För ett par dagar sedan hade jag besök av Mikael, som precis hade kommit hem från en cykelsemester i Paris. För drygt fyra veckor sedan började han trampa iväg från sin hemstad Göteborg till Paris och med jämna mellanrum har jag fått lägesrapporter i from av sms från honom. Han är faschinerande. Jag beundrar honom. Vill vara lite som honom; våga och bara göra det man tycker är kul.
Grått och mulet, kallt och fuktigt. Sommaren ser ut att vara slut för den här gången. Men jag och Mikael trotsade det dåliga vädret och bestämde oss för att åka till såkallade Hawaiihålan utanför Sollebrunn för att ta oss ett dopp. Det är ett sanduttag som är fyllt med vatten. Fin botten och inte massa läskiga sjöodjur och skit.
Vi doppade oss i vattnet som faktiskt inte var så kallt. En liten kick som gjorde att man vaknade till. Inne i plåtskjulet (se bild) så värmde vi oss så gott vi kunde med handdukar och tröjor. Drack kaffe, åt Pågens kanelgifflar och pratade om hans resa.
En gubbe stod och stirrade på oss upp ifrån vägen. Vi stirrade tillbaka, tog kort och försökte zooma in på kameran för att se vad det var för typ. Det gick inte så bra, man såg bara en suddig gestalt på skärmen. Får nog skaffa ett 100 mm objektiv om jag ska fortsätta med den typen av spaning.
Nu är Mikael hemma i Göteborg igen och jag sitter här och planerar smått min framtid i mitt huvud.
Det kommer bli bra. Allt kommer allt bli bra...Nej.Allt är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar