När jag skriver det här på min bärbara dator utan internet är det torsdag den 30 december år 2010. Klockan är 23:22 och om si sådär 24 timmar och 38 minuter blir det här året "förra året". 2010 blir "ifjol", och inte längre "iår" som det är precis just nu.
Känns lika skumt varje gång, det här med nyårsafton, att det ska bli ett nytt år. Och när jag tänker tillbaka på det känns det ännu mer skumt. Vad fort det har gått, och vad mycket saker som hänt detta år! Utan att jag...riktigt märkt det.
Eller jag menar; klart jag har märkt det, men det är liksom flytit in så snygg i varandra. Så självklart, utan några konstigheter.
Ett kontaktnät utöver det vanliga, drömmar som slagit in, oförglömliga möten me alla sorters människor jag inte ens i min vildaste fantasi skulle våga tro att jag skulle få träffa, jag har gjort sådant jag inte trodde jag skulle våga, misslyckats och ramlat - men borstat bort skiten från mina axlar och fortsatt... Allt det där hände. Och det bara fortsätter och fortsätter.
Jag är egentligen väldigt glad för det här året, men det känns inte som jag kan ta till mig allting. Det är nästan för stort, för mycket. Eller så fattar jag bara inte att året är slut. Att vi går in i en ny fas nu. Vi går in i 2011...
Vad säger man om det då? Vad ska man ha för nyårslöften? Vad har jag för mål nu?
Äh, vi tänker inte så mycket på det. Vi kör på det vanliga va? Inte planera för mycket i detalj. Låta det som sker ske. Ta en dag i taget, leva i nuet.
Det som Liv säger: Det som Är, det Är. Det som inte Är, det Är inte.
Varför ska man tänka på det som är dåligt i vardagen, när det finns så mycket fint omkring en?
Varför ska man se en jobbig och hemsk film man mår dåligt av, när man kan se en kul och bra rulle istället?
Varför "tävlar" man om vem som är sjukast och har mest att göra, när man kan berätta om de roliga i sitt liv? Vill man verkligen "vinna" en sån tävling, om vem som har det värst? Liksom; "Okey, du vinner - du har det jobbigast. Vilket jävla dåligt liv du har!".
Eller? Nä, skulle inte tro det.
Varför ska man vara ledsen när man kan vara glad?
Nä vet ni vad...år 2010 var något utöver det vanliga, men 2011... now we talking.
Häng med, vettja!
Oj, by the way - before I leave, icke att förglömma;- är man positiv som fan så går allting bra.
För det stämmer. Det stämmer så jävla bra.
Nu är jag klar med min text. Klockan är 00:05 . Sista dagen på 2010 har börjat...
Puss och kram, fred och kärlek // Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar