Göteborgs Kulturkalas, del 5

Vaknar upp. Kelar med katten en stund för att sedan äta frukost. Lingongrova med ost och tomat. Jag leker med katten och låter honom hoppa efter ostskivan när jag retsamt håller den över nosen på honom.

Christel vaknar och vi pratar lite om gårdagen. Idag blir det nya band, bl a Louise Hoffsten och Hardcore Superstar.

Det regnar i Göteborg. Jag håller mig inomhus på Nordstan. Dricker massa kaffe och smoothies på olika cafeer för att slippa gå ut. Lunchen äter jag på Paprika; bakad potatis med någon form av skagenröra. Gott. Mätt. Rör på mig lite.

När Louise Hoffsten spelar på Storans Parkering regnar det inte längre. Det har samlats hyffsat mycket folk framför scenen och jag, tillsammans med en annan fotograf, går scenen och knäpper några bilder. Blues på svenska. Det låter bra.

Efteråt vill jag gå över vägen, till det stora cirkustältet mittemot Storan (är det detta som kallas Bältesspännarparken?). Men jag hör och får syn på ett gäng killar som fångar min uppmärksamhet.

En sylofonorkester?

Japp, störtsköna killar som spelar grymt rolig musik. Ledmotivet till Disneys Lilla Sjöjungfrun och De tre vännerna och Jerry; det kan ju bara inte bli fel på en sylofon.
Det är många folk som står och tittar på dem. Barn dansar, de ramlar, slår i huvudet i asfalten och brörjar gråta. Men det dröjer inte länge förrän de är uppe och springer igen. Glada och pigga, som om ingenting hade hänt.

Jag lämnar pojkarna och går istället till cirkustältet jag hade planerat för en stund sedan. Tjejtrion Cookies & Beans står och spelar. Det är fullsatt i tältet. Även utanför är det många som står och lyssnar, för att se något - det är nästan omöjligt. Mycket folk, alltså.
Jag hittar som tur en plats som gör att jag ser scenen helt perfekt. Puh.

Timmarna går. Jag har ganska tråkigt. Kollar runt på folk. Hoppas på att någon jag känner ska dyka upp. Jag vill prata med någon. Ha lite skoj. Men... jag har inte så skoj. Det är ganska trist. Inne i öltältet händer det inte mycket där heller. Folk sitter med sin dricka och tittar på Sarah Dawn Finer och Gospelkören. Jag köper en öl och ställer mig och kollar jag med.

Sen, puh, finally! Slut på väntan. Slut på äckligt och tråkigt regn. Nu blir det fotojobb!
Kvällens sista akt på Götaplatsen, Hardcore Superstar, sätter igång 21:30. Jag och ungefär tio andra fotografer ställer oss i diket och plåtar vilt för att försöka fånga Jocke Berg på bild. Svårt, han sprang fram och tillbaka över hela scenen, men jag tror jag lyckades få ett par góa bilder på honom ändå.

Efter fotografernas tid i diket står jag och kollar på bandet vid sidan av. Ingé kul, så jag drog vidare mot öltältet. Ställde mig strax bakom Poseidon-statyn. Plötsligt, mitt upp i allt, kommer två killar gående framför mig. Jag stoppar dem; japp, det är välbekanta ansikten från Sweden Rock Festival tidigare i somras! Två av deltagarna på vårat musikquiz vi hade i vårat affärsstånd vi hade på festivalen i Sölvesborg.

Vi kramas, pratar (gapar kanske, musiken var såpass hög), kramas igen ("Fan vad kul att se dig! Fan vad kul att se ser!").

Det slutar med att jag hänger med dessa två, samt deras medföljande vänner, hela kvällen. Vi lyssnar på bandet och pratar och pratar, skrattar och skrattar ännu mer, tar kort och har en riktigt jäkla gó kväll tillsammans.
Tyvärr fick jag ingen vidare bra bild på gänget. Men det kommer en annan gång; för vi lär definitivt träffas fler gånger.

Bra avslut på kvällen, tycker jag.