Jag byter tankefrekvens efter en riktigt fet bitchslap

Ännu en kväll sitter jag framför datorn. Det som skiljer sig från tidigare gånger är att jag förtvivlat försöker redigera torsdagens intervjuer från kvällen på Allum förra veckan. Jag lyckades få in materialet från den där stora inspelningsapparaten jag använde då. Någon konstig USB-kabel som jag aldrig tidigare använt låg i väskan, så jag körde in den i datorn och - ta-dah! Det gick in.
Tragiskt nog upptäcker jag att ljudet inte är det bästa. Jag måste ha missuppfattat hela inspelningsmikrofonmekanicken och mikrofonens ljud har inte riktigt... kommit fram som jag hade hoppats på.
Men, tja... efter lite lipfasoner och "snyft, snyft, gråt, gråt" så tog jag mig samman och började greja med de filerna som lät relativt bra.
Nu har jag suttit här i nästan två timmar, och det börjar ta sig faktiskt. Det är alltså inte omöjligt.

Imorgon är det möte med Radio 88-gänget. Jag tänker åka extra tidigt in till Partille för att gå runt på Allum och intervjua besökare och butiksbiträden för att få in mer material till mitt och Willys program Varning på Stan på torsdags. Det ska gå bra, det kommer att gå bra.

Ja, mina vänner
- ännu en gång har jag lärt mig att Om man är positiv som fan så går allting bra. Det är bara att byta tankefrekvens och inte stanna kvar alltför länge i det där "Buuuäää stackars mig jag skiter i allt för alla är så dumma och fula..." Nä, bara att resa sig upp, borsta bort skiten från knäna och gå vidare. Japp, nu kör vi. Nya tag! Tralla-lala-laaaa....

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

"Äter lite youghurt och dricker vatten"

Är precis hemkommen efter ett radiopass i köpcentrumet Allum i Partille. Radiokollegan Willy och jag spelade in material till vårat kommande program Varning på Stan som sänds i Radio 88 nästa torsdag, kl 10:00 - 12:00.
Klockan är snart 00:00. Känner mig väldigt trött i kroppen. Äter lite youghurt och dricker vatten. Bodil och Strimman (ja, mina katter - vad annars?) ligger på mina fötter och jag vågar inte byta ställning för då väcker jag dem. Nåja, jag är glad ändå.

Hittade den här bilden (se ovan) på Facebook. Ett mycket bra band, Gordon Fights, länkade till en site om en klubb i Örebro de ska spela på. Brevid texten hittade jag en bekant bild, en bild som jag tog när de spelade på Truckstop Alaska i Göteborg förra somaren. Lite kul, tyckte jag.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

I'm on my way from misery to happiness today.

En tidig torsdagmorgon åkte mamma och jag in mot Göteborg.



Solen hade precis gått upp och alla träd hade den vackraste höstfärgen som tänkas kan.




Vi tog en extra sväng inne i skogen för att fotografera morgonsljuet.



Någon timme senare var åkrar och skog långt bort. Framme i Göteborg var det liv och rörelse.



Mamma och jag skulle på ett kort möte inne på Rockhouse, den butiken min syster och jag jobbat extra i några dagar i sommar.



Mötet gick fort. Vi hann med att ta en fika...



...och isolera oss i varsitt provrum för att prova lite kläder i en affär i Surte, strax utanför Göteborg. Här står jag och posar för mig själv.



Några timmar senare rullade vi återigen på vägarna. Nu var vi påväg till Alingsås för att äta lunch med syster Louie och hennes pojkvän Patrik.



Ingen blir väl direkt förvånad om jag säger att vi åt sushi.



Hej och tack för maten!
Louie hade tid hos läkaren i Alingsås. Jag skulle hinna hem och göra ordning inför kvällens sändning i Radio 88, nämligen mitt och Eddie Wheelers program Radio Nowhere.



Den här gången skulle vi ha en gäst och livemusik i studion. Peter Netskar är en singer/songwriter från Göteborg som spelar snäll, lättsam pop med gitarr som sällskap. Det är finsämt och lite Paul Simon-stuk över det hela. Lyssna på honom här!



Sändningen gick jättebra. Peter skötte sig exemplariskt och spelade två låtar live i studion.

Tidig morgon, sen kväll. Jag var hemma i Sollebrunn först kl 23:30 igen. Nöjd och glad med dagen som varit.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

ett definitivt slut och en början på framtiden

I fredags ägde Ulfs begravning rum i Partille.
Det kändes bra att få ett avslut på det hela. Nu fick man ta avsked på riktigt. Lägga en blomma på kistan, önska honom fred och kärlek där uppe above the clouds och låta kajal och mascara rinna nedför kinderna och på en radiokollegas axel.

Jag är ledsen. Skitledsen.

Men, samtidigt som detta har inträffat känner jag att vi på Radio 88 blivit mer tighta och är nu starkare än någonsin tillsammans. Jag tycker om dem så mycket allihopa. Jag är så glad och tacksam att jag får vara en del av stationen, trots att vi kallas både "flaniga" och "dumma" emellanåt av lyssnarna. Kanske är det just det som är charmen med stationen? Vi är riktiga nördar. Mänskliga. Ett gäng starka individer som älskar musik och det vi gör. Det är ju faktiskt ganska fint.

Nåja,
ikväll sitter jag med en gitarr i knät. Den saknar en sträng. Vilken är jag inte hundra procent säker på. Jag fick fråga min syster och hon svarade A-strängen.
Jag spelar ändå. Det blir Kinks-varianten med bara tre ackord. Jag kan inte spela, men gör det ändå. Sjunger gör jag också. Om det låter bra är en annan sak. Jag bryr mig inte så mycket om det just nu. Det får va.

Imorgon är det måndag och en ny vecka börjar...
Den veckan kommer bli bra. Jättebra. Jag vet det.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

I Love Mondays

Fick ett sms från en radiokollega på Radio 88 i fredags.
"Ha en gó helg! Ät inte för mycket russin."
Hah, bullshit...
Första lediga dagen på sportlovet och Alla Hjärtans Dag
firades med russin-frulle.

Jag gick upp klockan 07:45. Kunde inte sova. Typiskt...
Läste morgonpappret i lugn och ro.

Läste om folk som skickade hjärtehälsningar till varandra.
Så fint.

Hittade en liten notis om Spiders i Göteborgs Posten.
Det går bra för dem. Roligt!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine