söndag, december 25, 2011

Julafton med Sandy Nelson, kokoskakor, dragspel och Irish Coffé

Jaha ja,
då var den julaftonen över.
Jag är mätt i magen och lite tandborstnödig i munnen efter gårdagens mat- och dryckintag.
Känner mig nöjd och glad,
eller... om man vill köra en snabbare variant av de båda orden så kan man säga GLÖJD.
Klockan är 12:00 när jag skriver det här. Sitter och lyssnar på mammas gamla Slade-singlar från någonstans i mitten av 70-talet. Mamma var kär i gitarristen Dave Hill på den tiden. Eller, den tiden, hon kanske är det fortfarande, vad vet jag... Titta bara så fin han var.
Men nåja, det var inte Slade jag tänkte skriva om,
det var ju faktiskt julafton igår...



Det var fortfarande mörkt ute när jag och Louie gick upp. Mamma hade åkt till jobbet, så nu var det bara systrarna Larsson och katterna kvar i det lilla huset i Oxhagen.



Russinen fick ligga orörda i skåpet den här morgonen. Risgrynsgröt is the shit.
Vi åt frukost och pratade om hur dagen skulle bli. Utanför köksfönstret började det ljusna. Ingen snö syntes till, men det gjorde inte så mycket. Jag var glad ändå, tralla-lala-la...



Klockan 11:00 stod morfar ute på parkeringen. Vi var bjuda på julfika hemma hos honom och mormor på Sjöängen.
Det var en fin dag, men någon julkänsla eller stämning fanns det inte.
"Glad Midsommar!" sa jag till morfar när jag steg in i bilen, för det var nästan så det kändes och såg ut att vara.



Granna granen i deras vardagsrummet.
Kommer ihåg när vi var mindre min syster och jag, kanske runt åtta, nio, tio år, så var vi så besvikna på mormor och morfar över att de hade en spiiiira och inte en stjääärna i granens topp. Har för mig att de hade något med att det årets julkalender handlade just om hur en familj hade bytt ut julgransstjärnan mot en elak, ful spira.
På tal om julkalender så har jag inte sett enda avsnitt av den iår. Ingen som helst aning om vad eller vilka det handlar om.
Nåja...



Mormor häller upp kaffet och morfar laddar pipan inför ett bloss.
Morfar har inte Fuck you-finger. Han klämde sönder det i en bildörr för en massa år sedan.



Det dukades upp pepparkakor, lussekatter, jultårta, chokladaskar...



...och någon kokoskaka med citron och äpple i. Smakade fint.



Louie tog för sig av fikat...



...och satte sig tillrätta med sin pojke Patrik som också hade följt med på julfika.



Vi pratade om allt och lite till kring fikabordet. Musik, att teckna, fira jul, morfar kommande 80-årsdag, min framtida lägenhet i stan (som kommer någon gång, snart, sen), Louies lilla torp, hästar...
men sen blev det dags för julklappsöppning!
Morfar kan rimma alltså.



Louie och Patrik gav varandra sina julklappar. Här förklarar Patrik hur en teknisk "sätta-in-i-väggen-med-timer-och-stand-by-stuff"-grej fungerar.



Jag fick också en julklapp av Patrik...



...Russin!
Mellandagarna är räddade.



Sen fick vi massa oinspelade kasettband av mormor och morfar.
Nu jädrar ska vi spela in blandband och köpa en kasettbandspelare - sen åker vi till Sweden Rock Festival i Sölvesborg.



Mormor letade efter en väldigt viktig jullåt och morfar öppnade en julklapp jag gav honom.



"Vet du vad du har gjort egentligen?!" sa plötsligt morfar till mig.
Jag blev lite rädd, förstod först inte vad han menade.
"Det här Urklippsalbumet börjar bli fullt nu..." sa han och lämnade över ett stort ablum till mig.



Mormor och morfar har samlat alla artiklar, reportage och fotografier som jag har haft med i Alingsås Tidning sen jag började där. Helt fantastiskt. Jag har världens bästa mormor och morfar.
Jag fattar heller inte att jag faktiskt gjort såpass mycket. Wow.



Mitt fotointresse började med att jag fick ärva min syster gamla digitalkamera på 5 megapixlar. Tacka Louie för det, samt alla mosade mördarsniglar och döda träd ute i Sollebrunn-skogarna som poserat ofrivilligt framför kameran.



Puss och kram, morfar!



Vi drack lite glögg också. Nomnom...



...och så blev det lite fred och kärlek mellan julklappsöppningarna och kaffeintaget.



Tiden gick, nu var det dags för mig och Louie att göra ordning inför kvällen.



Hemma hos oss igen hade vi lite dö- och slötid. Jag satt vid datorn och Louie gick omkring.
"Vad är klockan?" frågar hon plötsligt från hallen.
"Öh...15:05."
Pinsam tystnad.
Att det skulle vara Kalle och Co. på tv:n hade fullständigt glömt av.



Efter ett tag kom Anders! Han hade med sig massa mat, dryck och bamsekramar i packsäcken.



Vi dukade upp vår julmat. Det klassiska med Jansson, julskinka, köttbullar, prinskorv och brysselkål.
Jädrar vad gott det är med brysselkål alltså. Ligger helt klart i topp tre på julbordet!



Efter maten blev vi slöa och mätta.
Vi satte oss ute i vardagsrummet och gjorde ordning varsin Irsih Coffé.




Anders försökte spela munspel, trots att han sa att han inte kunde...



...och Louie spelade dragspel, men skyllde på att hon var för mätt för att orka igenom Stilla Natt.

Sen, mina vänner...
fortsatte vår julafton med Rolling Stones, Sandy Nelson, Dire Straits, Cream, The Doors och Pink Floyd fram till kl 03:30.
Jag somnade som en stock med sjuttiotolv filtar och elva kuddar. Obekvämt, för varmt,
men jag var alldeles för trött för att orka rätta till min sovplats.

En mycket lugn, fin, stillsam och enkel jul.
Less is more när det kommer till julafton.
Nästa gång jag skriver tänker jag skryta lite med mina fina julklappar.




Puss och kram, fred och kärlek // Josefine

Inga kommentarer: