En morgon utan snooze och krångel

Klockan är 06:12. Jag gick upp för ungefär en timme sedan.
Jag går hellre upp tidigt och har gott om tid på mig att göra ordning mig än att snooza tjugotolv gånger och sedan få skynda mig till bussen.

Jag tror aldrig att jag har snoozat.

Har precis käkat frukost, som så många gånger förr. Nu dricker jag te. Blåbärste. Det är gott, väldigt gott.

Idag är det måndag. En heldag med radio i skolan med resten av tjejgänget. Det är jag och fem andra tjejer som har radio som inriktning. Det finns en kille också. Majoriteten har valt fotografisk bild. Det var jag också nära på att göra. Jag tycker väldigt mycket om foto och vill lära mig mer, detsamma om video, som den tredje gruppen har valt som inriktning. Därför var det väldigt svårt att välja vad jag ville fortsätta läsa. Men jag tror att jag valt rätt, det känns så i alla fall.

Vi sänder live idag, tror jag. Radio Media Alströmer 98, 6 Mhz. Ska bli kul. Det brukar gå ganska bra då vi i gruppen känner oss såpass säkra på varandra och kan samarbeta utan några problem. Det är lätt att diskutera med dem i studion och det är sällan vi kör med manus. Oftast handlar våra program om diskussionsbara (heter det så??) ämnen, och då är det lättare att inte skriva ner sina åsikter på ett papper och läsa innantill, för oftast vet man ju vad man själv tycker och tänker. Eller?

Snart sitter jag på en buss. Om jag har lust kanske jag tar upp den boken jag lånade förra fredagen; 31 Låtar av Nick Hornby. Ni vet, han som skrivit High Fidelity och About a Boy. Han skriver bra. Lättsamt och förstårligt, utan massa krångliga och komplicerade ord som ska dra ut på boken och få innehållet att låta intressant. Med vissa böcker känns det faktiskt så, som att de brer på bara för att boken ska innehålla 600 sidor när det lika gärna kunde ha varit 300. Massa jobbiga och onödiga ord som ska ge boken något såkallat konstnärligt och oförstårligt innehåll, och sedan hyllas på bli världens grej. Blä, raka puckar - inget krångel.

Tacka Hornby.

Boken, 31 låtar, handlar om hans relation till flera olika låtar han hört genom åren. Det är inte bara "Åh, när jag var tretton år hånglade jag och min första flickvän till den här låten" osv, utan det är mer tankar, liknelser och livsåskådning. Sådant som dyker upp när han hör låtarna. Det är fint och kul att läsa om, trots att jag inte hört alla han berättar om.

Jag ska nog också skriva en sådan bok.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine