såg vi någon färgrann person. Eller, det vill säga - han var den enda som inte hade svart höstjacka på sig.

"Åh, kolla där! En såndär oktoberfest-snubbe!" sa jag.

Vi gick fram, och visst var det så...

...våran värd för kvällen!

Vi gick till flera olika delar i Göteborg och fick lära oss viktiga namn i ölens historia och vad det är för skillnad på lager och ale, ljus och mörk öl osv. Kändes bra, samtidigt kände jag hur lite jag faktiskt vet om öl. Från och med nu ska jag inte bara säga "En öl!" när jag går ut,

utan prova på nya, roliga sorter istället.

Vi var ett gäng på 7 personer. Tillsammans vallfärdades vi fram genom göteborgs gator. Nästan som Pilgrimsfärden jöh..

Vi gick till O'Learys. Sveriges första riktiga sportbar som kom öppnades i Göteborg 1988. Grundaren Jonas Reinholdsson döpte baren till O'Learys efter att ha blivit förälskad i Anna O'Leary under en resa i Boston. 

Åsså gick vi lite till. Närmare bestämt till ett utav av vårat favorithak...

...7ans Ölhall!

Jag tycker själv att de är ett av de absolut mystigaste pubarna i Göteborg. Det må vara litet och trångt, men det är väl det som är lite av charmen med det hela. Dessutom är personalen göörbra de också.

Alla deltagare fick provsmaka en mörk öl som jag precis just nu inte kommer ihåg vad den heter. Vi drack den ljummen, vilket funkade helt OK. Ganska god och väldans mättande.

Skål!

Och så gick vi vidare igen...

Sedan hamnade vi här! Uppe på Kungshöjd. Världens finaste utsikt över världens finaste stad.

Där uppe fick vi smaka på en öl från Ocean-serien, nämligen Ebbot. Väldigt snygg var den.

Vi hade ett litet quiz där uppe på höjden också. Dessvärre gick det inte särskilt bra för mig.

Mer än så behöver jag väl inte säga?

Sist men inte minst besökt vi fina Ölrepubliken. Hade själv aldrig varit där tidigare, men oh så fint det var. Dit kommer jag gå fler gånger. Garanterat.

 

Tackar Njutningsfrämjandet för denna vandring!

 

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine