Vaknar upp och allt är slut

Nä, riktigt så sorgest och ledsamt känns det inte. Men på något underligt sätt, efter en spelning, konsert eller festival så känner man sig plötsligt väldigt tom och vet inte riktigt vart man ska ta vägen. "Jaha...ska vi...gå hem...till dig, eller mig? Eller?"
Å andra sidan var jag så trött på efter spelningen med Graveyard, Free Fall och Brutus på Storan så jag hade nog inte orkat något mer efteråt. Halvsov hela vägen från Göteborg till Alingsås. Hörde allt som försegick runtomkring mig, men orkade inte vara särskilt tillmötesgående eller pratsam så jag gömde mig under min pälsmössa.
En full kille kom och satte sig i vårat säte.
"ÖH! AGDA, 93 där borta! VAKNA FÖR FAN!" skrek han gång på gång. Jag visade ingen reaktion, men skrattade för mig själv under luvan.
"Åh med din jävla...vargmössa eller vafan det är. Eller... är det en han? Eller hon? Vad är det för något?" frågade han Patrik och Louie som försäkrade honom om att jag var en hona.

Sådär lät det hela resan hem.
Mamma plockade upp oss i Alingsås och körde oss lungt och fint hem till byn igen. Kändes bra.



Dagen därpå vaknade jag upp i ett tyst och öde hus.
Nåja, nästan i alla fall. Mamma var inte hemma. Hon var på jobbet.
Jag åt frukost i sängen, men jag var inte så bra på det. Det ser ju så jädrans mysigt ut när andra tar kort på sina uppuffade kuddar och mjuka täcken som de placerat en tjusig frukostbricka med kokt ägg, en kopp te och avokadsmörrebröd på. Jättefint, jättegott och jag blir själv göörasugen på att att frulle.
Så, ja.... jag försökte igår. Men det gick inte. Jag satt fel, råkade välta vattenglaset tvågånger och spillde mjölk på min home-madebricka. Jag känner att jag måste träna på frukostätande i sängen.

Puss och kram, fred och kärlek // Josefine