I fredags ägde Ulfs begravning rum i Partille.
Det kändes bra att få ett avslut på det hela. Nu fick man ta avsked på riktigt. Lägga en blomma på kistan, önska honom fred och kärlek där uppe above the clouds och låta kajal och mascara rinna nedför kinderna och på en radiokollegas axel.
Jag är ledsen. Skitledsen.
Men, samtidigt som detta har inträffat känner jag att vi på Radio 88 blivit mer tighta och är nu starkare än någonsin tillsammans. Jag tycker om dem så mycket allihopa. Jag är så glad och tacksam att jag får vara en del av stationen, trots att vi kallas både "flaniga" och "dumma" emellanåt av lyssnarna. Kanske är det just det som är charmen med stationen? Vi är riktiga nördar. Mänskliga. Ett gäng starka individer som älskar musik och det vi gör. Det är ju faktiskt ganska fint.
Nåja,
ikväll sitter jag med en gitarr i knät. Den saknar en sträng. Vilken är jag inte hundra procent säker på. Jag fick fråga min syster och hon svarade A-strängen.
Jag spelar ändå. Det blir Kinks-varianten med bara tre ackord. Jag kan inte spela, men gör det ändå. Sjunger gör jag också. Om det låter bra är en annan sak. Jag bryr mig inte så mycket om det just nu. Det får va.
Imorgon är det måndag och en ny vecka börjar...
Den veckan kommer bli bra. Jättebra. Jag vet det.
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar