I'm so fucking glad men jag är så himla ledsen!

Tisdag 25 Maj
Herregud...
Jag är så fruktansvärt trött. Så trött. Det är så mycket på en och samma gång och jag vet liksom inte hur jag ska tänka. Visserligen är det bara roliga saker som händer, men när allt kommer på en och samma gång så känns det mer stressigt. Jag vill göra så mycket, samtidigt som det är annat som jag verkligen måste ta tag nu. Det är mindre än två veckor kvar i skolan och det är flera grejer jag måste få gjort innan det är slut.

Som sagt, det är inga tråkiga grejer. Så det är inte medlidande eller "Stackars dig..." som jag vill eller behöver höra. Jag vill bara...ah, pusch! Få ur mig det. Avbelastning, liksom. Typ.



I tisdags var det fotomaraton i Göteborg. Hela klassen var med och vi tåg tåget till Sveriges näststörsta stad för att tävla mot en annan skola.
"Lösnäsorna" har jag hört att man kallar dem. Vad skolan egentligen heter vettefaen...
Det gick ut på att vi fick tolv stycken ord av vår fotolärare som vi därefter skulle ta en bild till. Outnyttjad, gigantisk, genom, galant, fjärp, omknullkunnig...nä, inte riktigt, men det var något sånt. Jätteknepiga ord, men det var kul!

Det blev en heldag i Göteborg. Från klockan 07:00 fram till 17:00 på eftermiddagen. Jag var trött och egentligen hade jag ett videoprov till dagen efter som jag hade behövt plugga på. Men jag hade ett uppdrag, ett jobb för Alingsås Tidning. Jag skulle ner till Sollebrunns Elevkonsert för att fotografera och skriva.

Så, jag kom hem när klockan var 17:30. Louie hade en kompis hos sig som satt och spelade The Doors och Bob Marley på vår gitarr. Jag slängde i min en smörgås, drack kaffe och pratade med dem båda. Trött, tröttare....gosh vad trött jag var, fast det förstod jag inte det. Jag hade kommit in i det där när man är för trött så att man börjar prata så fruktansvärt mycket.

18:30 skulle jag vara nere i byn. Jag packade anteckningsblock och kamera för att därefter trampa iväg på cykeln och dra ner mot Sollebrunn.

Allt gick bra nere i Sollebrunn, för att sammanfatta det kort. Det var kul att träffa gamla kompisar och lärare. Min gamla skola. Känns konstigt att man varit en av dem som stod på scenen den kvällen. Att man själv stått och gapat och bankat på trummorna i bakgrunden. Fan, ibland saknar jag att lira i band...slå på trummor, gapa och vara Bette Midler i The Rose. Klä upp sig, vara tuffishjälte. Fast, tuffishjälte...det är jag ju nu med!

När klockan hade hunnit passera 21:00 var kvällen slut och jag packade ihop mig för att trampa den två kilometer långa vägen hem igen. Hur kvällen var får ni läsa i Alingsås Tidning på fredag!!

ONSDAG 26 Maj

Sen så blev det onsdag. Videoprov. Provet jag inte hade pluggat något nämnvärt på. Tjohej...Men, tja... det gick faktiskt ganska bra. Jag kunde visst mer än vad jag trodde och svarade på allt. Det kändes lungt när jag lämnade in det, tro't eller ej!
Skoldagen flöt på, jobbade med sånt som ska in innan sommarlovet och det kändes bra att bli klar med det.

Klockan 16:00 var det möte med Attention-gänget. Jag var tröttare än trött och nästintill tröttare än tröttast. Jävlar asså. Såhär tyst har jag aldrig varit på något möte.

Sen så kom ju bomben som bara "Äh vafaen lägg av....!".
Calle, vår chef, har fått ett annat jobb och ska sluta på Alingsås Tidning.
U-hu... jag blir så ledsen, det är så förbannat tråkigt. Jag gillar Calle jättemycket, så det är verkligen ledsamt att han ska sluta. Men samtidigt så tycker jag det är superkul att han har fått det nya jobbet som tv-direktör på Göteborgs Universitet. Han älskar film och det är ju verkligen det han vill jobba med. Men som sagt, tråkigt att han inte längre är med oss.
Till hösten kommer vi få en ny chef som heter Markus. Det ska bli spännande!

Vårat sista Attentionmöte tillsammans avslutades med att Calle bjöd på en glass på torget. Vi pratade året som gått, framtiden, Calles nya jobb och...tja, tog snygga kort på oss. Góare gäng får man leta efter. Jag är så fruktansvärt glad över att jag fått jobba med så fantastiska människor. Det känns helt underbart. Att jag verkligen får göra det här. Jag skiter i om jag är trött, kanske missar någon skoldag extra ibland - jag jobbar ju! Jag jobbar med det jag verkligen vill. Jag är så tacksam och glad.

Ah... ledsen, trött men fruktansvärt glad på samma gång.

Calle Björned, jag, Jonatan Florén och Anja Nerhall. Sara Glans kunde inte komma på mötet.