Rest in peace, sail across the sea

Regnet öste ner utanför fönsterrutorna när jag vaknade imorse.
Vilken tur med vädret vi hade under Konstanten, minst sagt.

Efter en så bra och fin helg med massor av fantastiska människor från alla håll och kanter kände jag mig både glad och tacksam när jag kom hem igår. Jag var så...glad.
Det blev en rejäl tvist när jag senare på kvällen fick ett telefonsamtal från Radio 88.
Leif, en kollega, berättade att "chefen" och teknikansvarige Ulf Ligander gått bort.

Han har varit sjuk ett bra tag, men nu orkade inte kroppen längre.
Han blev 60 år.
Det känns... så tomt, konstigt.

Han har varit som en extra-farsa. Min mentor och puschat mig på radion och hjälpt mig med allt. Han var "alltid frisk som en nötkärna" och pratade mycket och gärna. "Jag är öppen som en bok!".
Det känns som jag fortfarande kan ringa honom, säga "Hallå där, gubbjävel!" och fråga om vi ska käka en räkmacka på kvartetskrogen precis brevid radion. Jag menar, hans nummer finns ju fortfarande i min telefon. Det står klart och tydligt Ulf Ligander, och sedan hans mobilnummer. Jag har till och med sms i min inkorg från honom! Han kan ju inte bara... sluta svara, försvinna! Eller?

Jag har bara känt honom i lite mer än ett halvår, men det känns mycket längre än så. Mycket längre än så.
Jag har inte haft en så nära som gått bort. Jag känner mig stum och tom.

Vet inte riktigt vad man säger eller gör i en sånhär situation. Jag är jätteglad för att jag har så fantastiskt fina radiokollegor som man kan prata om sånt här med. Jag tycker man ska prata om sånt här, och inte tysta ner det. Vi ska minnas Ulf och hylla honom, tacka för den tiden som va och komma ihåg allt som var bra med honom.



Det sista jag sa till honom, efter ett radiomöte i Partille var när han skulle gå ut till bilen och åka hem eftersom han var trött.
"Ulf, sov länge nu. Länge..."
"Det ska jag göra, sköt om dig tjejen!"

Jag saknar dig, Ulf.
Mycket.



Puss och kram, fred och kärlek // Josefine