Glad, men mådde inte så bra efter gårdagens skojigheter.
Låg på soffan hela förmiddagen. Fick all god service som tänkas kan av mamma som kom med filt, mat och hink (ja, i fall något...skulle hände).
Senare på dagen, när jag satt uppslukad framför datorn med bilder från gårdagens spelning med Trummor & Orgel frågade hon om vi skulle ut på en fototur ner till vattnet.
Sagt och gjort, ner med termoskaffe och fikabröd och sedan var det bara att köra iväg.
Vi åkte ner till Gräfsnäs.
Det var sånt magiskt ljus över hela Anten. U2's albumtitel No Line on the Horizon dök upp i huvudet på mig när jag tittade ut över sjön.
En trasig hov låg på land och skräpade. Eller... skräpade och skärpade, jag tyckte den var fin, men den fick ligga kvar.
Fåglarna flyttade.
Man kunde höra folk som var ute på vattnet och fiskade i sina båtar, hur de pratade och skrattade med varandra. Då och då plaskade det till när fiskar hoppade upp och ner i vattnet.
Löven har ändrat färg.
Det är nog det allra finaste med hösten; alla starka och mättade färger på träden.
Vi gick på den lilla stigen som går runt Gräfsnäs Slottsruin. Vi stötte på joggare, damer med stavar, hundpomenerare och skogshuggarpojkar med en yxa i näven som skulle grilla.
Från Slottsruinen kunde vi betraktade utsikten från högre höjder.
Fantastiskt fint var det.
Fikapaus. Pecanwienerbröd direkt från ICA Supermarket i Sollebrunn.
Vi stannade kvar en stund och tog bilder på den fina kvällsdimman, men det får ni se i nästa inlägg.
Nu, till dagens bloggfråga -
vad faen är det som lyser i mammas rumpa?
Tacksam för svar.
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar