I lördagskväll åkte jag till Henriksberg för att jobba som DJ.
Det var någon slags privatfest för lärare på Munkebäcksgymnasiet i stan. Lärare uppträdde på scenen och hade bildat något coverband som lirade alltifrån radiodängor som Duffy's Mercy och Amy Winehouse's I'm No Good, vidare till klassiker som Led Zeppelin's Rock'n Roll och The Beatles Get Back. Underhållning!
Det blev främst 70-talsklassiker. David Essex, T-Rex, Rolling Stones, Beatles och Nationalteatern mm.
Jag hade en ljudtekniker brevid mig, Martin. Han skötte ljudet under tiden bandet lirade.
Mycket mer kort än så blev det inte den kvällen.
För övrigt så gick det ganska bra. Någon gång eller två råkade jag tabba mig och spela fel låtar. Det blev t ex Oh Darling istället för Twist and Shout (The Beatles) en gång, varpå en av de äldre damerna gjorde tummen ner och räckte ut tungan mot mig.
Hoppsan!
När klockan var närmare 01:00 hoppade jag på en spårvagn för att transportera mig vidare mot Godhemsgatan. Jag skulle få sova hos Thomas över natten.
När jag kom upp till hans lägenhet var det ingen hemma. Får ett sms och får reda på att han är på någon annan klubb i Vasastan.
Sätter mig ner och väntar. Somnar. Inte varje dag man får sova i en trappuppgång i Majorna.
45 minuter senare dyker Thomas upp. "Sover du?" frågar han förvånat.
Trots att klockan är lite mer än 02:00 sätter vi oss i soffan och börja prata massa strunt. Jag vet inte vad, men tydligen gjorde vi det i någon timme eller två.
Tillslut somnar vi båda i soffan.
Morgonen därpå gör Thomas Scones. Jag klagar inte.
Vi tittar på tv och lyssnar på ZZ Top. Pratar lite. Äter och dricker kaffe. Utanför fönstret lyser solen. Himlen är blå och allt känns ganska bra.
Vi är för sega för att börja duka av. Thomas spelar gitarr och jag somnar till.
Strax efter 13:00 bestämmer jag mig för att börja ta mig hemåt. Jag packar ihop mina saker och tackar Thomas för övernattningen och frukosten.
Det var flera som njöt av det underbara vårvädret.
Åker spårvagn mot Centralstationen.
Från ett hetisigt Göteborg...
...till ett ensamt Alingsås.
Den här gången kändes det mer än någonsin - jag åkte hemifrån.
På tåget mot Alingsås kändes det bara fel. Jag ska inte hit, det är inte hemåt. Göteborg är mitt hem.
Det är där jag ska och kommer att va.
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar