Geggia havregryn, russin i bröd och rå fisk

Den här morgonen lyckades jag stänga av mitt alarm i sömnen.
Istället för 07:45 gick jag upp 08:40, men lyckades utan varken stress eller press göra ordning i mig lugn och ro.
Frukosten var till och med serverad när jag kom nedför trappan och in i köket. Havregrynsgröt is the shit.



Lägg märke till att jag har en äggkopp utan ägg och en skåra i gröten.
Äggen kokar alltså fortfarande, och som ett litet barn som gillar att leka med maten hade jag dragit med skeden i gröten innan jag kom på att jag ville ta en bild.
Fint.
Laptopen kom med på ett hörn. Jag höll på att skriva det slutgiltiga på mitt radiomanus.



Jag skulle nämligen in till Partille och sända radio för första gången på två månader.



Adam var min sidekick i dagens program.
"Ta en bild för faen så att jag får äta upp min smörgås"-minen.



Lunch. Glad över att det var russin i brödet då mina där hemma hade tagit slut.
Kaffe på det, sedan var det dags för två timmars radiosändning.



Två timmar senare klev Adam och jag ut ur studion. Kände mig själv lite ringrostig, men det är ändå kul att vara igång med radion. Nästa gång jag sänder blir på torsdag kl 17:00. Lyssna gärna då.

Efter sändningen blev jag hämtad av mamma som hade vägarna förbi Partille. Vi handlade lite och avrundade hela turen i stan med sushi. Nomnom...

Det var min måndag det!
Imorgon är det tisdag och alla hjärtans dag !

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

När jag sänder Radio Ingenstans

Plötsligt blev det torsdag.
Efter att ha vaknat på fel sida (med tanke på förra inlägget jag skrev) så var jag inte pigg och glad där hemma. Det var skitttråkigt. Göördeppig var jag.
Så jag bestämde mig för att sluta va det.



Knäppte med fingrarna och blev plötsligt glad igen. Det var till och med mysigt att lyssna på Carolas sjuttioandre julplatta (hur många har damen gjort egentligen?!) som mamma hade satt på i köket när vi skulle käka middag.
När klockan började närma sig 17:00 började jag packa ner lite grejer inför min resa mot Partille. Musikspelaren är mitt bästa resesällskap. Den här turen lyssnade jag på den här låten femtiotolv gånger. Minst.



Framme i Sävedalen träffade jag min radiokollega Willy Willhelmsson som höll på att sända sitt program Aqualung.
"Josefine, kom hit!" sa han och lämnade över ett inslaget paket till mig.
"Du får öppna det när du vill, och du får även låta de andra i din familj lyssna..." sa han och gav mig världens bästa Willy-kram.
En sån här känsla kom och jag blev nästan lite tårgöd.



Någon halvtimme senare dök även världens bästa sidekick i programmet Radio Nowhere, Eddie Wheeler, upp också. Såhär glad var han över att se mig.



"God Jul, Josefine!" sa han när han öppnade upp bildörren och överlämnade detta paketet.
Ännu mer "Shit on the pitt..."-känslor flög över mig.
Jag har världens bästa vänner.



Vår sändning av Radio Nowhere gick kanonbra! Det var sista programmet för iår. Nu kör vi juluppehåll, så får vi se när, hur och om vi fortsätter med serien nästa år.
Här är föresten vår gäst vi hade i programmet. Jacques Labouchere heter han. Han spelade några låtar live och berättade mer om sig själv och sin musik.



När klockan var 21:15 var jag själv kvar på stationen. Diskade alla kaffe- och temuggar, släckte och låste ned allt och trampade sedan vidare till busshållplatsen.



Hej hej, här står jag och är glad efter att ha fått massa fina julklappar!



Plötsligt var jag här. Klockan 22:15 rullade mitt tåg in på perrongen. Placerade mig mellan två tjejer, läste min bok och landade efter sisådär 45 minuter i Alingsås igen. Nu var det bara en bussresa hem till Sollebrunn på 40 minuter kvar, SEN skulle jag vara hemma igen.
Puh!

Föresten...
jag kunde inte hålla mig. Jag öppnade julklapparna.
Vad det var i dem får ni se en annan gång!

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Tio timmar i en studio

Jag sitter inne på Radio 88 i Sävedalen, Partille.
Klockan är 19:17. Exakt. Innan jag hinner skriva klart den här meningen har den blivit 19:18.
Fryser. Har på mig min tjocka vinterjacka och ytterliggare två hood-tröjor under. Tittade ut förut och såg att det faktiskt regnade. Åhå-jaja. Nåja, jag är glad ändå.

Idag har varit en riktigt radiodag. Allt började redan imorse när mitt mobilalarm ringde kl 06:00. Upp och hopp! Packa packsäcken med skivor, inspelningsapparat, kamera (ja, den följer alltid med), posters, häftpistol och... jadå, det såg nog ut som jag skulle på en veckas semester när jag steg på bussen och tåget tidigare imorse.

