Näst-sista dagen på Island, 4 november.
Nu var det slut på möten, intervjuer och konferenser med toppolitiker från det Nordiska Rådet. Den här torsdagen skulle det bara bli sightseeing runt den s.k Gyllene cirkeln.
Vi rullar mot bergen i våran lilla minibuss samtidigt som soluppgången pågår. Det är mäktigt, vackert.
Fem mil utanför Islands huvudstad når vi vårat mål, vårat första stopp - Thingvellir, som också betraktas som Islands vackraste landskap. Den här platsen ligger precis på sprickan mellan två kontinentalplattor. Det var häftigt. Man kunde tydligt se det på den dalen som bildats mellan bergen.
Sakta men säkert såg jag hur min batterisymbol på kameran började blinka rött. Eftersom jag hade glömt min batteriladdare hemma var det inte så mycket att göra åt, men jag fick ju iallafall några bilder under våran sightseeing.
Nu hade vi vandrat omkring i över en timme. Jag och Amanda började frysa. Vi gick mot busshållplatsen där vi trodde att våra nordiska vänner skulle befinna sig, men det fanns inga där.
Vi träffade en islänning bland bergen. Som tur var kunde kan prata lite svenska och förklarade för oss att det fanns en annan busshållplats lite längre bort.
Vi tackade för oss, sa hejdå och gick vidare. Till slut hittade vi våra nordiska vänner. De satt och väntade i bussen som stod där islänningen hade pekat.
Isländska låter som...en blandning av alla de nordiska språken
Efter vårat besök bland bergen åkte vi vidare för att kolla på varma källor. Varmt, varmt vatten som sprutade flera meter upp i luften.
Det var här som min kamera dog föresten. Eller ja, batteriet dog...inte okey.
Så, från och med nu - alla bilder som kommer härnäst i detta blogginlägget har jag tagit med min resekamrat Amanda Melins digitalkamera
Vi åt på en fin restaurang (igen) och plockade för oss av den stora buffén. Mumsfillibabba.
Därefter rullade vi vidare i vår lilla "turnébuss" mot nästa äventyr. Nu var det dags för Gullfoss - ett gigantiskt vattenfall, som det under somrarna flödar 140 000 kubikliter (!) vatten per sekund. Det blir sisådär... 250 000 badkar. Ganska maffigt, må jag säga. Se bilden nedan.
När vi kom fram till den Blå Lagunen var klockan närmare 18:30. Vi blev serverade fin middag inne på den lyxiga restaurangen som badade i lila ljus. Ganska fräckt.
Jag badade inte så länge. Istället gick jag upp, satte mig i restaurangen och pratade med en av lärarna som hade följt med på resan. Gunnar var lärare för eleverna från Lerum och hade även agerat guide i bussen. Vi beställde varsin dricka och pratade framtiden. Han tyckte jag skulle åka till Paris och lära mig franska.
"Jamen, du har en egen och personlig stil. Du skulle passa där!" sa han. Jag var skeptisk, men tog det hela som en komplimang.
Vi satt där och pratade ett tag om framtiden och musik. Det var trevligt.
Plötsligt kom resten av gänget. Klockan var då 21:00. Dags att åka hem. Imorgon - upp 04:00. Sista dagen. Hemfärd. Hem till Sollebrunn, mamma och Louise igen. Jag saknade dem faktiskt. Väldigt mycket.
Slut på en intensiv, men väl intressant och mäktig resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar