Jag har högklackade skor på mig och är några minuter sen till invigningen av Ola Åstrands konstutställning i Alingsås Konsthall, ovanför biblioteket. Fru Lenken, kulturansvarig i Alingsås, håller på att berätta om utställningen och Olas bok Tryck. Besökarna inne i salen lyssnar noga. Jag inser att jag inte skulle lyckas ta mig in helt obemärkt in i salen, men trots det gör jag mitt bästa och går in på tå i lokalen för att unvika att klackarna slår i golvet.
Det går sådär.
Några blickar vänds mot mitt håll. Jag håller i en blomma som jag köpt till huvudpersonen Ola Åstrand. I samma stund som jag köpt den kom jag att tänka på att den var vit; brukar inte vita blommor förknippas med begravning?
Ola får syn på mig när jag går in. Han hejar. Jag hejar tillbaka.
Puh...Det var ju inte så farligt. Lenken pratar vidare och lämnar sedan över ordet till Pontus Hammarén, som fortsätter att berätta om Ola och hans konst. Jag, mamma och Louie ler extra när Pontus beskriver Olas konst som en blandning mellan The Who och Black Sabbath. Det känns tryggt. Hemma.
Jag lärde känna Ola genom en trädgårdsfest hemma hos Olle Ljungström i majmånad. Sen dess har vi dj:at tillsammans i Norsesund och i somras gjorde jag en intervju med honom ang. konst och den kommande utställningen för Alingsås Tidning.
Det blev inte så mycket bilder från utställningen, men jag satsar på att besöka den en annan gång igen och fotografera lite till då istället. Utställningen håller på t o m den 4 november, om ni skulle vara intresserade att haka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar