Jag har påbörjat någon sorts ansiktskur nu.
Jojomen, nu ska jag bli min egen hudterapeut.
Gårdagens skoldag både började och slutade sent. Istället för 08:00 började vi genomgången 08:45. Vi hade radioteori och pratade om olika radiostationer och populärmusik genom tiderna. Bl a Radio Nord vs. Radio Syd, Radio Luxenburg och så lite musik från 50-talet. Ganska kul, även om jag i pausen fick kila iväg till cafeterian och köpa en kopp kaffe för fem spänn.
Lektionen slutade så tidigt som 10:30. Med andra ord, en väldigt hård och slitsam dag.
Jag gick in mot stan. Tog en sväng in till Apoteket. Har länge haft problem med massa fula småplitor i ansiktet som ser ut som finnar. Inte så jävla rock'n roll.
En snäll, ganska ung tjej som jobbade på Apoteket visade ett par förslag och berättade mer om produkterna. Tre märken - ett lite billigare, ett mittimellan och ett lite dyrare. Kändes ganska bra att få hennes hjälp. Jag brukar aldrg be om hjälp när jag är ute och handlar. På något sätt känns det som om man måste köpa något när man gå ut ifrån affären sen. Speciellt i klädaffärer. Jag blir så stressad när de dyker upp, när man minst anar det, när man cirkulerar omkring i butiken för att bara titta. Eller när man ska prova ett plagg. Oh...
Om man te x står i ett provrum och råkat ta med ett par jeans i för liten storlek. Alltså, det är ju plågsamt. Man har precis fått upp jeansen över röven och inser att; Nä, faen - det här går inte, jag får inte igen dem.
"Går det bra?!" säger någon plötsligt utanför provrummet, och det är inte mamma eller dina bästa kompis som hängt med. I samma sekund öppnar (?!) innan han/hon ens fått något svar. Så står man där och försöker kravla sig ur jeansen som liknar ett korvskinn. Man känner sig ju urdum!
"Heh...oj då, du kanske behöver en större storlek?"
Hah, ofan...
Men...
det behöver vi ju inte tänka på nu, för det har inte hänt mig (än iallafall).
Jag köpte faktiskt två par jeans igår när jag gick i stan, och då fick jag hjälp av en expedit. Det var inne på JC, köpte två par mönstrade leopardjeans på rean. Det kändes bra. Expediten hämtade rätt storlek och betraktade mig sedan i de nya jeansen. Det syntes på henne att mönstrade jeans inte var hennes grej. Speciellt inte leopard. Hon försökte ändå snäll säga
"Vad fina!"
Jag gick därifrån två jeans rikare, men 298 kronor fattigare.
Nu är klockan 06:27. Dags att bege sig mot plugget. Jag har varken foundation eller puder i ansiktet, bara rengörningsprodukten jag köpte. Känner mig som en nyponros samtidigt som jag ser misshandlad ut.
Må så gott och tackar för mig!
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar