tisdag, juni 29, 2010

Gu-gu-gu-gullbergs kaj

Igår gjorde jag en liten spontanresa in till Göteborg. Satte mig på ett varmt tåg och lyssnade på Deep Purple och Robert Plant. Slöt ögonen och försökte...tja, vet inte. Känna mig lite gó.
Framme i Göteborg började jag med att kolla in Nordstan och dess affärer. Så mycket fint och så mycket rea! Men...man tappar lusten. Orkar inte. Vill inte. Hänger tillbaka plaggen man roffat åt sig när man får syn på den oändliga kön till kassan. Blä. Jag skét it och fortsatte att va några hundra kronor rikare.

Jag gick vidare mot Stadsbiblioteket, visste inte riktigt vad jag letade efter. Ville mest kolla läget, va ett tag sedan jag var där nu. När jag precis gått uppför trapporna och upp på andra våningen knackar någon mig på axeln. Mikael från förra veckan, alias Cykelmannen, dyker upp. Han letade böcker om fjällvandring.


Vi hittade aldrig någon bok på biblioteket. Vi började gå mot Gullbergs Kaj för att leta övergivna vrakbåtar.



Jag fick skjuts av Mikael på cykeln och vi tog oss vidare mot andra sidan stan, Hisingen. Mikael visade mig fruktansvärt mycket intressanta och vandaliserade platser som jag känner att jag måste bege mig iväg för att fotografera! Oerhört intressanta byggnader.


Det är konstigt, att man kan bli så faschinerad och alldeles tagen av att se gamla förfallna hus och platser. Jag vet inte, jag tycker det är jätteintressant. Man ser att det hänt och varit något där, men vet inte vad. Man får skapa en egen bild i sitt huvud och använda fantasin.





Då har man sett en annan del av stan samt fått ut en del av en annars ganska händelselös dag. Det är sådana här småsaker som man kommer ihåg. Det behöver inte vara någon dyr och märkvärdig resa till världens ände för att det ska kännas sommar. Varför ska man åka härifrån nu när det äntligen är sommar? Juni, juli, augusti... Så fint. Ett litet besök här och där lite då och då kan betyda så mycket. Packa picknickkorgen med termoskaffe och jordgubbar, dra ut till vattnet en sväng, vad som helst. Det handlar inte vad man gör, det handlar om hur det känns.

Inga kommentarer: