Det är inte tyst någonstans i Göteborg. På Avenyn 13, utanför Diamond Dogs, spelar Obsklassen. Det är kontrabas, djembetrummor, rap, sång, gitarrer, trumpeter... allt och lite till ingår i deras musik. De beskriver musiken som "munvig Cornelis möter Manu Chao i Brooklyn", vilket nog kan stämma ganska bra. Publiken gillar't iallafall. Jag också, för det svänger ganska bra och hur fånigt det än låter så kan man inte låta bli att dansa med och småflina åt deras smitsamma energi och glädje. Precis SÅ ska det vara!
Jag lämnar Obsklassen och springer istället iväg mot Götaplatsen igen. Nu är det dags för mannen med efternamnet som jag tvekar varenda gång jag ska skriva,
nämligen Timo Räisänen
Ingen tvekan om att Timo är ett av kvällens mest efterlängtade akter på Götaplatsen. Trogna fans ställde sig framme vi staketet en bra stund innan konserten hade kommit igång.
Timo Räisänen känner sig bekväm på hemmaplan. Till en början är han lite stel. Står som en pinne och spelar på sin gura. Men det dröjer inte länge innan han hoppar nyttjar hela scenen till en enda stort dansgolv. Han flyger, springer, hoppar och skuttar som ett litet barn och man blir glad av att bara titta på honom. Home sweet home...
Timo Räisänen känner sig bekväm på hemmaplan. Till en början är han lite stel. Står som en pinne och spelar på sin gura. Men det dröjer inte länge innan han hoppar nyttjar hela scenen till en enda stort dansgolv. Han flyger, springer, hoppar och skuttar som ett litet barn och man blir glad av att bara titta på honom. Home sweet home...
Nästa inlägg: Carola, oh, Carola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar