Livet är toppen

"Vi hörs vid lunch!" skrev jag. Tss, ja, jag vet inte vad jag tänkte, men nog hördes vi aldrig av vid lunch. Vid den tiden satt jag förmodligen och käkade mackor och soppa i matsalen tillsammans med Kristian och Sara.

Det var skönt väder idag. Himlen var grå men det blåste varma vindar. Jag, Kristian och Sara fick lust att bege oss ut på en fotopromenad uppe i Nolhagabergen. Ingen av oss var särskilt taggade på att bli inlåsta i en gympasal och springa runt.

Så vi frågade vår idrottslärare om vi fick lov att springa runt och plåta likt de medioter vi faktiskt är.

Inga problem, tyckte läraren. Sara och Kristian lånade varsin kamera medan jag hade med mig min sprillans färska Canon 550D (ååh vad glad jag är över den!) och därefter begav vi oss upp mot bergen.

Det var nice där uppe. Vi satte oss på bergen och tittade ut över Alingsås och fotograferade fåglar. Massor av korpar, fiskmåsar och svalor flög ovanför oss. Sara och Kristian klättrade i träd samtidigt som de försökte härma korpar. Både såg och lät väldigt dumt. Men vi hade det härligt. Det var en skön inledning på veckan. Jag är fortfarande uppe i varv efter fredagen och den nya kameran jag fått. Allt är så bra och jag mår så bra. Det är så fantastiskt skönt att vara glad och kunna säga att "Det är kanon!" när någon frågar hur man mår.

Livet är toppen.