Det blev heller ingen intervju med bandet. Kanske försökte jag inte tillräckligt, eller så var det kanske bara inte meningen att det skulle bli nåt.
Jag försökte ta några bilder iallafall.
Klicka på bilderna för att se dem i större format.
Klicka på bilderna för att se dem i större format.
Bandet gick upp på scenen så sent som 23:00 och spelade ca 1 timme och 30 minuter.
Man insåg ganska tidigt att scenen var alldeles för liten för Hardcore Superstar.
Jocke Berg fick stå på samma plätt och stampa genom hela konserten och leka
dirigent framför publiken istället.
Senaste tillskottet i bandet, Vic Zino, försökte med allt under spelningen.
Han klättrade på högtalare, flörtade vilt med publiken och försökte
även på sig stagedive i slutet av konserten. Han dunsade nästan omedelbart
ner i golvet.
Han klättrade på högtalare, flörtade vilt med publiken och försökte
även på sig stagedive i slutet av konserten. Han dunsade nästan omedelbart
ner i golvet.
Det blev en del äldre låtar, som t ex Liberation, Someone Special från
debutalbumet från 2000, Bad Sneakers and a Piña Colada. Också
till min förvåning, Dear old fame från andra albumet Thank you.
Publiken diggade främst hiten We don't celebrate sundays från 2005,
men också bandet senaste singel Moonshine från nya plattan Split your lip.
Dags för mig att fila på artikeln om kvällen samt redigera ytterliggare några bilder till Alingsås Tidning.
Glad första advent på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar