Lite potatis, men mest rock'n roll...Vi gör ett kort avbryt i Sweden Rock och kontrollerar oss istället på det som är nu. Jag återkommer till SRF, jag lovar - det finns alldeles för mycket kvar att visa ifrån Sölvesborg.
Efter Sweden Rock blev jag sjuk. Jag fick jätteont i halsen och mina armbågar och knän värkte. Det gick någon dag eller två, kanske tre, så försvann värkarna i kroppen. Halsen krånglar fortfarande. Jag är jättehes och pratar ganska fult. Torrhosta som väcker mig och andra tidigt på morgonen är heller ingen hit.
Men trots min sjukdom jobbade jag som fotograf under Alingsås årliga Potatisfestival. Återigen plåtade jag uppstylda och sminkade flickor i en studio. Det gick bra, men det var lite tomt på folk då och då. Men jaja, det var kul ändå. Hittade lite kompisar som jag stod och pratade med. Några lokala band spelade på scenen och det var en ganska skön kväll.
Bilden här brevid tog jag på Andrea när jag skulle testa ljuset.
Åsså blev det helg. En uppbokad helg. Fredag - lördag var det Metaltown på Frihamnen i Göteborg som gällde. Jag hade fotopass, så jag fick plåta både på området och i diket. Fruktansvärt kul. Jag slänger in bilder från helgen.
Bullet for my Valentine, Red Stage, 19 juni 2010.
Jag stod i diket och plåtade Bullet for my Valentine, Dark Tranquillity och In Flames. Det känns helt overkligt när jag tänker tillbaka på det. Det är precis det jag har drömt om, det är det här jag vill göra! Musik, fotografering och skriva - allt i ett. Det är en oslagbar kombo. Helt ofattbart. Jag förstår inte att jag faktiskt fått göra det. Jag är så fruktansvärt glad, tacksam och...tja, mållös. Jag har nog inte fattat det ännu, annars hade jag nog hoppat och skuttat omkring här hemma.
Bullet for my Valentine, Red Stage, 19 juni 2010.
Dark Tranquillity, Close Up-tältet, 19 juni 2010.
Att få vara en av dem, fotograferna i diket, kändes märkligt. Det var lite som om jag hade smitit mig in, att jag egentligen inte får vara här. När jag skulle plåta första gången, i Close Up-tältet på Dark Tranquillity frågade jag en vakt om hjälp.
- Alltså, jag ska plåta bandet, vart...ska jag...ta vägen?
- Kom med här! sa han och tog med mig bakom en grind. Sen kom det ytterliggare ett par fotografer. Vi var nog fem stycken som väntade.
- Kom med här! sa han och tog med mig bakom en grind. Sen kom det ytterliggare ett par fotografer. Vi var nog fem stycken som väntade.
- Bra, då behöver jag inte känna mig så ensam och övergiven, sa jag till en av fotograferna. Han tittade lite konstigt på mig och fnissade.
Sen kom bandet. De kom ut ur sin barack och gick in bakom scenen. Vi fotografer stod snällt och väntade på sidan av scenen. Sen intar bandet sina positioner och första låten sätter igång.
Likt en militärövning pushar säkerhetsvakten in oss i diket, en efter en, och alla börjar plåta i ren panik. Alla vill ha den bästa bilden, hitta den bästa posen och få till ett riktigt rockfoto. Jag stod där med ett leende, hur glad som helst. Fy faen vad roligt det var!
Det är bara juni, men redan har den här sommaren varit bland de mest händelserika somrarna någonsin. Hoppas på att det fortsätter i samma takt och ton.
Det är bara juni, men redan har den här sommaren varit bland de mest händelserika somrarna någonsin. Hoppas på att det fortsätter i samma takt och ton.
Åh! Inte att förglömma
- Rammstein var bäst. Bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar