Elisabeth Johansdotter Gadd bjuder in

För ett par veckor sedan träffade jag Elisabeth Johansdotter Gadd. Det var tänkt att intervjun skulle hamna i Alingsås Tidningen. Tyvärr blev det aldrig så. Istället väljer jag att lägga ut personporträttet av Elisabeth på min blogg.

Elisabeth Johansdotter Gadd
bjuder in

Elisabeth Johansdotter Gadd glädjs åt livet mer än någonsin. En förmiddag i juli bjuder hon på blomstertårta och serverar kaffe ute i sin frodiga trädgård för att prata mer om konst, trädgård och livet.

Det är som att kliva in i en annan värld när jag försöker ta mig in genom häcken och in till Elisabeths trädgård. Sollebrunn känns plötsligt väldigt långt borta och istället omringas jag av en botanisk trädgård . En liten bit bort hörs röster. Elisabeth står och hänger upp färgglad tvätt samtidigt som hon pratar med sin man Carl-Johan. Hon skiner upp när hon får syn på mig. Kramar och välkomnar en varmt.
- Jag har fixat ordning lite fika som vi skulle kunna ta här ute sen. Dricker du kaffe?
Hon hänger färdigt tvätten och försvinner sedan in i huset.

Elisabeth har varit med i bl.a Konstanten, konstvandringen kring sjön Anten där konstnären från bygden ställer ut sina verk. Nu senast deltog hon även i utställningen Let's Dance nere i Gräfsnäs Slottscafé som håller på fram till augusti. Konst och kultur har alltid varit ett stort intresse för henne.

Elisabeths hem är faschinerande och svår att missa när man åker förbi. Trots att hennes hem ligger precis vid motorvägen och nära till centrum känner man sig inte uttittad när man går omkring i trädgården. Bland alla buskar och blomsterhäckar finns ett orangeri där Elisabeth spenderar mycket tid. Även här ser vi hennes personlighet i färgglada prydnadsaker i form av ljusstakar, kuddar och krukor. Ett aprikosträd har precis fått sina första gula frukter. Det ser

lockande ut...

När jag ser Elisabeth nästa gång har hon bytt om från sina trädgårdshängslen till en svart linneklänning med en broderad borsch på bröstet. Hon står i köket och klipper blomblad över en tårta. Hon berättar att allt kommer från trädgården.

- Jordgubbarna jag har i trädgården har jag bara mixat ner och aprikoserna kommer från orangeriet. Det här är ringblommor och går också att äta, säger hon samtidigt som hon dekorerar fint på det som egentligen skulle ha varit en rulltårta. Att Elisabeth är en fena på ätbara ting ifrån trädgården är inte överraskande. Hon tar fram en liten marmeladburk med egengjord Ringblomsalva i. Hon berättar hur hon blandat ringblommor, olja och bivax och kletar in lite salva på sina händer.

- Det är mycket roligare att göra själv! Man vet vad det innehåller och är inte full med massa konstigheter.

Jag går ett varv inne i huset. Flera rum berättar mer om vilka Elisabeth och hennes man är. Inramade fotografier från 70-talet visar en ung Elisabeth med långt långt hår och utsvängda jeans. Det ser ut som ett gamalt skivomslag från en proggplatta. I rummen finns även flera gitarrer, en stor bokhylla och Elisabeths egna verk uppe på väggarna. Hon vill inte kalla sig konstnär, hon gör bara det hon tycker om.

- Konst är så stort. Det finns ju de här stora, te x som Picasso, och sen har vi våran lilla värld med mindre saker vi har under konstvandringarna. Jag upplever inte det som konst, jag gör det för att jag tycker det är så kul.Elisabeth arbetar med tyger. Det är ofta färgglatt och, som hon själv beskriver det, "snällt".

- Ibland skulle jag vilja gör mer provocerande och extrem grejer, men jag känner att... det är inte min grej. Men varför ska jag behöver ändra mig? Det här är jag och folk blir glada av det jag gör. När jag varit med under flera konstutställningar har folk alltid haft ett leende när de tittat på mina grejer. Det är barn som rycker i sin mamma och säger "Mamma! Mamma! Titta där!" och så. Då blir man glad.

Hon beskriver sig själv som lite barnslig samtidigt som hon skrattar. Hon har alltid varit intresserad av just skapandet.

- Trädgården är mitt skapande. Skapandet började jag med när jag var liten, jag satt i sandlådan och älskade att bygga miljöer. Det intresset har fortsatt och blivit min trädgård. Hon beskriver även textilkonsten som ett form av skapande. Hon har hela tiden flera arbeten på gång och varje morgon börjar hon alltid att sy på något.
- Just nu har jag säkert 10-20 olika projekt på gång. Jag börjar alltid dagen med att sy och ska jag iväg någonstans brukar jag gå upp tidigare för att hinna med mitt arbete.

Vi sitter ute i hennes trädgård, äter tårta och dricker kaffe samtidigt som Elisabeth berättar om alla växtligheter i trädgården. Vi sitter under ett jasminblomsterträd som luktar både mycket och gott. På något sätt känns det som omvärlden inte längre existerar.

Elisabeth är nyss fyllda 60 år och lever verkligen det livet hon vill leva. Hon är nöjd. "Väldigt nöjd".

- Jag trivs så bra med att bara sitta ute i trädgården, titta på mina blommor och lyssna på hummlorna surrande... säger hon och skrattar åt sig själv. *