Roky Erickson på Trädgårn, Göteborg

Efter att ha käkat räkmacka i Partille fick jag skjuts av Ulf in till Göteborg. Jag skulle nämligen träffa upp min syster Louise där, vi skulle gå till Trädgårn och kolla på Roky Erickson.
Jag blev avsläppt utanför Centralstationen, tackade för skjutsen och sa hej då till Ulf. Inne på stationen träffade jag Louise och hennes kompis Jim. Jim hade åkt ända från Örebro för att se på Roky och skulle sova hos oss över natten, för att ta tåget tillbaka till Örebro tagen därpå.

Vår trio gick till Nordstan för att käka lunch på Paprika. Det blev tonfisksallad för min del. Namnam...

Vi gick till Trädgårn när klockan var närmare 19:30.
Jag köpte en öl och blev så trött att jag var nära att somna stående.
Inte kul alls.

Förbandet, Golden Kanine, gick på strax efter 20:00.
Folkmusikrock med trumpet och banjo, typ.
Helt ok.

Jag, Louise och Jim ställde oss längst fram. När vakterna får syn på min kamera kommer de fram och säger att ingen fotografering var tillåtet.
Buttert lägger jag ned kameran i väskan igen.

Roky går på scenen kl 21:00. Han är gammal och ganska stor. Vaggar fram
och ser väldigt trött ut. Det kändes redan från början osäkert om han skulle
klara av spelningen.

Bandet sätter igång, men Roky hänger inte riktigt med. Han försöker spela gitarr
och göra lite solon då och då, men det blir inte rätt. Publiken jublar, no matter what.
Han sjunger, men mikrofonen är för högt upp och bara några få ord då och då kommer fram.
Publiken fortsätter jubla, högt och mycket. Headbangar och skriker efter Roky.

Jag är så trött. Försöker vara med, jubla och klappa händerna - men det går inte.
Jag är inte full, bara trött. Väldigt trött. Det har varit en intensiv vecka, och alla
tidiga mornar då klockan ringer strax efter 05:00 börjar ge svar på tal.

Jag bestämmer mig för att gå längre bak. Går upp en trappa och ställer mig på
"ballkongen" och tittar ner. Där passar jag på att plåta lite också.

Ska jag vara helt ärlig så hade det nog varit bättre om jag inte hade sett Roky.

Jag led med honom. Han sa inget till publiken, istället fick den ena gitarristen presentera
låtarna och tacka för spelningen. Roky tittade bara ner i marken och på sin gitarr.

Stackare....

Nåja, om jag inte hade haft biljetter till kvällen hade jag antagligen varit jätteledsen för det,

men så kan man inte hålla på att tänka hela tiden.