Nu har jag varit i Partille i över tio timmar. Sänt två olika program, pratat, käkat, pratat ännu mer, satt upp posters, spelat in jinglar och... ja, jösses. Vad timmarna går!
Alla mina radiosändningar har faktiskt gått riktigt bra idag. Jag är nöjd, god och glad. Lyssnare har ring in och hört av oss, berömt både mig och min kollega Willy Willhelmsson.
"Ni är ett perfekt team! Ni borde alltid få sända ihop!" hade en herre ringt in och sagt. Det värmer inombords när man hör så fina saker.

Förutom att ha sänt radio har jag idag...
* Satt upp massa posters inför nästa veckas spelning som jag ska DJ:a på.
* Ätit på ett riktigt arbetar-café. OCH HÖR! Det var riktig ärtsoppa och riktiga pannkakor med jordgubbsylt och grädde. Sug på den!
* Råkat bita av en del av mitt tandkött (eller läppkött? Jag vet inte. Innanför läppen var det i alla fall. Smakade blod i hela munnen. Försökte rädda det med idomin men allt blev bara värre).

Om en liten stund blir det mer radio då min sidekick Eddie Wheeler rullar in i studion för att sända programmet Radio Nowhere. Vi ska spela massa trevligt idag. Det kommer bli en bra radiodag.
Eller jag menar...
det är en bra radiodag.

Imorgon är det en Alingsås Tidning-dag igen.
Igår foto, idag radio, imorgon skrivande...
Fan vad bra jag har det. Jag är så glad.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Morgonpasset med Josefine!

God morgon!
Klockan är 04:37 (äsch, come on - jag gick faktiskt upp 03:30 imorse..). Jag är uppe såhär tidigt för att komma i tid till mitt morgonprogram i Radio 88. Den ordinarie morgonprataren Bob är bortrest, i USA närmare bestämt, och jag har fått hoppa in som vikarie i programmet. Jag sände även i torsdags, från kl 07:00 till 10:00. Det var kanonmysigt och gick jättebra. Syster Louie var med de första två timmarna också. Hon höll mig sällskap under låtarna och gjorde kaffe till mig. Kändes fint.

Så, idag är det alltså dags igen. Klockan 07:00 sätter jag fart på tisdagen och håller på fram till kl 10:00. Vill ni, så hörs och störs vi då!
Önska en låt, vettja! Skriv in en kommentar till det här blogginlägget, eller på hemsidan; http://www.radio88.nu/, där kan ni även lyssna på webbradion. Radio 88 sträcker sig bara inom göteborgsområdet, serrni.

Dags att ladda batterierna med frulle! Nomnom.
Tackar för mig.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

En morgon utan snooze och krångel

Klockan är 06:12. Jag gick upp för ungefär en timme sedan.
Jag går hellre upp tidigt och har gott om tid på mig att göra ordning mig än att snooza tjugotolv gånger och sedan få skynda mig till bussen.

Jag tror aldrig att jag har snoozat.

Har precis käkat frukost, som så många gånger förr. Nu dricker jag te. Blåbärste. Det är gott, väldigt gott.

Idag är det måndag. En heldag med radio i skolan med resten av tjejgänget. Det är jag och fem andra tjejer som har radio som inriktning. Det finns en kille också. Majoriteten har valt fotografisk bild. Det var jag också nära på att göra. Jag tycker väldigt mycket om foto och vill lära mig mer, detsamma om video, som den tredje gruppen har valt som inriktning. Därför var det väldigt svårt att välja vad jag ville fortsätta läsa. Men jag tror att jag valt rätt, det känns så i alla fall.

Vi sänder live idag, tror jag. Radio Media Alströmer 98, 6 Mhz. Ska bli kul. Det brukar gå ganska bra då vi i gruppen känner oss såpass säkra på varandra och kan samarbeta utan några problem. Det är lätt att diskutera med dem i studion och det är sällan vi kör med manus. Oftast handlar våra program om diskussionsbara (heter det så??) ämnen, och då är det lättare att inte skriva ner sina åsikter på ett papper och läsa innantill, för oftast vet man ju vad man själv tycker och tänker. Eller?

Snart sitter jag på en buss. Om jag har lust kanske jag tar upp den boken jag lånade förra fredagen; 31 Låtar av Nick Hornby. Ni vet, han som skrivit High Fidelity och About a Boy. Han skriver bra. Lättsamt och förstårligt, utan massa krångliga och komplicerade ord som ska dra ut på boken och få innehållet att låta intressant. Med vissa böcker känns det faktiskt så, som att de brer på bara för att boken ska innehålla 600 sidor när det lika gärna kunde ha varit 300. Massa jobbiga och onödiga ord som ska ge boken något såkallat konstnärligt och oförstårligt innehåll, och sedan hyllas på bli världens grej. Blä, raka puckar - inget krångel.

Tacka Hornby.

Boken, 31 låtar, handlar om hans relation till flera olika låtar han hört genom åren. Det är inte bara "Åh, när jag var tretton år hånglade jag och min första flickvän till den här låten" osv, utan det är mer tankar, liknelser och livsåskådning. Sådant som dyker upp när han hör låtarna. Det är fint och kul att läsa om, trots att jag inte hört alla han berättar om.

Jag ska nog också skriva en sådan bok.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine