Tre band spelade under kvällen, ett av dem var Bottlecap.
Tack vare basistens pälsmössa kände jag igen bandet från förra året då jag fotograferade under Potatisfestivalen i Alingsås, då de lirade där tillsammans med två andra band.
"Jaså är det dooom!" sa jag till Bruno som stod brevid, och inte fattade något.
Tråkigt nog var det inte mycket till folk i lokalen under kvällen. Kanske berodde på det dåliga vädret?
Trots det icke-närvarande arenapubliken gav Bottlecap järnet under hela spelningen och tog vara på scenutrymmet till fullo. Det ska dem ha cred för.
Hur det lät? "Det är provocerande stökigt. Det är medveten galenskap", som det står om eventet på Facebook. Ösig punk, kan man också säga kort och gott.
De två andra banden som spelade under kvällen var indierockbandet Seaweed. "Om Kent skulle ha gjort låtar på engelska skulle det ha låtit såhär!" sa Bruno till mig under spelningen. Jag är beredd att hålla med liiite granna. Det är inte helt fel att jämföra dem med liiite Kings of Leon också, faktiskt.
Surunmaa var sist ut. Tvåmannabandet bjöd på Fleet Foxes, country/skägg-rock med hjärtslagliknande trumbeats och gitarrslingor spelades från en Dire Straits-gitarr. Fint.
Idag vaknade jag av att mormor ringde till min mamma. Hennes mobiltelefon låg 40 centimeter från min skönhetssömn.
Kunde inte somna om och gick istället upp. Tittade på matlagningsprogram på Tv4's nyhetsmorgon och åt min frukost (ja, russinen ligger under youghurten).
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar