Sista kvällen med gänget...
Det har varit en händelserik vecka i Sölvesborg. Första veckan som artonåring. Festivalkänslan var på topp. Flera ny vänner, musik 24 timmar om dygnet, kramar, introtävlingar, wokade nudlar, pussar, fotografering, prata engelska, gå på bajamajor, sova i husvagn, äta gifflar till frukost och hej och hå...
Sista kvällen i Sölvesborg fick ett bra avslut. Jag satt i tältet med en kompis, Dagge, på MC-campingen. Guns'n Roses spelade nästan en kilometer bort men man både såg och hörde allt utmärkt. Det var en häftig upplevelse. Jag babblade på samtidigt som Dagge sakta men säkert började somna. Min mun gick i ett, pratade om dumma och konstiga grejer. Sånt som är totalt onödigt att veta, men som jag bara satt och funderade på. Dagge var nog uttråkad. Han la till en kommentar här och var. "Jaha?", "Ofan..." eller "Aj då".
Sen somnade han. Han började snarka. Jag blev tyst. Det enda som hördes var hans snarkningar och Axl Rose som stod sjöng November Rain en bit bort. Hela himlen var lila och blå av alla strålkastarens färger. Mycket vackert.
Han sov hårt. Jag gav honom en kram, viskade hej då och hoppade därefter ut ur tältet och drog igen dragkedjan. Sprang ut ifrån campingen, tackade vakterna för en härlig festival och fortsatte sedan vidare mot min camping. Det var en sån frihetskänsla. Bara springa därifrån, höra all musik och alla människor mitt i natten. Sånt som man inte upplever varje dag. Det är något speciellt i det. Det var så...konstigt, men så fint.
Dagen därpå var det dags att åka hem och man kände redan när man vaknade att den här dagen var anourlunda. All musik från CDspelarna på campingen var utbytt mot fågelkvitter, "bira, bira, bira - bärs! bärs! bärs!" va förbi och atmosfären var lugn, lite vemodig och sansad. Alla kände att festivalen var slut. Det är över nu.
Vårat affärsstånd, Dirty Laundry, skulle ner och alla varor skulle packas in i hästtransporten. Jag hjälpte Erica hela morgonen med att packa t-shirts, väskor, smycken och andra varor ner i lådor. Det tog tid, men det gick lättare när vi var två.
Området var kalt. Det var så ödsligt och tomt. Himlen grå och marken smutsig. Nästan spöklikt. Sorligt, men skönt på samma gång. Det kändes bra att få komma hem igen, samtidigt som man önskat att festivalen kunde ha varit lite längre.
Jag minns tiden från Sweden Rock Festival 2010 med ett stort leende. Fantastiskt roligt har det varit. Man behöver inte ens en festivalbiljett för att vara en del av gänget. Du får vara hur ful, skiten, smutsig och äcklig du vill. Du behöver inte vara på ett speciellt sätt för att passa in - du är välkommen precis som du är. Välkommen till den gigantiska festen.
Peace, love and music.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar