Vi äter lunch på Yammy Yammy som är ett sushihak i affärshuset Storken i stan. Till förrätt får man alltid soppa. Vad det är för något vet jag inte riktigt och om jag ska vara riktigt ärlig så ser den inte så god ut. Både Louie och mamma har svårt för den, men jag gillar den trots att smaken påminner lite om... korv med bröd (?).
Naturligtvis smakar sushin allra bäst. När man får det serverat tror man inte att man ska bli så mätt, men när man har ätit hälften av rätten känner man hur magen börjar jäsa. Herregud...
Men oh, det är så gott så gott.
Vi sätter oss på ett tåg mot Göteborg. Köper mjukglass med färgglatt strössel på och tar en spårvagn mot Linnéplatsen. Där var det livemusik med kultursommarjobbare. De är gatumusikanter och spelar musik lite varstans i Göteborg. Kul, tycker jag.
Olof, närmast kameran med Jasmin-flätat skägg, och jag träffades då han spelade med sitt band Eldrupeed i Frölunda för ett par veckor sedan.
De var jätteduktiga och spelade låtar som Elvis Suspicious Minds och, till min och Louies stora förtjusning, The Doors låt Soul Kitchen.
Plötsligt började det regna. Kultursommarjobbarna fick packa ihop och koppla ur sina instrument. Vi satt under trädet och pratade en stund om Wall of Death (se även här)och Mosh pit.
Klockan gick. Musikanterna var tvugna att gå vidare och likaså Louie och jag.
Louie åkte vidare till Centralstationen för att möta en kompis, medan jag stack till Henriksberg.
Jag käkade hamburgare ihop med Eddie (som äger Late Night Club tillsammans med Henrik) och en kompis till honon. Robin (se ovan) kom även förbi, han är ljudtekniker och har hand om ljudet under tiden artister och banden spelar.
Jag fick en paus i skivspelandet strax innan kl 22:00. Första bandet steg på och jag gick ut på takterassen för att andas och prata lite med...
...Kalle Lilja! Han spelar i det mycket braiga bandet Långfinger. Dessutom jobbar han på världens godaste lunchställe, Musikens Hus i Majorna.
Olof kom också dit! Han och Kalle har varit gamla klasskamrater under gymnasietiden. Helt plötsligt blev världen så himla liten igen.
Kalle visade Olof och mig det berömda Boogie-fingret. Se bara hur farlig han ser ut!
Första bandet som spelade under kvällen; Annielle. Hon vann Svensktoppen Nästa i Stockholm och hade nu med sig ett helt band uppe på scenen. Efter spelningen fick jag chansen att prata med några av bandmedlemmarna. De hade nyligen spelat på Peace & Love-festivalen i Borlänge med sitt andra projekt In Bloom. Fick ett exemplar av deras singel Three Seconds. Det låter lite som en tyngre variant Sunrise Avenue och Neverstore, kanske man skulle kunna säga. Om ni sjävla vill lyssna kan ni hitta dem här och här.
Det blev en lång, men mycket härlig och rolig dag. Man får en sån kick av komma ut och spela bra musik samt träffa så många olika och fina människor.
Tack Henriksberg och tack Göteborg!
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar