söndag, november 27, 2011

När man talar om Josefine

today is wednesday

Längtar jag efter: min kamera. Sen så skulle jag vilja kramas lite, och kolla på en skräckfilm.

darling heart.

Är jag ledsen för: att jag känt mig så splittrad och oorganiserad den senaste tiden. tror det har berott på höstrusket, men nu är det nya tag.

The Garden Shed (Explored)

Är jag glad för: att min kamera mår bra igen och att jag tror på en förädring inom en mycket snar framtid. En bra förändring alltså. Vad det är eller handlar om har jag absolut ingen aning, vilket gör det lite mer spännande. Jag kanske flyttar, träffar någon speciell, blir kär, får ett jobb, reser... jag vet inte.



Äter jag helst: Sushi. Det kanske låter klyshigt, men jädrar i min lilla låda vad den där råa fisken smakar gott.

Not So Scary Movie

Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: min dj-spelning på Valand 13 december. Bobby Kimball, originalsångaren i ToTo uppträder och jag ska spela skivor före, mellan och efter hans uppträdande. Oj oj oj...




Är det finaste jag vet: Sommareftermiddag på varma klippor med världens bästa kompisar. Inga bekymmer, inga måsten - vi bara sitter där och tittar ut över ett gigantiskt hav som aldrig tar slut.

Läser jag: Bloggar av alla de slag. Oerhört bra inspirationskällor för både fotografering och skrivandet. Mia Skärings bok Dygnkåt och hur helig som helst innehåller också ett gäng kanongóa texter att inspireras, skratta och gråta till.



Är jag galet stressad: över en fotoutställning jag ska ha i Alingsås. Jag vet inte hur det ska se ut eller när det verkligen blir av. Stress-lipade lite förut i två minuter, sen gick det över och jag målade upp ett schema över vad jag ska göra inför utställningen. Det kändes lite bättre, men i magen är jag fortfarande liiite stressad.



Lyssnar jag helst på: Just nu? den här.



Drömmer jag om: ekonomiskt oberoende, vara jättekär och titta ut över göteborg från min lägenhet. Med andra ord...
jag lever i min dröm. Snart.

115/365

Blir jag nostalgisk av: min mormor och morfars fotoalbum. Polaroid och blekta bilder är bland det finaste finns. Jag får nästan lite tårar i ögonen när jag kollar på deras bilder, trots att jag inte var vem och inte heller känner någon av människoran som är med på bilderna.

(Jag har upptäckt Flickr! Klicka på bilderna för att se källa och fotograf..)

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

1 kommentar:

Hildas hem - Sofia sa...

Vilket underbart inlägg, Josefin! Bilderna du hittat är ljuvliga. Hoppas att din kamera kommer hem frisk snart :)

Kram till dig!