Island "Nordiska statsministrar och skolbarnr"

Det är Tisdag 2 november.
Min mamma fyller år. Jag tänker på henne. Vill sitta uppkurad hemma i sängen och äta tårta med henne. Men...
det kan jag ju inte! Jag ska ju jobba på Island idag!

Den här morgonen ringer klockan 06:30. Jag delar rum med Emilia från Finland. Hon pratar svenska med finsk brytning, så det är inga konstigheter att förstå vad hon säger. Dock upptäckte vi en skillnad i språket under frukosten.
Emilia pekar på något vitt i en av burkarna på frukostbuffén.
"Vad är det?" frågar hon.
"Det är keso" svarar jag.
Hon är tyst en stund och stirrar konstigt på mig.
"Keso?!"
"Ja? Du vet...keso?"
Hon förstår inte, men lägger ändå upp lite på sin tallrik.

Hennes finländska kompis kommer och sätter sig vid vårat bord. Hon har också tagit keso. De luktar och tar varsin tugga på den vita grynmassan. De suckar ett "jahaaa"-suck och säger
"Det är ju grynost!"

Grynost. Gryn. Ost. Ja, precis det Keso är.
Men ändå, lite roligt.

Grynost liksom...höhö.



Direkt efter frukosten åker vi återigen mot Grand Hotel. Där har nordens alla partiledare samlats för en konferens. Jag är fotograf och få sitta längst fram med de andra journalisterna och kräla på golvet med andra fotografer. Känns bra. Fräckt!




Total hysteri och packat med folk.






Jag lyckades fånga statsministern Fredrik R:s bästa sidor.



Efter presskonferensen besökte vi en isländsk gymnasieskola. Drygt 600 elever gick på skolan och till skillnad från i Sverige har eleverna bara tre inriktnignar att bland; humanistisk-, samhäll- och naturvetenskapliglinje.



Eleverna på skolan börjar 08:10 och slutar 16:30 och får ingen skollunch (!?).
"De tar antingen med sig egen eller köper ute på stan" berättade läraren.
Sen finanskrisen 2008 har skolan tvingats dra ner på resurserna med 12%, och mer kommer det bli.
Trots långa skoldagar, ingen lunch och ekonomisk kris ser de isländska ungdomarna ljust på framtiden. Jag och min resekamrat Amanda fick prata med dessa tre elever på skolan, Berglind Rut Luidviksdôttier, Cuðmundur Sigurpôrsson och Bóel Hörn Ingadottir (se bilden ovan).



Skolan var väldigt gammaldags och hade tre våningar. Långa, smala korridorer och väldigt slitna möbler och skolbänkar.