Idag, fredag den 4 juni, tog min syster Louie Larsson studenten. "Ni behöver inte komma. Å ni behöver inte ha en såndär skylt" sa hon flera gånger. Men jo, det vill vi.
Imorse när jag satt framför köksbordet och åt min russin-frulle började jag ta fram målarfärg och penslar. Jag målade och skrev på ett vitt stort ark som mamma sen hjälpte mig att sätta upp på en tjock kartongskiva. Inte det snyggaste och mest konstnärliga jag gjort i mina dagar, men det var ju trots allt min första studentskylt någonsin. Jag är veteran...
Jag säger närproducerat och Totally home-made.
Jag tog bussen in mot Alingsås tillsammans med min skylt. Klockan 14:30 tågade alla studenter ut från Nolhaga Berget. Trummor och trumpeter, sång och skratt. Alltså... jag känner mig som Bröli från Robinsson men jag började gråta. Det var så fint. Solen sken, gräset var grönt, alla var glada, hög musik. Fan vad fint det var...
När jag mötte min syster och hennes klasskamrater med mössorna på huvudet började jag lipa ännu mer. Åh, jag vet inte varför. Jag fick bara fram "uuuhuuu... fan vad fina ni va!". Det var faktiskt fint! Det var ju det. Jo.
Studenterna skulle åka på flak genom Alingsås. Jag tog kort, höll upp skylten och gapade efter min syrra och de gapade på mig.
"JOOOSÄFIIIINEEE!"
"JAAAAAAA! WE LOVE YOU!"
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen...
DET ÄR SOMMAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar