Ibland känner jag en sån stress och press att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.
Idag var en sån dag.
Plötsligt insåg jag vad mycket jag faktiskt har att göra.
Det är inte alltid lätt att prioritera skola och jobb, men det går. Bara det att ibland brister det, man ramlar omkull och slår sig ganska mycket. Det gör ont.
Idag hade jag Svenskaprov i litteraturkunskap,
Idag hade jag deadline till Alingsås Tidning,
Idag ska min film till Kulturnatta vara klar,
Idag fick jag ett nytt fotojobb...
Det är lyxproblem jag har. Allt är kul, men pga alla andra måste jag har, borde och måste göra så blir tillslut allt bara tråkigt och för jävligt. Jag vill gråta, men det kommer liksom ingenting. Det blir bara ett mesigt tjut.
Men...
plötsligt vände det.
Det går faktiskt att resa på sig igen. Borsta bort skiten från axlarna och knäna och sakta fortsätta gå framåt igen. Det gör lite småont, men det får man ta. Man kan inte lyckas och briljjera varje gång, trots att man så gärna vill det.
Jag bestämde mig för att vara hemma från skolan idag, det gjorde mig lugn. Svenska provet får vänta. Jag tar det imorgon när jag kommer tillbaka.
Min film börjar ta form. Jag tror till och med jag får vara med och visa den på fredagens kulturnatta i Göteborg.
Jag har skickat in allt mitt material till Alingsås Tidning,
och fotojobbet nästa vecka är ett intressant koncept.
Jag har rest på mig, åtminstone en liten bit. Nog haltar jag fortfarande, men jag kan gå och stödja på benet. Det är mycket kvar, men det kommer. Jag vet att det gör det, för...
är man positiv som fan så går allting bra,
eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar